Jag hade världens mest produktiva dag idag. I alla fall den bästa på några veckor, och i alla fall fram till, säg, 16ish. Då hade jag med att skriva en massa viktiga mail, ringa lite samtal, tvätta, torka och vika två maskiner tvätt, laga mat, åka och träna, duscha-raka-benen-och-allt-sånt-tjejigt och skicka några fler mail.
Sen - nothing.
Turen till Netto för att köpa godis räknas liksom inte. Inte heller filmen som jag såg idag igen. Det gjorde jag ju mest för att jag var lite småbitter. Det var nån som fick mig att återigen inse att min syn på livslång hollywoodkärlek är sjukt pessimistisk. Det funkar att titta på, men jag tror inte på det för fem öre. Alla dom här självbelåtna guldbröllopskandidater är för mig bara undantaget som bekräftar regeln om att vi alla dör ensamma i slutändan. Man kan ha jäkligt roligt under tiden - ja, men med samma människa i 50 år? Antagligen inte.
Sen - nothing.
Turen till Netto för att köpa godis räknas liksom inte. Inte heller filmen som jag såg idag igen. Det gjorde jag ju mest för att jag var lite småbitter. Det var nån som fick mig att återigen inse att min syn på livslång hollywoodkärlek är sjukt pessimistisk. Det funkar att titta på, men jag tror inte på det för fem öre. Alla dom här självbelåtna guldbröllopskandidater är för mig bara undantaget som bekräftar regeln om att vi alla dör ensamma i slutändan. Man kan ha jäkligt roligt under tiden - ja, men med samma människa i 50 år? Antagligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar