mad world

Jag hade en svacka ikväll. En sån tänk-om-svacka (tänk om du inte, jag inte, vi inte, det inte osv osv). Inte blir det lättare av überromantiska filmer heller eller av att veta hur många som just i detta nu slipper känna den gnagande ensamheten, känslan av att inte vilja gå och lägga sig för att sängen är alldeles för stor, den där i hemlighet överskuggande tomheten.

Men nu är i alla fall målarprojektet färdigställt.
Bättre än inget.


(och det finns så mycket mer jag vill säga men jag vet fortfarande inte så mycket mer än då.)

bobby

Jag kom på idag, att det roligaste att tatuera in nästa gång hade varit "how many roads must a man walk down?". Tillsammans med mitt forty-two på vänsterfoten hade det faktiskt varit lite försiktigt men hysteriskt jätteroligt.

wounded hero

När vi var på Gotland hittade vi en fantastisk fyrpack med glittergnuggisar. Ni vet, låtsastatueringar. Uppenbarligen kunde vi inte motstå detta köp, och jag var mycket stolt över skelettet jag fick intatuerat sista dagen på Gotland. Idag skulle jag ta bort den igen. Eftersom jag ska på midsommarfirande med helt främmande människor ikväll. Och kanske inte vill framstå som ett småbarn som har gnuggisar på armen.

Efter lite skrubbande med en peelinghandske ser det nu ut som ett skrapsår.

På armen.

Med glitter på.



Glad midsommar!

all i really wanna do...

Jag har en sån där Fritzl-dag. Inte av den typen där man låser in sina barn i en källare (gud förbjude, då skulle man ju behöva skaffa barn först) utan snarare av den här sorten. Imorgon är det midsommar och då ska jag faktiskt ta tag i mitt (sociala) liv och träffa lite nya människor. Sen är det bara uphill efter det, ty på lördag (midsommardagen a.k.a. Svea Rikes bakisdag nr 1) fyller jag 23. Och eftersom förra årets kombinerade födelsedag + midsommarfirande var fruktansvärt lyckat på alla sätt och vis vågar jag inte riktigt ta tag i årets firande. Det får bli lite low key, helt enkelt.

I övrigt var det här ett totalt meningslös inlägg på alla sätt. Återstår bara att låta datorn fortsätta med sitt installerande av uppdateringar och gå och lägga sig.

Pronto.

my back pages

Just nu skulle jag vilja ha en sån där lyxig kamera som man kan ta fantastiskt bra bilder med. Just put everyone in awe, liksom. Eller kanske en ny dator. Dagens framsteg var att jag faktiskt tog mod till mig att låna ett tangentbord och få datorn att fungera igen. Att hälla Ramlösa Kaktus över sin bärbara dator visade sig vara ett icke-snilledrag av sällan skådade mått. Lyckligtvis var den enda funktion som gav upp själva tangentbordet, vilket jag är rätt nöjd med att ha lyckats lösa.

En annan sak som jag är rätt nöjd med är att jag har tillbringat dagen med att äta Nesquiks och hänga framför internätet. Missat tvättiden har jag gjort också.

Bra dag.

Paper planes

Imorgon bär det av till Gotland.

Fabulous.

Datorn stannar hemma. Jag tänker våga vägra kolla mailen. Kanske till och med gallra telefonsamtal, vem vet.

Men vafan, senast jag var ledig på riktigt mer än tjugofyra timmar i sträck (sjukdom räknas inte) (inte heller helgen i Uppsala, det var faktiskt representation) var i påskas. Oh, ljuva påsk.

Oh, ljuva sommarlov.

bababa

Och idag städade jag upp mitt rum. "Ursäkta röran, jag sitter i kuratel" har varit min standardursäkt på sistone, men det är så fantastiskt mycket trevligare att vara hemma och inte känna sig helt överväldigad (på ett negativt sätt) och lite äcklad över sin omgivning. En bonus är att ipoden på ett magiskt sätt dök upp igen och musik gör mig gott. Och att skriva gör mig gott.

Är det någon som är kvar här, förresten? Tittar in varannan vecka i hopp om uppdatering? Hör av dig med musiktips i så fall.

Eller säg bara hej :)

all these things that i've done

Den här terminen är snart slut. Våren 09. En vår fylld av att inte sova, av att laga mat hemma ungefär 3 gånger, av att ägna ett antal timmar på att städa ur kylskåp fulla med mat som håller på att bli för gammal, av att inte riktigt förstå sig på andra människor. Men det är inte det jag kommer vilja minnas. Det är alla ord av positiv uppmuntran, beundran från människor som tycker att man gör ett bra jobb. Framgångar. Att se människor komma till vår organisation och blomma upp, upptäcka sina egna möjligheter, se människor brinna för det jag också brinner för. Det är fantastiskt. Dom som säger att studentnationer bara handlar om att supa eller vara studentikos och sjunga sexistiska sånger har fel. Ack så fel.

Det har varit en intensiv och krävande och jobbig termin. Men jäklar vad jag ser fram emot hösten!