Vad gäller julkänslan så har den i år varit i det närmaste obefintlig. Trots att det har hetsats om jul i en månad har jag liksom inte kommit mig för med det hela.
Lord knows I've tried. Oändliga koppar glögg har druckits och en hel massa pepparkakor har ätits. Julkalendern har öppnats varenda eviga dag och jag har varit glad åt att se adventsljusstaken i köksfönstret och jag har ett halvt gig julmusik på datorn. Men trots julfest med mistel och julmat, och trots att mamma redan i slutet av november frågade vad jag önskade mig i julklapp så har det liksom inte hänt nåt. Inget sånt däringa pirr i magen, ingen julefrid, inget alls. Möjligtvis viss glädje över att det är jullov och ledigt och sånt.
(Well, två tillfällen har funnits. Å ena sidan tidigare nämnda julfest, och å andra sidan den där dagen där jag vaknade efter ett refuge och livet sög rätt hårt och jag helt plötsligt fick tyska julkakor.)
Det hela kommer sluta med att jag nån gång i februari, mars kommer på att jag har missat julen. Vi får hoppas att det inte gör så mycket.
Lord knows I've tried. Oändliga koppar glögg har druckits och en hel massa pepparkakor har ätits. Julkalendern har öppnats varenda eviga dag och jag har varit glad åt att se adventsljusstaken i köksfönstret och jag har ett halvt gig julmusik på datorn. Men trots julfest med mistel och julmat, och trots att mamma redan i slutet av november frågade vad jag önskade mig i julklapp så har det liksom inte hänt nåt. Inget sånt däringa pirr i magen, ingen julefrid, inget alls. Möjligtvis viss glädje över att det är jullov och ledigt och sånt.
(Well, två tillfällen har funnits. Å ena sidan tidigare nämnda julfest, och å andra sidan den där dagen där jag vaknade efter ett refuge och livet sög rätt hårt och jag helt plötsligt fick tyska julkakor.)
Det hela kommer sluta med att jag nån gång i februari, mars kommer på att jag har missat julen. Vi får hoppas att det inte gör så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar