Klänningen :)

Jag kan inte med annat än att se fram emot lördag som ett barn till julafton. På baksidan av min dörr hänger en röd klänning. Och ibland går jag fram och smeker lite längtansfullt över tyget (eller, egentligen över plasten som skyddar tyget mot allt ont på denna jord). Jag har blivit larvigt tjejjig och köper saker som lösnaglar, lösögonfransar och stay-ups.

(Mobilkamerakvalité. Håll till godo.)

Imorgon ska det sys om handskar och övas på vals. Och just det - hemtenta var det.

Snabb statusupdate

Kamera - inlämnad, nemas problemas att få den reparerad och låta kostnaden gå på försäkring. Score! Bonus - expertkillen mkt vänlig och trevlig på alla sätt och vis.
Bal på lördag - Framåt! nu saknas endast inköp av stay-ups och hårnålar. Lyckades haffa åt mig ett par apläckra skor på Nova idag.
Väder - vad är grejen med snålblåst i kombination med regn???
Skolan - börjar eventuellt förstå hemtentan, sen är det bara till att slänga ihop det jag slarvigt kallar för våran b-uppsats. Humm, humm...
Sömn - vaknade halv sju imorse, pigg som en lärka. Somnade om, bråkade med väckarklockan fram till halv nio och har varit småtrött ever since.

Sammanfattningsvis - bra dag. Att ha balhelg att se fram emot hjälper helt klart humöret.

is there a ghost...

Imorgon ska bli morgonen då jag nästan får sova ut - ty imorgon börjar jag först vid 10. Efter att ha gått upp 7 två dagar i rad känns det lyxigt med en timme extra. Till min fördel kan tilläggas att jag faktiskt kunde sovit längre både igår och i måndags, men att jag faktiskt ställde väckarklockan på ohyggligt tidiga tider för att få lite gjort på morgnarna.

(Eller för att jag fick för mig att det var föreläsning 9, vilket visade sig inte stämma.)


I övrigt planeras spännande saker som 8000-dagarsdag. Den 15 maj (en torsdag) fyller jag denna ansenliga summa dagar, vilket man nästan tycker bör firas. Eller vad säger ni?

Chandler's dumb states game

Har ni sett vänneravsnittet där Chandler introducerar tävlingen om vem som kan komma på alla (eller, flest i alla fall) amerikanska delstater på 6 minuter? Vi körde en sån här hemma i korridoren tidigare idag. Med obegränsat mycket tid.

21 av 50. Är det bra eller dåligt?

High Fi

Mycket vatten har runnit under broarna sedan senaste inlägget (i fredags, oj!). Helgen har varit intensiv med en ytters trevlig tacokväll (including Top Gun och ett glas vitt) i fredags och storslagen korridorsfest i lördags. Temat för lördagen var Mellanstadiedisco och woha. Sällan har det frossats så i 90-talsmusik och Sanning eller Konsekvens på korridoren. Konsekvenserna sträckte sig från breakdance via lapdance till sugmärken och långtradare. Som sig bör. Sanningarna ska vi nog inte prata så mycket om. What happens at mellanstadiet stays at mellanstadiet, så att säga.

Gårdagen gick åt till att njuta av det faktum att mitt rum inte var en enda gigantisk röra, vilket ledde till att jag i lugn och ro kunde ligga i sängen halva dagen och titta på High Fidelity. Och varför har jag inte gjort det tidigare? Jag behöver helt klart någon som tvingar mig att se alla de bra filmer som man missade för att man var för ung när de först kom. Om någon sitter på filmtips - let me know, hörni!

Ibland säger andra det helt enkelt så mycket bättre.

"The thing about abstinence is that all you think about is sex, whereas when you actually have sex, you don't think about it nearly as much. Which do you think is the more religious option?"
"Sex."
"Thank you, Ethan. That was the permission I needed!"

[Douglas Coupland - JPod]

Pain. Ish.

Min rygg, den fascinerar mig. Nu knakar den obehagligt för varje rörelse jag gör och värker nåt fruktansvärt mycket. Att sitta i skrivbordsstolen är inte att tänka på. Pain, pain, pain. Att lunka omkring i rummet går. Att ligga ner hade varit alldeles underbart. Problemet är bara at tjag inte alls är trött (vilket också är dumt, eftersom jag har ett seminarie kl 9 imorgon), vilket innebär att jag lär ligga i sängen och känna efter i ryggen och inse att det VISST gör ont.

Alternativet är att lägga sig i sängen med tunga Hemingwaybiografin och hoppas att den knockar mig raka vägen till sömnens förlovade land.

Something? Anything?

In addition to trädskallningsincidenten i morse - inser att jag har kollat för mycket på sjukhusserier. Oroar mig efter lättare slag mot huvudet och därpå följande konstant huvudvärk för att jag eventuellt har en mindre blödning i hjärnan och trillar av pinn när som helst.

Nånting ni vill ha sagt innan det är för sent?

Hard work

Idag lärde jag mig följande: Träd är hårda. Och jag lärde mig det den hårda vägen. Och sen säger jag inte så mycket mer än att det inte är nån bra idé att försöka hoppa av cykeln samtidigt som man försöker hålla igång ett telefonsamtal och koncentrerar sig för mycket på att inte trilla över trottoarkanten.

Glory

Det pågår nån slags märklig tävling i korridoren numera. Det har att göra med strecklistor på svarta tavlan (som i sedvanlig ordning är grön), och jag vet ännu inte riktigt om antalet streck efter mitt namn är något att skryta med eller inte.

Jag ska i alla fall sova nu.

Seså.

Från bibblo

Går från att ha varit småsur och kinkig hela förmiddagen till att komma ut i solsken och blå himmel och upptäcker att det faktiskt luktar vår. Nåt alldeles tokigt mycket.

Bra.

Upptäcker dock även att jag är på bibblo utan bibblokort. Jobbigt läge, jag som tänkte läsa på om Hemingway.

Mindre bra.

(ingen rubrik)

Jag tänkte sätta mig här och klaga lite på mitt jobbiga liv, men mitt liv är ju egentligen inte så jobbigt och det mesta beror på att jag inte riktigt orkar ta tag i saker och ting. Som till exempel den där jäkla uppsatsen som ska börja förberedas nu, och som jag har en känsla av att jag kommer försumma totalt med tanke på bal & sånt som är upcoming nu.

Och mest handlar det om att jag ska palla städa det kaos som är mitt rum (alltid, alltid, alltid) och köket (köksvakt den här veckan, jaoo...) och åka till skolan en sväng för att ta reda på allsköns bakgrundsfakta om massa saker. Så. Om nån kan ge mig en spark i baken hade jag vart tacksam.

Modern Day Victim

Jag har blivit offer för kriminalitet. Någon har totalt fräckt snott mitt cykelbaklyse. Då enda anledningen till varför baklyset fått sitta kvar på cykeln var för att den i stort sett inte gick att ta loss förmodar jag att det var en antingen mkt stark eller mkt lurig människa som lyckades sno det. Hur eller hur tycker jag att det var tämligen fräckt.

Annars - på västfronten inget nytt. Allmäntillståndet är som vanligt trött och segt, vilket jag anser är försvarbart då jag förmannade på Krischan igår (Tornanationerna hade novischfest och eftersläpp hos oss) och endast sov ca 5 timmar. Detta ledde oundvikligen till att jag somnade i soffan framför Edward Scissorhands.

Klantigt.

Virrpanna.

Note to self: Nattsömn is the shit. Lär inte bli så mkt av den varan inatt, då det ska jobbas på Krischan (again) och reststädas tidigt imorgon bitti i vanlig ordning. Efter att ha sett på tre avsnitt av den danska serien Riget sov jag så 11 timmar i sträck. Inga mardrömmar, inga sparkande sängkamrater, inga tidiga morgonfåglar som väckte, störde eller avbröt sömnen. Lovely.

Nu -ett slag för vetenskapen.

Energy.

Det bästa med att åka bort är att åka bort. Och det bästa med att komma hem är att komma hem. Efter att ha lekt lite med tanken på att rymma iväg och andas lite icke-lund-luft bestämde jag mig i onsdags kväll. Torsdag vid 11 satt jag på tåget. Kom hem för två timmar sen. Göteborg blev det, för att hälsa på en av de bästaste av mina vänner.

Och det var underbart. Dels att ägna lite quality-time åt nån man tycker om, dels att njuta av nästanvårsol i Göteborg, och att dels att komma tillbaka till ett soligt (om än sjukt kallt) Lund.

Den nya energin får gå till att jobba i helgen. Novischfest på Krischan och en jäkla massa plugg. Hopefully.

Painkiller

Ryggen gör ontontont, idag värre än någonsin, och jag behagar skylla på skrivbordsstolen för det var i det sammanhanget som det blev värre innan. I övrigt är det kanske dags att börja lyssna på vad kroppen har att säga, annars lär jag däcka ihop totalt ungefär i samma veva som balen den 1 mars.

Hur eller hur. Alla Hjärtans Dag imorgon. Nån som har spännande planer? Själv ska jag tydligen vara på ett möte kl 08.00. Spännande.

...the light that started to fade...

Det som stör mig mest just nu är att YouTube vägrar spela upp mer än 2 sekunder i taget. Dagens i-landsproblem, med råge. Jag har gått från YouTube-vägrare till att tycka att det nog är helt okej ändå (främst i musiksammanhang).

I övrigt har jag ägnat halva det senaste dygnet åt att sova, vilket får mig att tro att jag är hyfsat i fas igen. Blev inget gym idag, eftersom där tydligen var öppet hus och jag inte orkade med folkmängder. Istället långpromenad via ravinen och Värpinge (ish). Inklusive en sån där rosa solnedgång som får mig att intensivlängta efter ordentliga vårdagar, grönskande blad, grillkvällar och lata ute-i-solen-dagar.

Nationerna, ja.

Och det här med nationerna. Vad vore väl Lund utan dem. Och, för den delen, debatterandet kring dem.

Jag råkade snubbla in nationsengagemanget lite genom en slump förra våren, då vi skrev en metoduppsats i sociologikursen om en av nationerna. Samma nation som jag sen hamnade på förmannapost på (och där sitter jag fortfarande). Och det som slår mig om och om och om igen är att nationerna fungerar. De fungerar kanske inte alltid fullt lika bra som ett "normalt" företag eller en vinstdrivande organisation skulle göra, men de fungerar för sitt ändamål och mer därtill.

Nationerna har, vad jag förstått, alltid haft det studiesociala som kärnan i sin verksamhet. Och här lyckas man vecka för vecka, hela terminerna igenom, ställa till med inte bara nattklubbar, pubar, caféer och luncher utan även specialarrangemang som späxföreställningar, baler, tandemstafetter och ack så mycket mer. Allt detta med hjälp av några få arvoderade personer (som inte precis blir rika på det år de tar studieuppehåll) samt en hel drös frivilliga, ideellt arbetande människor. En del som tar ansvar för olika delar av verksamheten och så en hel massa folk som hjälper till genom att stå i baren, om så bara nån enstaka gång.

Det fascinerar mig. Något alldeles oerhört mycket.

Men så är där ett litet problem. På något sätt måste man ju få in pengarna för allt det studiesociala. Det som det helt klart tjänas mest på är sprit. Alkoholförsäljning, inträde på klubbarna. Var ska nationerna hitta sina inkomster, om inte på saker studenter lägger sina få slantar på?

Det hade varit underbart om nationerna hade sluppit finansiera sig genom sprit (för de få kronorna vi betalar till dem via terminsräkningen lär de inte klara sig på - för övrigt vet ju ingen hur det blir om nationsobligatoriet upphävs). Varför skulle till exempel inte universitetet (som borde få sanslöst mycket reklam genom nationerna, eftersom det här ändå finns ett utpräglat studentliv som slår de flesta andra studieorterna, och som nog lockar hit en del studenter) hjälpa till på ett eller annat sätt?

För vad vore väl Lund utan nationerna.

A-cert.

Utgången igår var lyckad i vilket fall, först tacksittning och sedan Brooklyn. Detaljer behöver ju inte tas upp här, men det vart en skoj kväll även om jag borde lära mig att gå hem i hyfsad tid om jag ändå ska nånstans dagen efter.

Lyckligtvis var det vackert väder ute i morse, vilket underlättade hela grejen med att gå upp efter knappt fem timmars sömn. Dagens insats har inneburit s.k. A-Cert, dvs heldag mellan 10 och 16 med föreläsningar i stort sett hela tiden. Intressant var det, speciellt att få höra lite mer om tillståndsmyndigheten och vad det står i lagarna vi ska följa, lite mer exakt.

Men så ända in i benmärgen trött. Jag planerar att lägga mig i sängen och kolla på Titanic tills jag somnar.

Eller inte.

Väckarklockan står på 08.30, och jag är trött. Om fem och en halv timmar ska jag gå upp, duscha, klä mig, cykla till kårhuset och gå på heldag med kurs i ansvarsfull alkoholhantering.

Och jo, jag kom just hem från tacksittning på Krischan. 03.00.


Smart.

A day in my shoes

Idag har jag hängt i pyjamas hela dagen. Jag skyller på att det är för att jag har skrivit hemtenta hela dagen. Men egentligen vill jag inte kalla det för hemtenta (för så omfattande var det inte). Vi kan hellre beskriva det som delexamination på hemmaplan.

Hur eller hur så är jag klar nu. Jag har övervägt att fortsätta med pyjamandet resten av dygnet, men det känns egentligen lite sunkigt. Istället ska jag ta en dusch, klä på mig ordentliga kläder och gå ut och... Tja, förbereda semantikseminariet imorgon.

Woho.

----

Hej till alla er som hittat hit via min mamma, btw.

Grown up

Mor meddelade igår att hon har vägarna förbi Skåneland idag. Som ni förstår håller jag som bäst på att städa nu.

Inser att människor som alltid har så pass städat att de inte behöver skämmas för hur hemmet ser ut - det är såna människor som med all rätt kan kallas vuxna.

Because it haunts me

Ibland får man samma låt uppsmälld i ansiktet (ja, öronen då) från alla håll och kanter hela tiden. Det kanske blir ett slut på det här i och med detta?

Bob Marley - Three Little Birds

Supersonic

Stora händelser på Vildanden. Dels ny granne i rummet intill, dels strömavbrott. Det senare, ett mkt lokalt sådant som endast täckte halva mitt rum, visade sig efter ett litet tag bero på nya grannen och hans ännu nyare taklampa.

Men han verkar snäll och han såg otroligt skuldmetveten ut så nu när elen är tillbaka är han såklart totalförlåten. Det var ju faktiskt en bra ursäkt till att postpona studandet.

Gemini

Dagens fejsbookhoroskop säger:

You won't be able to articulate exactly what you need today, but a friend will somehow know anyway.

Well, mina vänner. Jag ska försöka artikulera vad det är jag behöver just idag, och jag tror att jag kan sammanfatta det i ett enda ord.

Sömn.

News and whatnot

Det har varit en sån där helg som tillbringats enbart på nationen. Nu är det snart 24 timmar sen jag åkte dit, för igår var det Refuge och det var nice. Den här gången var det helt klart förbättring i gästantal och jobbarlaget skötte sig alldeles exemplariskt bra. Men att vara alldeles uppe i varv i 11 timmar (förberedelser, sköta klubben, hålla koll på städningen, hutta in spriten i spritbunkern, äta och städa lite mera efter att alla har gått) och hinka i sig pepsi och socker är inte alldeles bra för nattsömnen. Trots en skön säng att sova i (fick bo över på Hotell Fredrik eftersom han ändå sov borta och jag inte orkade cykla) låg jag där utan att få en blund i ögonen.

Tre timmars sömn senare var det upp igen och reststäda, räkna pengar och slutligen fick jag min cykel reparerad - så nu funkar till och med växlarna.

Frågan är bara hur jag nu ska lyckas hålla mig vaken fram tills ikväll - att sova nu skulle förstöra nattsömnen helt och hållet.

Early Bird

När väckarklockan ringde klockan noll sju noll noll imorse högg jag på snooze, skrattade inombords och tänkte att mohaha, tänk dom nördarna som måste gå upp sju, så himla roligt att jag får somna om nu, så sjukt bra att jag inte ska upp förrän nio, så extremt smart av mig att ställa väckarklockan på två timmar för tidigt för att se hur bra jag har det.

Sen kom jag på att så inte var fallet och att det faktiskt var meningen att jag skulle gå upp innan solen ens behagat förflytta sig ovanför Blekingska Nations hus (som tydligen är det jag ser från mitt fönster, ja).

Jag var lite sugen på att ringa och väcka nån. Vem fan som helst, egentligen.

Sleeping Lessons

Dagen har varit brabrabra, har tillbringats i sängen och i köket och endast med en kort tur utomhus för att planscha och en till för att springa till Netto i blåst och snöblandat regn. Jag har läst på inför morgondagens seminarie och ätit alldeles för mycket mat och bäst av allt!

Jag har sovit. Som ett litet barn, djupt och tills jag vaknade av mig själv.

My bed - my rules.

Och jag är så trött, så trött, så trött så. Så trött att jag förbannar mobilen för att T9 vägrar stava "jätte" med ett g. Men läst Sula har jag gjort. Och klar blev jag.

Och jag är så förkyld, så förkyld, så förkyld så. Snörvlat mig igenom dagen, börjat hosta, blivit halvdöv eftersom det slagit på öronen, det hela, och känner hur hjärnan sakta trängs undan av en växande mängd snor.

Häromkvällen upptäckte jag att jag av oförklarlig anledning börjat sova i ena kanten av sängen. Med en arm eller ett ben blygt utsträckt inåt mitten av madrassen. Claimat max 60 cm. Och medvetet valde jag att bre ut mig. Sova mitt-i. Som det ska vara. Och det är en liten lycka varje gång.

Att det är mitt space.

Intressant morgon.

Upp, fan-förkyld, planschningsrunda, frukost, baklängesfrukost, dusch, mot skolan.

Dum som jag är kör jag bara på på på tills det tar slut helt och hållet. Just nu tänker jag mest att "på söndag får det bryta ut, på söndag får det bryta ut, på söndag får det bryta ut." För - på söndag får det bryta ut. På lördag är det Refuge. Då vägrar jag vara sjuk.

Dress up in you

Frågan är om man någonsin känner sig mer girly-girl än när man står i långklänning med någon som snör åt ens rygg och i höga skor. Framför helfigurspegel.

Idag hittade jag i alla fall en balklänning jag gillade. Utan att behöva känna mig smygtjuck eller pojkig eller på annat sätt malplacé.

Inte varje dag så - bra.

...you, the cat and me...

Jag vet inte om saker och ting blir bättre eller sämre av sånt här, men... Ja. Minnen från förr, om inte annat. Sömn might do the trick annars.

Joshua Kadison - Jessie

...it's gonna pass you by...

Tänk om alla killar kunde vara som Åke. Åke i Berts Dagbok. Eller som Lill-Erik. Grymma på trummor men för mesiga för att flippa totalt. Eller som Bert. Bert är bara för söt. Bert var för övrigt tretton 1994 och borde därmed vara i lovlig ålder nu.

Det tål att undersökas.

(Även om allt googlande tyder på att samtliga Bert-skådisar numera är smått urflippade på ett eller annat sätt)

Och vete fan vad det är som är tha problem, men nånting är det. Huruvida vi ska skylla på stress, unfinished business eller helt vanlig "haru mens eller?" kan vi lämna öppet, men inte är jag på topp i alla fall. Och ibland undrar jag när fan jag ska växa upp och göra nåt av mig själv. När jag ska bli mogen och duktig och äta rätt (för annars blir jag ju uppenbarligen bara sådär äckligt kinkig) och leva sunt eller vafan som helst.

Men händer det inte nåt bra snart så vete fan.

Take it from me

Dagen idag blev inget bra. Vaknade tvär och ilsk, gav mig ut och planschade, kom hem och åt och åkte upp till Krischan. Och var fortfarande tvär och ilsk. Inte ens bra musik hjälpte. Inte ens frisk luft. Inte nåt.

Så vid tolvsnåret bestämde jag mig för att sluta sprida massa dålig energi i min omgivning och åka hem och börja om på dagen istället. Så efter en varm dusch däckade jag rakt ner i sängen och lyckades sova i två timmar.

(Mitt i min skönhetssömn ringde en envis telefonförsäljare - oh how I hate them!)

Men nu. Nu ska här pluggas. Jäklar i mig.

when the hurt goes away

Jag har spenderat åtskilliga timmar (både igår och idag) på nationen, och idag slutade det med ontimagen för att jag inte ätit ordentligt. Dumma jag. Fyra dagar har det gått på den nya terminen och jag har redan börjat med min stressmagont. Bådar gott.

Funderar på om jag ska ta sovmorgon imorgon eller inte. Å ena sidan har jag sett fram emot sovmorgon hela veckan (kommer inte bli nåt sånt på lördag heller), men å andra sidan borde jag ge mig ut och planscha i arla morgonstund.

Decisions, decisions.

Intresseklubben - anteckna!

Hej produktiv. Sedan senaste inlägget har jag både hunnit plocka undan så att rummet lite mindre liknar bombnedslag, läst på inför dagens seminarie, sovit 7 timmar, snoozat 4 gånger (tack IKEA för 5-minuterssnooze!), varit i skolan och på Gerdahallen. Sjukt ambitiöst.

Nu - plugg för hela slanten.

in my dreams....

Och. Varför, varför, varför går jag inte och lägger mig när det nu är det jag längtar efter allra allra mest av allt? För trött för att slita ögonen från datorskärmen, för trött för att dra av mig alla mina kläder och på mig en stor och mjuk tischa och sköna trosor, för trött för att sminka av mig och borsta tänderna.


För trött för att sitta kvar här.

Go, tell the world

Inser att jag inte kommer få så värst mycket mer gjort idag och bestämmer mig nu helt sonika för att gå och bädda ner mig i sängen. Igår kom jag på hur mycket jag har saknat mina barnsliga lakan med små kossor på, så jag bäddade rent vid ett på natten och somnade en halvtimme senare. Sov som en stock, men som tidigare nämndes alldels för kort tid.

Idag har dock nästan varit produktivt, om inte annat så tack vare ett väldigt trevligt amu/pila-möte på kämnärsrätten. Imorgon blir antagligen sen kväll igen - refugemöte efter vilket visst engagemang bör läggas ned på att skaffa fram folk som är sugna på att jobba den 2 februari.

Lite mindre sur på engelska institutionen är jag nu i alla fall, gruppindelningen blev bra och än så länge har jag fått de "bra" seminarietiderna och inga lördagstentor (var lite orolig för att de skulle få för sig att lägga tentor på förmannaresahelgen eller tandemhelgen, eller för den delen balhelgen). Nu håller vi tummarna för att mitt schema inte ändras för mycket - är ju ändå en hel massa annat som ska hinnas med! :)

Pretend all the good things are for you...

Idag är saker och ting mest sega och vi skulle kunna skylla på att jag inte har sovit mer än 6 timmar inatt heller. Lägenheten är ett enda kaos (tragiskt nog börjar jag vänja mig vid att säga det) och likadant är det med skolan som envisas med att spontant spotta fram alternativa litteraturlistor innehållande böcker som inte längre går att få tag på i Lund. Å ena sidan är det ju positivt, för nu slipper jag läsa halva Sula av Toni Morrison till imorgon, men å andra sidan är det lite negativt för nu ligger man redan efter en bra bit. Och så strular det med klubbplanscher och annat som jag helst bara vill ska vara klart NU.

För övrigt letar jag efter nån som kan fixa min rygg. Rätt vad det är låser sig bitar av den, och även annars gör det mest lite småont hela tiden. Kiropraktor eller naprapat? Hur mycket av pengarna-jag-inte-har får det kosta? Finns det nån som garanterat gör det bättre och inte sämre? Svåra frågor att fundera över...

Men nu - iväg på möte. Ish.

...feels like it works...

Idag var det upprop och jag kom sju minuter för sent, men ändå med minst en minuts marginal innan mitt namn ropades upp. För övrigt gäller följande regel: Så länge någon annan anländer efter dig är du inte sen. Vilket jag, per definition inte var.

Annars har jag blivit sambo! Inte på det traditionella sättet, och egentligen kan det väl inte kallas för samboskap, men är numera delhyrare i ett förrådsutrymme. Så, mina fula AFB-möbler sambor nu officiellt med andra fula AFB-möbler. Och det är väl ungefär så långt man kommer ett delat bohag.

Note to self:

Hångel med skäggstubbig motpart ger röd och irriterad haka.

Bara sådär.

Finn ett fel.

Jag må vara 21 år gammal och bitter, jag må ha haft en halvsunkig kväll som kulminerade nånstans vid halv tolv-snåret, jag må ha sänkt mina vänners stämning en aning. Eloge till dem, de stod ändå ut med mig en hel kväll. Vänlig själ som jag är bjöd jag på upplyftande citat i kön på McDonald's - i ett desperat försök att dels liva up stämningen med hjälp av ett gratis sällskapsspel och dels köpa ett Happy Meal:

Kassörskan: Äpplen eller morötter?
Jag: .... vadå, va?
Kassörskan: Ja, äpplen eller morötter?
Jag (i tron att hon försökte byta bort mina strips) : Alltså.... Nä!
Kassörskan: Jo, men det ingår. Äpplen eller morötter?
Jag: Ah. *skamset* Äpplen.

Fidelity

Idag blev inte riktigt som jag tänkte mig. Jag lyckades till exempel sova två timmar längre än planerat. När jag vaknade upptäckte jag att mitt ena öga i stort sett var igenmurat. I ett försök att rädda mig undan en finne à la giganto hade jag nämligen täckstiftat ögonbrynet lite effektivt. Resultatet blev någon slags intressant allergireaktion.

Nu tänker folk i alla fall inte på den där finnen när dom ser mig.

in love with how you feel

Fan. Jag har en sån där rulla-ihop-sig-i-sängen-dag. Otippade sms, telefonsamtal och mail som bara hamrar på och gör mig till den där varianten av mig själv som jag inte vill vara. Som kommer från en tid i mitt liv där jag var en helt annan jag, konstant. En jag med smådåligt samvete lite hela tiden. Inte får jag saker och ting gjorda nu heller. Lyssnar mest på samma låt again and again and again och förvånas av akustikvarianten där kärlek, respekt, vafan det nu är, bara lyser igenom i rösterna.


Och jag vill bara kura ihop mig nånstans utan krav och måsten, sovasovasova eller på nåt jäkla sätt fly från mitt eget trånga huvud.

Nu mat. Sen film. Blir nog lite bättre då.

Juno.

Idag har jag mest sunkat. Vilket är lite tråkigt eftersom det innebar att jag gled runt i mina gamla SGoIF-mjukisar och Lund University-tröjan (som jag har överanvänt alldeles extremt mycket) när terminens utbytesstudenter anlände till korridoren. Så nu är vi en grek och en spanjor rikare.

Dagens insats bestod i stort sett av att jag masade mig ner till Netto och köpte godis och såna där salta skruvar och... Champinjoner. Sen låg jag i sängen och tittade på Juno. Ännu en sån där fantastiskt lovely film, och jag måste säga att jag småtjöt lite slutet. Att mitt nya nästan-crush-objekt Michael Cera är med gjorde ju inte det hela sämre. Kolla nu på youtubefilmen nedan.

Michael Cera och Ellen Page sjunger "Anyone Else But You" av The Moldy Peaches till klipp från filmen. Och nej, soundtracket till filmen är inte så dumt det heller.

Slave To Your Charms

Fråga: Varför har jag ingen pojkvän/slav/personlig assistent som är gud på att massera ömma ryggar? Har lidit av någon slags halvlåsning i vänstra, nedre halvan av ryggen till och från i två veckor nu. Ordentlig genomknådning hade antagligen varit botemedlet.

Varför finns här ingen Mr Right när man behöver honom som bäst?

----

Edit: Insåg när jag tryckte på "publish" att det ju kan bero på att jag jämnställer boyfriend med slav.

Järnspikar, också.

...oh we're so happy...

Jag har varit produktiv - i alla fall med tanke på att det fortfarande är lov för min del. Cyklat hela vägen till Kämnärsrätten och tillbaka, planschat, socialiserat lite grann på nationen samt varit på skolan och jagat schema och lånat kommande kurslitteratur.

(Jag tänkte vara sådär lurig och börja läsa skönlitteraturen i förväg eftersom det kommer bli så jäkla mycket att göra med Refuge hela februari)


(huruvida det kommer lyckas är en helt annan fråga)

OCH så har jag varit och tränat. Så nu ska jag gå och lägga mig med Pride and Prejudice och drömma om mr Darcy.

Öken.

Det är när det inte händer nåt spännande i mitt liv som jag ordbajsar här. När det faktiskt finns nåt att skriva om är jag mestadels för upptagen för att göra just det. Här följer alltså en samling intryck från de senaste dagarna:

1. Vår frys är sönder. Frågan är om man borde tömma den på smältvatten (maten har vi faktiskt plockat ut!) eller hoppas på att nån annan gör det.

2. Jag var för lat för att åka till systemet i torsdags men inte för lat för att laga potatismos from scratch (men så fick jag ju finbesök också).

3. Förfest med Supermario och öl men utan lägenhetsinnehavaren himself samt utan kunskapen om hur man faktiskt kopplar in Nintendot. Efter det följde utgång på Lunds Nation, en avbiten tandflisa som fortfarande irriterar mig, något obekväm (på alla sätt och vis) sovposition och

4. Tokbakis som sällan förr. Jag som alltid trodde att "det händer inte mig" lyckades avsluta årets första utgång med ontihuvet, syndommig och akut sug efter thaimat.

5. Lugn lördag med Refugemöte och hamburgare och laga mat och bra musik till det (bilskivan Best of VT 07 håller fortfarande!) och äta gott och prata popstjärnecrush (även om jag nog hellre siktar på en mindre skådiscrush, vad gör man inte - det finns helt enkelt inga lämpliga pojkar att crusha på för närvarande) och kolla på Hata Göteborg och Eurotrip.

6. Jag är sämst på skånska. I alla fall när jag är i Skåne.

The Passenger

Det är alltså i min dusch det händer. The Shit. Medans det varma vattnen strömmade över mig igår fick jag nån slags spontan ingivelse om ungefär vad jag vill hålla på med "när jag blir stor". Inte så att jag har formulerat några ord än, men en slags idé. Och idag började jag tänka på franska.

Jag tror att det är duschdraperiet som på nåt sätt fungerar otroligt inspirerande.

Hela kvällen mellan 12 och 5?

Okej. Alla som inte dansar är våldtäktsmän. Vi har ju fattat det nu. Men - vad är tjejer som inte dansar, då? En av de smartare kommentarerna på YouTube föreslår att kvinnor som våldtar automatiskt blir män.

That's an interesting point of view.

Maskinen - Alla som inte dansar

Inlägg nr 600.

Sometimes in the morning,
I am petrified and can't move.
Awake, but cannot open my eyes.
And the weight is crushing down
on my lungs.
I know I can't breathe
and hope someone will catch
me
this time.

För att jag känner mig alldeles för medelmåttig för att prestera något eget just nu. Detta adjektiv, medelmåttig, denna mardröm för oss åttiotalister.

Snacka om att nån borde gå och lägga sig.


--------
Låttext fr Rilo Kiley - A Better Son/Daughter

Correct me if I'm wrong.

Jag hade världens mest produktiva dag idag. I alla fall den bästa på några veckor, och i alla fall fram till, säg, 16ish. Då hade jag med att skriva en massa viktiga mail, ringa lite samtal, tvätta, torka och vika två maskiner tvätt, laga mat, åka och träna, duscha-raka-benen-och-allt-sånt-tjejigt och skicka några fler mail.

Sen - nothing.


Turen till Netto för att köpa godis räknas liksom inte. Inte heller filmen som jag såg idag igen. Det gjorde jag ju mest för att jag var lite småbitter. Det var nån som fick mig att återigen inse att min syn på livslång hollywoodkärlek är sjukt pessimistisk. Det funkar att titta på, men jag tror inte på det för fem öre. Alla dom här självbelåtna guldbröllopskandidater är för mig bara undantaget som bekräftar regeln om att vi alla dör ensamma i slutändan. Man kan ha jäkligt roligt under tiden - ja, men med samma människa i 50 år? Antagligen inte.

Cleaning up my closet

Ni vet de där tankarna som man helst inte tänker för att de gör ganska ont? Sådana saker som är lite för jobbiga för att det ska kännas bra att gå runt och tänka på dem - som misstag man har gjort i sina dar, människor man har sårat, människor som sårat en själv.

Det är en av mina såna som jag ägnat lite tid åt konfronterar mig själv med. Verkligen stoppa in hela fingret i såret. Peta runt lite. Strö lite salt.

Det var lite småjobbigt.

Så nu tänkte jag ta tag i mitt yttre kaos istället. Städa lite, gå ut med sopor, rensa pappershögarna, skriva lite testamenten och sånt. Rensa mailboxen.



Ish.

...och spela lite dota....

Idag har jag lärt mig att det inte alls är så svårt att vara lite hacker. Bara man har tillgång till internet så går det ju faktiskt att googla sig till det mesta. Så nu, mina vänner, fungerar mitt trådlösa internet precis som det ska. Det är till och med lösenordsskyddat. Jag är så sjukt bra!

(Även om det ska tilläggas att jag inte hade klarat det utan fjärrhjälp från de småländska skogarna. Inte bara jag som är helt sjukt bra, med andra ord, utan även A. Men det behöver vi ju inte berätta för nån!)

Dagens filmtips

Efter en dag med saker som strömavbrott (vilket iofs var lite mysigt) och total aptitlöshet hjälpte det att se bra film. Den här gången blev det Wristcutters - A Love Story, som jag först ställde mig lite tveksam till eftersom den innehöll saker som ett svart hål under ett bilsäte och ett liv efter detta dit bara de kom som tagit livet av sig själva. Men den var fin, fin, fin! Se den :)



Officell hemsida
IMDB

Mikal: Where are you guys going?
Zia: East.... Ish.
Mika: Eastish?

The Loneliest City Of All

Och är det inte den största lögnen i teve, det som förstört allas vår syn på livet och kärlek och samspel mellan människor - att när man som mest behöver det, när man är som mest ensam och som mest bitter eller besviken över någon eller något, det är då som precis rätt person letar upp en. Oavsett vilket bortgömt, bortglömt mörkt litet gömställe det är man har valt som sin här-sitter-jag-och-tänker-plats.

Men i det riktiga, vanliga livet. Händer det då att någon (eller ja, till och med Någon) kommer och knackar på ens dörr när man är som mest bitter? Utan att man ska behöva ringa och säga "nu vill jag prata med dig, skitstövel" - eller för den delen bara "jag behöver prata, snälla var här och förstå precis allt"?

Wouldn't think so. Istället ligger man hoprullad under täcket och funderar på vad det egentligen är man är - bitter eller bara allmänt förvirrad och något handlingsförlamad.

Rise Up.

Jag outade mitt nyårslöfte för första gången idag (om man bortser från den där gången vid 4tiden på morgonen på nyårsdagen när det yttrades första gången). Jag tänkte att jag skulle börja komma ihåg att faktiskt sminka av mig innan jag går och lägger mig. Eftersom detta mottogs med något förvirrade miner så undrar jag nu: Är det verkligen en så konstig sak att lova? (Den som svarar alternativ tre måste berätta i kommentarerna!!)

Är det ett knepigt nyårslöfte?
	Ja, verkligen!
	Nej, helt normalt
	Jag har lovat nåt knäppare :P
Free polls from Pollhost.com

the motion starts to slow

Jag gör lite nytta idag, även om jag inte kom iväg till gymmet på grund av den äckligt kalla snålblåsten som härjade i Skåne idag. Inte bara det; små och sylvassa snöflingor gjorde tanken på att cykla till Gerdahallen ganska outhärdlig. Istället har jag ägnat mig åt husmorssysslor som att handla och laga mat (visserligen bara simpla saker i stil med champinjonomelett, men ändå!) och tvätta kläder. Dessutom har projektet som jag väljer att kalla "optimera hemmet" dragits igång - första efforten bestod i att rensa ut garderoben. Fortsättningen kommer bestå av så spännande saker som att rensa bland papper och annat skräp, packa ihop en del saker som lika gärna kan bo hemma i Småland samt att få tummen ur och installera den där routern som inte kommit upp det senaste året.

Backgrundsmusik: Jack Penate - Torn On The Platform.

Another Sunmy Day

Nyår i Göteborg var gôtt som fan. Det var ryssfest vilket innebar en hel del päls (både i isbjörnsformat och som mössvariant). Som sig bör missade vi det exakta tolvslaget, men det var bara att ignorera och räkna ner till ett alldeles eget nu-flyger-korkarna. Fyrverkerier fanns det gott om och jag började det nya året med att bli kalassnurrig av två bloss på någon annans cigarr. Sen fortsatte vi fira och vi slirade hem till Susanne vid 4 på morgonen - efter de bästa stripsen på länge och med sällan skådade mått av smärtor i fötterna (jag hade mina nya och otroligt snygga, men även skyhöga, skor på mig).

Titta så ryska vi är ;)

Efter sömn och frukost och pizza och lite oj-vad-jobbigt-allting-blev var det dags att släpa sitt pick och pack till centralen och åka hem. Efter tre timmar på tåget och en snabb sväng på ett ICA Malmborgs som mest visade upp heltomma hyllor överallt och efter en kortare promenad så var det jääääkligt skönt att komma hem.

Vi får väl se när jag har lyckats med bedriften att faktiskt packa upp mina grejer. Nu - gymmet. Det börjar bli dags att ta tag i året som kommer.

...and I have no resolutions...

Nu har jag ätit den tredje Jalla Jalla från Rendez-Vous på en vecka. Jag snackar pizza. Good shit, pizza. Lundapizzorna går inte att jämföra med Rende-pizzor. Helt klart. Dock verkar jag ha slackat av lite på sista tiden. Förr var det aldrig nåt problem att sätta i mig en hel Jalla jalla på under 30 minuter. Eller ja, man var ju rätt slut efter det. Men det gick. Nu - en halv. På sin höjd. Lund har förstört mig...

För övrigt kan det här vara den bästa torrenten jag hittat på länge. Hade jag haft sladden som kopplar touchen till datorn här, hade jag kanske lockats att begå en illegal handling. Nu? Not so much.

Det mest intressanta projektet på hela året (eller ja, kanske att ta i, men man måste ju få spä på lite i alla fall. hur ska jag annars lyckas skapa någon spänning i mitt annars för närvarande ganska händelsefattiga liv?) - packande av resväska. Jag har ungefär 15 kubikmeter för lite plats för alla dom grejer jag skulle vilja ha med mig hem. Inte minst för att jag råkade köpa två par skor häromdan. Och en skiftnyckel. Och byxor. Och en t-shirt. Och gympabyxor. Och sovshorts från Paul Frank. Och underkläder. Och shampo. Och.... Gwah.

Nu ska jag sluta tjata om mig, för i år. Låt mig bara berätta att nyår ska firas på dunderkalas i Göteborg. Jag ska försöka komma ihåg nyårslöftet jag kanske avger sisådär en kvart innan tolvslaget. (Det brukar inte lyckas nåt vidare, ofta är det bortglömt redan vid, säg, 01.32). Jag skulle kunna tänka mig att lova nåt i stil med "2008 ska jag vara mindre bitter", eller "Det här ska bli året där jag inte gör några ogenomtänkta saker" eller varför inte "jag ska inte ligga med killar på första dejten". Men egentligen, hur kul hade det varit? Och hur ofta har jag legat med killar på första dejten?

Nä, precis. Gott nytt år på er.

Death Cab For Cutie - New Year

Helgens filmer

Först såg jag Love and Other Disasters. Sötare film får man leta efter - rolig var den och Brittany Murphy hade snygga kläder och de pratade fort med snygga repliker och... Ja. Lite så, feelgood. (Trailer)

Jacks: Maybe one day I'll wake up and I feel in love. You know, dissy and feverish and nauseous!
Peter: That's not love, Jacks, that's the flu.


Sen fortsatte det med Chalk. I stil med The Office är det en sån där låtsasdokumentär, fast den här gången om lärare. Bäst helt klart - historialäraren Mr Lowry som är sådär alldeles tafatt och halvt inkompetent att man bara lider med stackaren. (Trailer)

Elev: You're a horrible teacher - do you know that?
Mr Lowry: Well you would know, 'cause you're a horrible student!


Efter det följde Superbad - som för övrigt också var sjukt nice. Med tanke på att jag är svag för lite smånördiga killar (iaf på film, hehe) kändes det rätt bra att småcrusha lite på Ethan (spelad av Michael Cera). (Trailer) Tur att han är född på rätt sida 90talet i alla fall.

Stranger than fiction.

Minnet är ett vidunderligt ting. Rätt vad det är så minns man de mest otippade saker. Idag till exempel. På väg hem från Ullared, strax efter att vi mött två älgar som casually promenerade över vägen, kom jag att tänka på ett bullbak för, säg, två tre år sedan. Eftersom det var jättemycket bullar som skulle bakas behövdes även jättemånga ägg - och varje ägg i hela paketet hade två äggulor. Kan ni tänka er förvåningen i att knäcka ägg efter ägg och upptäcka två äggulor i varje?

It was fascinating.

Backspegel 2007, del IV

I oktober försökte jag fokusera på fonetik och sånt, men ägnade ändå heldagar åt nationen (typ storstäd och Refuge). Jag skaffade mig det största blåmärket hittills i år och jobbade på en balsexa på AF-Borgen och började få koll på engelsk grammatik. Sen fanns där en rejäl dos av pojkångest och skolångest och det mesta av det mesta, men se där – det gav med sig, det också. Att hitta bubbel och köpa en ipod touch och knarka Death Cab for Cutie – hjälpte.

November började med husfest på Krischan och fortsatte med en tacksittning som inte alls blev som den skulle (fast ändå riktigt bra – jag klarade ju tentan). Humöret var faktiskt på topp större delen av månaden, fastän en del saker som kunde gå snett faktiskt gjorde det - och nattsömnen var det också allmänt sisådär med. Det sträcktittades på Heroes och jag jobbade en helt vanlig kväll på Brooklyn och kollade på nationens spääx och pluggade glosor när helst jag hann.

December försvann sedan i ingenstans. Den började med en inte-alls-bra helg där jag knappt kunde sätta fingret på vad det egentligen var som var så dåligt, men ändå låg halvapatisk i kökssoffan ett antal timmar. Julkänslan lät vänta på sig, trots en hejdundrande julfest hemma på korridoren, och kanske beroende på de första två intensiva veckorna där vi tentade inte bara en eller två utan fyra gånger. Men det tog slut det också, och sen satte lovet igång med en morgon där jag blev tatuerad (eller hur var det?) och sen kom Sus och Jutta och hälsade på, och det var filmkvällar och julhandel och sen var det Smålandsstenar. Julafton var mysig och mellandagarna lugna (sånär som på juldagen, måhända), och nu är det inte många dygn kvar av 2007. Det allra sista kommer tillbringas i Göteborg, och sen är det dags för hemfärd. Raka vägen hem till Lund.

För om det är nåt som tjugohundrasju har varit, så är det Lund. På ett väldigt bra sätt.

Temptation

Jag börjar känna att det är dags att jag hittar på nåt att göra de första tre veckorna i nästa år. Jag har några små idéer, typ träna duktigt, äta rätt och så vidare. Men det känns som om det krävs nån mer slags utmaning. Jag tänker mig nåt i stil med att lära sig alla världens länder + huvudstäder utantill, eller skriva en kortare roman eller lära sig att photoshoppa [paw rihk-titt] eller nåt annat spännande.

Nån som har ett förslag?




Om jag sen gör det eller inte märker vi väl ;)

Introduce the Metric System in Time

Det här med trådlöst är farligt. Att kunna surfa från sängen är ju liksom höjden av lathet. Eller, orsak till den, i alla fall. Idag har jag faktiskt lämnat hemmet längre än på länge, då mor och jag tog oss an att åka hela vägen till Stora Staden (Jönköping) och ägna oss åt mellandagsshopping.

Det gick sådär. Mamma hittade såklart en jacka på MQ på tre röda sekunder, och senare även ett par schyssta brallor. Jag däremot gick runt och fingrade på det mesta, men kom mig liksom inte för med att faktiskt prova nåt än mindre öppna plånboken. Däremot passade jag på att inkassera en av årets julklappar - nytt armbandsur. Den ser ut ungefär som på bilden, fast mkt snyggare och svart istället för brun.

I övrigt är jag mkt mkt stolt över att jag lyckades köpa den sista påsen jordnötsringar på Konsum i Smålandsstenar. Det var tamejfan dagens insats. Dessutom = bästa powernappen på länge i bilen på väg hem från Jönköping.

Backspegel 2007, del III

Jag ska inte hålla er på halster längre. Det började med del I och fortsatte med del II och now - tha fortsättning.

Juli betydde jobb på turistbyrån i Värnamo. En hel massa jobb, till och med, vilket till stor del var trevligt men det blev inte mycket mer gjort än så på dagarna. Jag åkte till Halmstad nån dag och ägnade ganska mycket tid åt att mentalt förbereda inför terminen som skulle komma samt åt att lyssna på världens bästa bilskiva. Månadens knark var Veronica Mars och Harry Potter, men bäst var helt klart tjejerna back home. Och sen åktes det till Frankrike med Uwe och Andrea, lillasyster och storebror.

Dom har traktorer i la France också :)

Så augusti började i Frankrike. Jag jobbade på solbrännan och franskan och kände mig snuskigt utvilad när jag kom hem igen - och med hem menar jag Lund, för det kändes sjukt bra att komma hem på riktigt. Det slappades, grillades på balkongen och njöts av Malmöfestival (Marit Bergman, good shit) och av att mjukstarta lite grann. Vi köpte gitarrer på Netto och övade flitigt i två veckor. Och rätt vad det var så snurrade terminen igång på riktigt med engelska och fadderverksamhet för de nya studenterna – och så drog livet som nationsaktiv igång.

September gick i nationslivets tecken. Vi körde två stycken Refuge (vilket var det roligaste jag varit med om på länge), med tillhörande tackfester (som orsakade viss förvirring i mitt redan kaotiska liv)(men ack, detta underbara liv), det åktes på förmannaresa och så jobbade jag på novischfesten på AF-Borgen. På hemmafronten kämpades det mot mjölbaggar och sömnbrist, och på nåt sätt fick skolan plats där också.

Backspegel 2007, del II

Låtom oss fortsätta. Del I fick ni igår.

April var en bra månad. Jag knarkade Liftarens Guide till Galaxen-serien, tyckte att killar var svin men njöt en jäkla massa av att ligga i gräset nedanför köksfönstret och prata livet, universum och allting. Det var månaden då korridorslivet var på topp med fester i massor, bakfylle- och kulturutflykt till Malmö, fika på gräsmattan och allmänt kökshäng. Fester som slutade med utgång på Malmös, Smålands och Västgöta Nation (speciellt VG:s, haha!). Mest minnesvärd är naturligtvis helgen med Billie the Vision på Blekingska och så den där kvällen på Wermlands som alla egentligen vill glömma. Och så var det ju sista april – som kanske kan sägas var en blandning av höjdpunkt och sammanfattning på månaden. Som började med champagnefrukost och gick via stadsparken och champagnegalopp på Östgöta mot en crazy final hemma på korridoren (och bastun, sist men inte minst). April var också månaden då jag åkte till Tyskland och lät Anders gästblogga, och månaden där Netto i Smålandsstenar brann till grunden.

I maj fiskade John aborre, Anders flyttade hals över huvud och jag hade en del ångest, både sådär rent allmänt och över skolarbete och dylikt. Det var husfest och filmkvällar och finkväll och grillkvällar och schlagerkväll och sen var det halsfluss. Och så lagades det mat.

Juni var en sån där bra månad igen. Vi började med att titta på Porgy & Bess på Malmöoperan och sedan följde en massa fina sommarkvällar. Korridoren blev mer och mer folktom medan jag ägnade dagarna åt att driva omkring, gå på en studentafton (den med Will Ferrel) och cykla till Lomma för att titta på (och bada i) havet. Jag knarkade Oasis (i musikväg) och Sex And The City (i seriväg) och firade min första födelsedag i Lund med ett glasskalas och med att visa mamma Lund. Sen åktes det hem till Smålandsstenar och skogen och jag bosatte mig i källaren för att kunna undfly närhelst jag ville. Flydde gjorde jag – en gång till Båstad för att fira midsommar med Sus och en gång för att tillbringa en lovely helg i Halmstad (som började med en omgång Liseberg i Göteborg).

Det var den somrigaste vår jag varit med om.

to the sunlight that surrounds you...

Juldagen på Gisleparken blev bra ändå. Vi lyckades undvika Halmstads Pärlor, och ett tag var där faktiskt riktigt bra musik (när det inte var Per Gessle som spelades). Lite ångest hade jag, över att känna en hel massa folk, och över att känna igen ännu mer folk och över att inte tycka speciellt mycket om speciellt många av dom jag kände igen.

Men hey. Det var en bra kväll. En kväll med lite för mycket smsande åt alla håll och kanter, en kväll där tydligen alla Gislaveds fjortisar var karatefulla och spydde på tjejtoalettens golv och en kväll där det verkade som om jag aldrig skulle få sova eftersom där var långa telefonsamtal att samtala.

Men. Jag mår som jag förtjänar, vilket är rätt ovanligt för min del. Tur att man har en lillebror som man kan lura att gå och köpa pizza. Och trådlöst internet så man kan surfa från sängen. Och jullov!

Backspegel 2007, del I

Okej, årsammanfattning har utlovats. Vi tar tre månader i taget. Idag - januari till mars. Sug på den!

I januari tog jag tag i mitt liv och köpte gymkort. Min telefon trasslade en hel massa (mest på grund av abonnemangsbyte, men hey) och det var lite halvsvårt att hålla sig till nyårslöften och sånt. Jag flyttade från tolv kvadrat med knäppa katter till tjugo kvadrat med massa trevliga grannar och knarkade Grey’s Anatomy istället för att plugga psykologi.

Februari månad började med att jag stod bakom en bardisk på Krischan, köpte en ny kamera och dillade om skönhetsideal och goda gärningar. Sen hade vi en arbetsmarknadsdag och jag firade alla hjärtans dag med pojkvännen (som åkte hela vägen till Lund för min skull) och bloggen var med i Sydsvenskan. Knarkade Heroes, pluggade arbetsrätt (i alla fall lite), åkte till Arild på minisemester och kände att tha förhållande knakade i fogarna.

Mars började inte alls bra. Resan hem till Småland slutade med ett slutstreck (med Albin) och därav följande en rejäl dos sorg och ångest. Jag åkte till Jutta i Köpenhamn vilket gjorde det lite bättre, och så fanns där alla fina vänner här i Lund och hemma i SmStenar som såklart hjälpte till en massa. Sen började nån slags crazy utgångsorgie med en knäpp kväll på Blekingska. Vad gör man inte för att komma med i korridorsgemenskapen, liksom :) Vi firade Saint Patrick’s Day med en riktig irländare och jag försummade arbetsrätten något fruktansvärt. En tentasittning på Krischan och en cykelutflykt till Lomma senare kändes det som jag var på rätt köl igen. I alla fall lite.

April, maj och juni var spännande månader de också. Stay tuned for tha fortsättning! :) Vill man läsa om förra året kan man göra det här.

In i dimman?

Ikväll är det hemvändarutgång på gisleparken i Gislaved (det har blivit någon slag tradition vid det här laget, även om det förra året slutade med en klassisk tequilafylla för min del). Jag började nästanpå få lite ångest inför hela konceptet med att vara full nog för att orka springa på en massa massa folk man känner (igen) men väljer att umgås med längre. Sen tänkte jag att "det kan nog bli kul" och surfade in på Gisleparkens hemsida för att se vad som egentligen var planen för kvällen. Dubbla dansgolv och dubbla dj:s låter ju lovande. Halmstads Pärlor är jag lite mer tveksam till, däremot. Huruvida de är bättre än någon avdankad idol- alternativt melodifestivaldeltagare återstår att se.

Det blir nog bra med det, också.

Why, thank you.

Det är juldagsmorgon och jag just som jag kollat min mejl för morgonen håller skrivbordsstolen på att falla i bitar. Jag skyller på att stolen faktiskt är dryga 25 år gammal.

Så mycket julmat har jag faktiskt inte ätit.

Merry x-mas.

Hepp. Det har ätits potatissallad, packats upp julklappar, druckits champagne (från Champagne, sug på den!), ätitis mer potatissallad, druckit julmust och tittats på Kalle Anka (fast jag alltid stör mig nåt fruktansvärt på den där hackspetten). Nu är jag sugen på att titta på Die Hard (men tv-tablån och min familj är emot mig. attans).

Jag hoppas i alla fall att eran jul är/var lika fröjdefull, mysig och på alla sätt och vis fin som min.

Oh, behave!

Déjà vu - varför kommer man alltid på för sent att man glömt sätta på den där lilla hättan på tandborsten som täcker och skyddar tandborsthuvudet från allt ont på denna jord? Det är ju liksom aldrig förrän första gången man borstat tänderna efter att ha haft alla sina pinaler nerpackade för nån slags resa som man upptäcker att hårborsten hånglat upp tandborsten och sen står man där, och spottar alldeles för långa hårstrån.

Fy, hårborste. Fy.

Fascination.

Det hjälpte faktiskt att inta lite socker, leta upp bok, tänka på det trådlösa bredbandet som gör att jag kan ipodsurfa från sängen och att strö mina kläder omkring mig på golvet.

Det krävs så lite för att göra sig i alla fall lite hemmastadd. Just den där strö-kläder-omkring-sig gör susen i 99 fall av hundra. Nu - sängen. Vill man ha nåt roligt att göra kan man läsa detta och sen detta. Nattens våta dröm kommer handla om att jobba på last.fm.

Why does it always rain on me?

Jag undrar om det är något med Smålandsstenar som gör mig sådär dark and twitchy som jag inte vill vara, eller om det är nån slags självuppfyllande profetia. Hur som haver så lyckades jag ta mig hit utan några större incidenter (och inga mindre heller, jag sov större delen av vägen). Julkänslan tänker jag från och med nu sluta leta efter - det blir nog inte bättre än såhär. Att komma hit är i alla fall lite skönt på sitt sätt - det är enkelt. Man behöver inte tänka på att gå och handla mat, laga mat eller diska. Det åååårdnar sig, så att säga.

Men jag vet i alla fall var hemma är nu, och det är inte riktigt här. Längre. Jag har hemlängtan på ett konstigt och väldigt, väldigt barnsligt sätt. Borde med andra ord se till att fylla dagarna med socialt umgänge, så blir det nog bra sen.

Min mat-och-sov-klocka är helt ur fas, den med. Nu är jag hungrig igen. Kanske lite julgott, kanske?

(Rubriken: det är grådaskigt och fuktigt här. Låtom oss skylla på växthuseffekten.)

2007 - punktvis.

Jag tar mig friheten att sno den här av Fun. Svaren har jag hittat på alldeles själv däremot. Det handlar om det gångna året. Typ.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jo. En hel del, från att jobba bakom en bardisk till att ansvara för en klubb. Att gå till en tenta och vara bakfull, plugga engelska och bo på korridor är nytt för i år också.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag brukar inte ge nyårslöften, men just det här årets bröt jag nog.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inte vad jag vet. En bekant fick barn dock...

4. Dog någon som stod dig nära?
Ingen som stod mig nära, men där fanns en människa och det var... Nåt av det sorgligaste som hänt i år.

5. Vilka länder besökte du?
Frankrike, Tyskland och Danmark. Inget bra reseår, det här...

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Hey, extra klirr i kassan hade ju inte fel. Men annars vet jag faktiskt inte.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Tror inte det fanns några "för alltid". Men den tredje mars, siste april, tjugonde juni och åttonde september var väldigt minnesvärda på olika sätt.

8. Vad var din största framgång 2007?

Jag börjar känna mig vuxen. Det märks kanske inte så mycket, men där finns nåt.... Om det är framgång eller bakslag återstår kanske att se.

9. Största misstaget?
Det skulle vara dom där jag sårade folk jag tyckte om. Kanske också att jag har haft en förmåga att hänga upp mig på saker/ting/folk, vilket får mig att inte riktigt tycka om mig själv.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Det var lite halsfluss nånstans... Annars en del små förkylningar. Inget allvarligt.

11. Bästa köpet?
Podden. Dyr, men oh so worth it.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Antagligen typ hyra. Men en hel del pengar har gått till mat och utgång och sånt också...

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Med risk för att låta cheesy - alla fina människor jag lärt känna. Först dom bästa korridorarna man över huvud taget kan tänka sig, sen en hel del sköna krischaniter och kursare, vänners vänner, bloggläsare och en hel del annat löst folk.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?

Oj... Ja, allt av Billie the Vision, hela min bilskiva, Timo Räisänen "Fear No Darkness, Promised Child", The Postal Service och så en hel del snapslåtar ;)

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Shit... Vid närmare eftertanke har jag nog varit gladare. Även om det har funnits djupa downpoints så har där funnits folk som lyft upp en igen, ganska omgående. Bra där :)

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat kanske... Men ärligt, tränat. Läst böcker som inte haft med skolan att göra.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit framför datorn.

18. Hur ska du tillbringa julen?

I Smålandsstenar med mor och bröder.

19. Blev du kär i år?
Nja... Lite smått någon gång sådär, kanske. Inget att oroa sig för.

20. Hur många one night stands?
Vågar man avslöja sånt? Well... Okej då. 1.

21. Favoritprogram på TV?

Som jag såg på tv? Möjligtvis Boston Tea Party. Har dock knarkat tvserier via datorn rätt intensivt...

23. Bästa boken du läste i år?
English Phonetics & Phonology. Och Arbetsrätten.
(Ha, did you spot the lies?)

24. Största musikaliska upptäckten?

The Postal Service. Är en skiva fortfarande lika bra efter 60 spelningar så är den bra (hell, den blir fortfarande bättre!). Likaså Death Cab for Cutie, Rilo Kiley och.... YouTube. :)

25. Något du önskade dig och fick?
Nja.... Mest saker jag önskade mig och sen skaffade själv.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Joråsatt.... Haha!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?

Vaknade, öppnade paketen jag köpt till mig själv, frukostade, väntade tills mamma dök upp, gick med henne på stan, käkade sushi, packade bilen och bilade till Smålandsstenar.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Om det inte hade varit en enda lång uppförsbacke mellan Vildanden och Krischansta Nation.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Lite väl ogenomtänkt ibland. Bättring där.

31. Vad fick dig att må bra?

Vänner, sol, god mat, utflykter till Arild, Halmstad, Köpenhamn och Båstad, jobba, hångla med snygga pojkar, sömn och kökshäng.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Inte så många. Möjligtvis tv4bonden Fredrik.
(oj, nu ljög jag igen. humorn är på topp såhär mitt i natten!)

33. Vem saknade du?

Korridorgänget saknade jag i somras...

34. De bästa nya människorna du träffade?

Vågar vi namnge? Well, hela korren, helt klart. Sen finns där en del krischaniter som jag börjat tycka lite extra mycket om... Och så Refugegänget. Och... Ah! Svårt!

Well then. Det var det. I mellandagarna kommer ordentlig sammanfattning av året. Märk väl att det är för min egen skull, man glömmer förvånansvärt fort....

Act of the apostle.

Det ligger nån slags märklig uppbrottsstämning i korridorsluften - och har gjort så hela dagen. Inatt och imorgon åker de flesta hem (de som fortfarande är kvar), vilket känns på folk. Ett idogt pysslande och grejjande, det packas in julklappar och bärs dammsugare och lagas nudlar (för att ingen har nån vettig mat kvar).

Jag är lite rastlös. Inte för att jag är supersugen på hemfärd ens. Än.

Det kanske kommer.

How My Heart Behaves.

Jag borde packa, tidigt imorgon bitti avgår bil till Smålandsstenar (vem hade kunnat tro det för ett år sedan, att jag skulle våga mig på att träffa en av mina bloggläsare?) men alla alla mina kläder är smutsiga för att jag har slackat av på sistone, inte haft vett att boka tvättstuga i tid (eller, vad hände med tiden jag bokade? försov jag den?) och när jag nu försöker sistaminutenboka en maskin hånskrattar AFB mig rakt upp i ansiktet och säger "no way, josé", så det är väl bara att vänta i en timme och försöka igen. Panik över att behöva packa ner alla mina smutskläder, uppenbarligen.

Jag lever i tron om att jag är en självständig människa som inte behöver ta hjälp av mammas tvättmaskin.

Å andra sidan borde jag fatta att jag bara är kinkig för att jag inte har nån mat hemma längre (orka köpa mat när man ska vara borta i en vecka) och för att jag inte har sovit lika bra som jag brukar (att dela mina 120x200 centimeter med nån annan innebär nästan alltid någon slags försämring i sömnkvalité). I grunden är jag ju glad, lycklig och harmonisk, det vet ni, och jag roar mig med det faktum att antalet skräpmail i min inkorg är exakt 42 och med att gårdagen bestod av både en nästan-hel-pizza och sen en jäkla massa godis och popcorn hemma i köket - filmkväll med alla di kvarvarande och Bridget Jones II. För övrigt helt rätt filmval eftersom det är en av få där de får varandra i slutet och jag inte blir bitter.

Men nu, nu ska jag sluta vara äckeluppriktig. Nu ska jag packa det som är rent och hoppas att resten ordnar sig. Bränna en skiva till storebror och slå in klappar och sånt. Tro inte att jag sätter mig och rimmar, däremot. Jul-anti eller anti-jul?

You'll be happy.

Ni måste trycka på play och sen blunda och på nåt sätt förstå att det är sånt här som jag lyssnar på i hörlurarna när jag cyklar genom ett Lund som är mörkt sånär som på jul- och gatubelysning. Och låter rösten och orden gå rakt in i mig och gör mig absolut jättelycklig.

Fuck julkänsla. Livet är rätt bra ändå.

Rilo Kiley - Better Son/Daughter

Låtom oss jämföra.

Filmkväll nr 1: Die Hard 4.0, bli kliad på ryggen och få glögg och (skalad!) apelsin.

Filmkväll nr 2: Tre killar som har tjejkväll, tittar på Pride & Prejudice (den långa versionen), myser med filtar och mjukisdjur, kommenterar på "skärningen på den där klänningen" och äter choklad och morötter. "För sånt gör tjejer när dom har tjejkväll".

Kan tilläggas att det har varit ett sjukt bra jullov so far.

Är det jul igen?

Vad gäller julkänslan så har den i år varit i det närmaste obefintlig. Trots att det har hetsats om jul i en månad har jag liksom inte kommit mig för med det hela.

Lord knows I've tried. Oändliga koppar glögg har druckits och en hel massa pepparkakor har ätits. Julkalendern har öppnats varenda eviga dag och jag har varit glad åt att se adventsljusstaken i köksfönstret och jag har ett halvt gig julmusik på datorn. Men trots julfest med mistel och julmat, och trots att mamma redan i slutet av november frågade vad jag önskade mig i julklapp så har det liksom inte hänt nåt. Inget sånt däringa pirr i magen, ingen julefrid, inget alls. Möjligtvis viss glädje över att det är jullov och ledigt och sånt.

(Well, två tillfällen har funnits. Å ena sidan tidigare nämnda julfest, och å andra sidan den där dagen där jag vaknade efter ett refuge och livet sög rätt hårt och jag helt plötsligt fick tyska julkakor.)

Det hela kommer sluta med att jag nån gång i februari, mars kommer på att jag har missat julen. Vi får hoppas att det inte gör så mycket.

Julhandel.

Idag har det handlats julklappar. Jag som helt tänkte strunta i det hela gav med mig ändå och åkte till Nova för att bränna pengar idag. Förutom nödvändiga saker till mig själv (nya vantar samt hårsprej) blev det klappar till familjen, det vill säga mamma, storebror och lillebror. Jag känner mig med andra ord som världens bästa syster/dotter idag. Crazy bananas!

Nu ska allting bara pysslas klart, slås in och släpas med hem till Småland. På lördag bär det av, gratis bilskjuts är ordnad vilket känns som en oerhörd lyx på alla sätt och vis. Jag har också kommit fram till att det är moraliskt försvarbart att slakta min chokladjulkalender på lördag morgon.

Att ta med den hem känns lite väl ambitiöst.

Deck The Hall

Det är alltså en väldigt skön känsla att veta att jag har jullov nu. Upprop för vårens kurs är omkring den 21 januari. En månad, alltså.

Det känns nästan lite stressigt. Tänk om man inte hinner vila upp sig, liksom.

The Time Is Now.

I helgen har jag haft finbesök och Lund har visat sig från sin bästa sida. Jutta och Sus var här fredag till söndag, vilket var oerhört lovely. Speciellt lördagen gick åt till att visa dem Lund från alla håll och kanter, så vi hann både med att se den fascinerande klockan som spelar och stimmar nån enstaka gång om dagen, att ta en svängom på stan och på kvällen var det dags att introducera girlsen för nationslivet som jag hade tjatat så mycket om. Östgöta nation blev det, och lyckat likaså. Great weekend, med andra ord.

Dagen idag har gått åt till att vara trött. Hjälp med att åter skruva fast mina sängben har jag också fått. Och pommes frittes. Och lustiga sms. Nu är jag trött. Minst sagt.

Yada.

Aight, livet är bra igen. Det var inte så bra efter att jag hade somnat i kökssoffan och sen knölade tillbaka mig på mitt rum och bara kände mig allmänt småsjuk. Nu känner jag mig dock nästan utvilad - på ett oerhört bra sätt. Att jag fortfarande tappar rösten med jämna mellanrum är helt enkelt något jag får leva med. Kan pubertala pojkar ta det så kan jag. Med tanke på att jag inte haft någon feber, känns det som om jag kan få lov att kalla mig frisk.

Sådetså.

Idag kallar jag mig även mästerkock. Lyckades trolla fram en alldeles underbar fisksoppa med så exotiska ingredienser som lax, torsk, spenat, purjolök och vitt vin. Dagens krydda: timjan. Blev totalt över förväntan gott.

Nu börjar det bli dags att jag faktiskt börjar på den där uppsatsen som jag har tjatat om hela dagen. Hallå, liksom.

Sen - jullov.

Jag har satt upp en tidsplan, för övrigt. Utkast till uppsatsen (deadline fredag 23.59) klar idag, städning, tenta och utgång imorgon, finslip på uppsatsen fredag morgon, slutstädat och sen - arrival of the girls fredag vid 16. Vad tror ni?

Not bad either.

Jens Lekman - "You are the light"

Good Shit.

Lykke Li - "Little Bit"

Think about it.

Spontan fundering vad gäller Facebook. Man kan kasta massa grejer på varandra. I halloweentider var det typ pumpor och spöken, vid thanksgiving var det turkey och annars finns det diverse husdjur att kasta i huvudet på nån man vill ha uppmärksamhet från. Frågan är då - varför kan man inte kasta sig själv?

"Pauline just threw herself at you."

How about that?

Let's Get Away From It All

Det är lite jobbigt just nu, men det mesta känns som rena i-landsproblem (inte helt konstigt då det inte är ett u-land jag lever i). Lyckades försova mig idag, vilket ledde till att jag missade workshopen som började vid 9. Det kändes helt inte rimligt, med tanke på att jag vaknade 8.43. Gav upp tanken på att få reda lite mer om den kommande tentan (på torsdag är det över, yäi!) och bestämde mig för att sakta vakna till liv och känna efter hur kroppen mår.

Skulle jag icke ha gjort. Ont i halsen har jag, allmänt ont i kroppen blandat med mensvärk och trötthet. Skit också. Efter en längre duschen blev det lite bättre, men rösten är fortfarande inte riktigt i stil med vad den brukar vara, vilket märktes lite extra tydligt vid frukosten imorse. Gick helt enkelt inte att komma upp i min vanliga, melodiska och vackra stämma utan resultatet blev istället något slags kraxande i samband med mycket förvånade miner (både hos mig, typ "hej, min röst är borta", och hos samtalspartnern "hej, din röst är borta"). Vad det hela beror på tål att utredas.

Nu tänkte jag ignorera det totala kaos som är min lägenhet, knarka ner mig med alvedon och bädda ner mig med skolarbete. Kanske drömma mig bort tillbaka till bättre tider en liten stund.

So This Is Christmas

Helgen blev precis så lång som jag förväntade mig. I fredags: tacksittning med Refugegänget (kanske till och med den sista i sitt slag, tråkigt värre...). Lördagen började inte alls bra med grammatiktenta och akut trötthet. Dock kändes det lite bättre när jag svängde förbi på Krischan och inte bara hittade alla ägodelar jag tappat omkring mig kvällen innan - utan också blev bjuden på nybakade scones och kaffe i trevligt sällskap. Efter tenta nummer två begav jag mig i alla fall hemåt, där förberedelser inför julfesten redan var i full gång.

Och vilken julfest det blev, sen! Ordentligt julbord med mängder av: potatisgratäng, prinskorvar, hemmagjorda köttbullar, lax, sill, julskinka, litauisk potatissallad, rödkål och brunkål samt ägg med kaviar. Dessutom fanns julsnaps (samt diverse andra drycker) att tillgå. Allt detta ackompanjerades av julmusik och sångblad (jomen, så ambitiösa var vi!). Och såklart en mistel, som hängde i dörröppningen.

Det kan tilläggas att den stackars misteln stupade efter första dörrstängningen. Kul så länge den varade, dock!

Efter mat i mängder och efter efterrätt (som innehöll en fascinerande mängd "weeeeh!"), och efter det snyggaste julmedleyt som sjungits på länge invigdes dansgolvet och missbrukades det vax och... Ja. Det var en julfest som hette duga, helt enkelt.

Det var med viss möda som jag lyckades hålla mig på skridskorna idag. Det var umgänge med jobbarlaget innehållande skridskoåkning och brunch at my place. Sen somnade jag i soffan till en film och kämpar med att hålla ögonen öppna i detta nu.

Sammanfattningsvis kan sägas att helgen varit ansträngande men ack - så bra. Fram för mer sånt!

Don't let go...

Det värsta med att gå upp tidigt en lördagsmorgon är att det bara går barnprogram både i radio och teve. Totalt värdelöst. Sen är det ju helt klart en stor nackdel att veta att man måste sitta och tenta hela dagen. Först grammatik, sen översättning. Håll tummarna för mig, med andra ord...


Fundering som slog mig inatt när jag hade akuta problem med att sova: är det okej att inte tycka om människor man egentligen gillar, bara för att de är allmänt fulla?

if it makes you happy....

Den här veckan känns som ett typexempel på tar-aldrig-slut. Bra har den varit so far däremot, på flera sätt. Lyckades börja äta igen efter helgen som vart lite konstig, och fick reda på att historiatentan gick bra (VG, tjihipp!). På lördag är det tentor igen och jag känner mig hyfsat förberedd.

(there, I jinxed it, så ska man ju aldrig säga....)

Bäst var dock nästan idag - fick brev från ett så otippat ställe som Lunds universitets ekonomienhet, som visade sig innehålla meddelande om att jag lyckats norpa åt mig ett stipendie som jag nästan lyckats glömma bort att jag sökt. Inga hiskeliga summor, men jäklar. Inte fel med julklappspengar.

Fast don't get me started on julklappspengar. Har ännu inte börjat fundera på gåvor till någon i min nära omgivning. Ni får inget, helt enkelt. Live with it! :)

this one's for you.

Jag har blivit nån slags supermänniska som inte längre behöver mat men fungerar ändå. It's fascinating. Undrar om det är det som är min Heroes-superpower?

Dagens ambition är att åka till UB. Jag ska lära mig allt om engelska verb, tänkte jag.

1. advent.

Om helgens höjdpunkt är att komma ut i köket på jakt efter frukost och hitta grannen med en nyöppnad påse av tyska julkakor (so called Lebkuchenherzen) i handen, som han glatt bjuder på - ska man då anta att helgen inte har varit så himla toppenbra?

Helgens lowpoints ska vi nog inte ens börja prata om.

Moby - Why Does My Heart Feel So Bad