Hjälmar är det nya LBD

Det var tjänstemannafest i helgen. Nora och jag gick i par (igen) - denna gång som två sjukt snygga power rangers. Grym fest, indeed.

Nora a.k.a. den blå Power Rangern

Moi, a.k.a. den röda Power Rangern, a.k.a. Jason.

Synd bara att the aftermath innebar lite ledsamhet från (endast) min sida. Pauline ska helt klart lämna mobil och känsloliv hemma på nästa fest. Det blir så mycket roligare då, plus att smärtorna kanske kan begränsas till just lilltån, och inte annat som kan gå sönder.

En bild vs tusen ord.

Och åh, jag vill bara berätta för alla i hela världen hur min födelsedag var den bästa födelsedagsfesten nånsin. Trots att ingen kände nån när kvällen började och trots att det midsommarregnade som alltid. Nu har jag fått fler bilder från världens bästa Malin och ryggontet blir lite bättre av att titta på hur vi lagade vaniljsås med alldeles för mycket mjölk strax efter 23-snåret på midsommarafton. Vaniljsås som jag försökte rädda med några nävar (inte matskedar) majzena, och som vi sedan groggade i oss med lite vodka.

Så. Anledningen till att bilder som den nedan togs var för att jag skulle skicka ut tackkort till mina kära gäster. Det orkar jag tyvärr inte. Härmed säger jag "tack för det fina sällskapet, för fina presenter, för medverkan i hela-havet-stormar-utan-stolar, för kraftiga sånginsatser, för medtag av fina vänner, för hjälp med tillagning alt. uppätning av maten, för att midsommar- + födelsedagsfirande 08 blev GULD."

Wanted - dead or (nearly) alive

Ett horribelt brott begicks på gårdagens korridorsfest. Nedan syns den senaste bilden som togs på vår GB-Glassgubbe Andy, som bott på korridoren längre än någon kan minnas. Den är tagen 22.10 på kvällen igår. Senare syntes Andy även på dansgolvet, dvs mitt i köket där soffbordet brukar stå, bland ett gäng människor ingen riktigt kände. Nu är Andy försvunnen. Vi vet naturligtvis att det finns många GB-Glassgubbar i denna stan, men Andy utmärker sig genom att ha en namnskylt med just texten "Andy" under sin ena haka. Alla tips som kan leda till att han återfinns mottas tacksamt.

Nytatuerad.

Idag är jag coolast i hela världen för idag hakade jag på Nora och Zabina till Malmö och House of Pain för att kolla hur dom har det där. Och medan de velade och bläddrade i pärmar och sånt bestämde jag mig. Nu har jag forty-two intatuerat på insidan av ena ankeln.

Fort gick det också. Jag hann knappt nynna på refrängen till Kärlekens Hus mer än tre gånger, fundera ut en tuff Fejsbookstatus och börja fundera över huruvida jag skulle säga till honom att det gjorde lite ont, det där med att dra en tatueringsnål över hälsenan.

Så var han klar.

Ny raggningsreplik: vill du med hem och kolla på min tatuering? Hähähä.

Tandem 2008

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska skriva om tandem. Det finns så himla mycket. Mest genomgående var känslan av det här är inte på riktigt. Som i att det var otroligt overkligt att tåga in på Götaplatsen i Göteborg och se några hundra Lundastudenter festa, tjoa, stimma, springa runt, dansa, hålla uppe stämningen. Liksom det var overkligt att stanna på IKEA Kållered och smälla upp ett disco på parkeringen där. Att springa på massa folk från alla olika sammanhang. Att byta tröja med en Var Gladspexare - bara för fotots skull. Att skrika sig hes trots megafon och visselpipa. Att stanna på en 90-väg mitt i natten för att hejja fram en cykel man knappt hinner se. Att nästan bli påkörds av en fet buss. Att festa bak i bussen hela natten. Att se par efter par bytas av på cykeln och fortsätta in i natten, söderut. Att kuta ut ur bussen om och om och om och om igen för att skrika på våra cyklister som viner förbi.

Overkligt.

Liksom det var overkligt att smälla fram högtalarna vid en kyrka, i soluppgången, 3 mil innan Halmstad och festa loss. Och att ciruklera runt i ett folktomt Halmstad någon timme senare, på jakt efter posten och nästa bytesplats. Att inte ha sovit på hela natten, borsta tänderna och fortsätta dricka en kall öl. Att se inspektor och inspektrix dra iväg mot Båstad på vår cykel. Att hejja på dom inifrån en rondell - med Helsingkronas buss cirkulerandes varv på varv på varv i rondellen. Att komma till Båstad och se hundratals lundastudenter käka frukost - och hitta våra egna frukostkillar, sleva i sig lite yoghurt och leta efter någonstans att kissa i lugn och ro. Vila i skuggan och sen se våra killar ta sig uppför Hallandsåsen och att hejja på dom tills rösten spricker.

Overkligt.

Precis som spänningen av nu-är-det-snart-vår-tur. Dra på sig cykelbyxor, bikiniöverdel, reflexväst, handskar, hjälm. Plugga in vägbeskrivningen, vänta på våra cyklister i Kävlinge. Hoppa på cykeln, inte komma över på fel sida vägen, inte cykla fel (trots att cykeln framför oss gör det), inte spy av ansträngning, stress, värme. Se fräsch ut så fort bussar kör om, tutar. När det står supportrar på vägen. Visselpipa och utbrista i "Krischan - tjalalalala!" trots trötthet och trots att rösten är helt slut.

Ganska overkligt, på ett väldigt påtagligt sätt.

Och sen det bästa med såna påhitt. Komma fram. Känna uppmanande ryggdunkningar, att få kliva på bussen igen, få lite vatten i sig, dra på sig tandemtröjan igen, bege sig vidare in mot stan.


Och inta fontänen i Lundagård. Först av alla.

Lunds bästa dragkampare.

Skulle bara notera att Krischan vann dragkampen nationerna emellan. Både herr- och damlaget.

Målad i nationens färger. Tjo göingar!

Bilder vs tusen ord.

Inte så mkt bloggande senaste veckan. Vi uppväger med lite bilder.

En hel vecka sedan - drinkblandare, Familjen och Blekingska med Malin.

I lördags - Tjänstemannafest på Krischan. Temat: Kina. Nora, you are the Ying to my Yang. Eller hur var det?

Samma lördag (eller hade natten gått över till söndag, kanske?). Hur eller hur - kinainspirerade gåtor var det.

I söndags på Krischans Nisses - spela spel är bra mot bakisångest. Även om jag inte hade nån sån.

Jag älskar min korridor.

Don't hassel with the Hoff!

Och en av höjdpunkterna med att gå ut på Wermlands i lördags var helt klart toalettbesöket som uppdagade följande kärleksförklaring. Ibland säger en bild helt enkelt så mycket mer än alla ord i hela världen.

We have lift-off!

Msn - avstängt. FeedReader - avstängd. Dörren låst. Mobilen på ljudlös. iTunes på albumshuffle med Death Cab, Snow Patrol, Rilo Kiley och Oasis i spellistan. Hörlurar i. Datorn i sängen. Anteckningar och boken redo. Macka (tonfisk och ägg på hönökaka) äten. Tes skriven.

Deadline - 24 timmar från och med nu. Uppdatering om antal ord skrivna i twitter-raden till höger.

Hemlisar.

Jag har haft ett par busy busy dagar, och JA, jag är sämst på uppdatering. Snabbsummering: i tisdags var det utflyktsdag med IKEA, Ystad, Polen, havet, Ystad och Staffanstorp. Och filmtitt med lejonkungen. Igår var det grammatikdag, med den snabbaste duscha-föna håret-sminka-klä på sig-till skolan ever. Och Top Model. Och.... Ja. Hemlisar, också.

Upplysande, visst?

Gåta.

Så. Gissa vems bordsherre tillika balkavaljer det här var?

Snapphanebalen 2008

Nu har det skaffats fram balbilder. Så det börjar bli dags för nån slags snabbsummering av lördagen.

I stora drag innebar det att gå upp tio, duscha och påbörja försköningsprocessen. Vid tre var jag klar. Och väl var väl det, för då var det dags för multipla fördrinkar på Krischan och efter det avfärd mot AF-Borgen där balen gick av stapeln. Förstagångsbalgångare som jag var (om man bortser från studentbalen dårå) passade jag på att försöka avverka så många traditionsenliga moment som möjligt och lyckades i tur och ordning med ordenskapitel (vilket innebar att jag joinade Snapphaneorden och fick medalj), balmiddag, konferens på herrtoaletten (dvs fick- och flickpluntesmuttande på herrdass), fia med knuff, leklera i vackra färger, herrar i frack och damer i vackra klänningar, dans, sexa, dans och sedan en taxifärd hem vid halv sex på morgonen. Inte dumt alls.

Ovan lördagens outfit, klänningen naturligtvis inköpt för kvällen. Bilder på mitt hår har jag ännu inte hittat några. Jag lyckades ju kasta min kamera i golvet häromveckan, lyllos mig hade världens bästa balsällskap tillika bordsherre som hade kameran i högsta hugg större delen av kvällen. Och vilken kväll det var, sen!

Mitt i natten-humor.

Nu är hemtentan klar i alla fall (förutom sista kollen som görs imorgon) och sen är det slut på syntax. Ish.

Vi firar med en bild, tycker jag.

Jag har ännu inte riktigt funderat klart på om den är fascinernade, skrämmande, stötande, läskig... eller bara sjukt rolig.

Klänningen :)

Jag kan inte med annat än att se fram emot lördag som ett barn till julafton. På baksidan av min dörr hänger en röd klänning. Och ibland går jag fram och smeker lite längtansfullt över tyget (eller, egentligen över plasten som skyddar tyget mot allt ont på denna jord). Jag har blivit larvigt tjejjig och köper saker som lösnaglar, lösögonfransar och stay-ups.

(Mobilkamerakvalité. Håll till godo.)

Imorgon ska det sys om handskar och övas på vals. Och just det - hemtenta var det.

The Passenger

Det är alltså i min dusch det händer. The Shit. Medans det varma vattnen strömmade över mig igår fick jag nån slags spontan ingivelse om ungefär vad jag vill hålla på med "när jag blir stor". Inte så att jag har formulerat några ord än, men en slags idé. Och idag började jag tänka på franska.

Jag tror att det är duschdraperiet som på nåt sätt fungerar otroligt inspirerande.

Another Sunmy Day

Nyår i Göteborg var gôtt som fan. Det var ryssfest vilket innebar en hel del päls (både i isbjörnsformat och som mössvariant). Som sig bör missade vi det exakta tolvslaget, men det var bara att ignorera och räkna ner till ett alldeles eget nu-flyger-korkarna. Fyrverkerier fanns det gott om och jag började det nya året med att bli kalassnurrig av två bloss på någon annans cigarr. Sen fortsatte vi fira och vi slirade hem till Susanne vid 4 på morgonen - efter de bästa stripsen på länge och med sällan skådade mått av smärtor i fötterna (jag hade mina nya och otroligt snygga, men även skyhöga, skor på mig).

Titta så ryska vi är ;)

Efter sömn och frukost och pizza och lite oj-vad-jobbigt-allting-blev var det dags att släpa sitt pick och pack till centralen och åka hem. Efter tre timmar på tåget och en snabb sväng på ett ICA Malmborgs som mest visade upp heltomma hyllor överallt och efter en kortare promenad så var det jääääkligt skönt att komma hem.

Vi får väl se när jag har lyckats med bedriften att faktiskt packa upp mina grejer. Nu - gymmet. Det börjar bli dags att ta tag i året som kommer.

Backspegel 2007, del III

Jag ska inte hålla er på halster längre. Det började med del I och fortsatte med del II och now - tha fortsättning.

Juli betydde jobb på turistbyrån i Värnamo. En hel massa jobb, till och med, vilket till stor del var trevligt men det blev inte mycket mer gjort än så på dagarna. Jag åkte till Halmstad nån dag och ägnade ganska mycket tid åt att mentalt förbereda inför terminen som skulle komma samt åt att lyssna på världens bästa bilskiva. Månadens knark var Veronica Mars och Harry Potter, men bäst var helt klart tjejerna back home. Och sen åktes det till Frankrike med Uwe och Andrea, lillasyster och storebror.

Dom har traktorer i la France också :)

Så augusti började i Frankrike. Jag jobbade på solbrännan och franskan och kände mig snuskigt utvilad när jag kom hem igen - och med hem menar jag Lund, för det kändes sjukt bra att komma hem på riktigt. Det slappades, grillades på balkongen och njöts av Malmöfestival (Marit Bergman, good shit) och av att mjukstarta lite grann. Vi köpte gitarrer på Netto och övade flitigt i två veckor. Och rätt vad det var så snurrade terminen igång på riktigt med engelska och fadderverksamhet för de nya studenterna – och så drog livet som nationsaktiv igång.

September gick i nationslivets tecken. Vi körde två stycken Refuge (vilket var det roligaste jag varit med om på länge), med tillhörande tackfester (som orsakade viss förvirring i mitt redan kaotiska liv)(men ack, detta underbara liv), det åktes på förmannaresa och så jobbade jag på novischfesten på AF-Borgen. På hemmafronten kämpades det mot mjölbaggar och sömnbrist, och på nåt sätt fick skolan plats där också.

Backspegel 2007, del II

Låtom oss fortsätta. Del I fick ni igår.

April var en bra månad. Jag knarkade Liftarens Guide till Galaxen-serien, tyckte att killar var svin men njöt en jäkla massa av att ligga i gräset nedanför köksfönstret och prata livet, universum och allting. Det var månaden då korridorslivet var på topp med fester i massor, bakfylle- och kulturutflykt till Malmö, fika på gräsmattan och allmänt kökshäng. Fester som slutade med utgång på Malmös, Smålands och Västgöta Nation (speciellt VG:s, haha!). Mest minnesvärd är naturligtvis helgen med Billie the Vision på Blekingska och så den där kvällen på Wermlands som alla egentligen vill glömma. Och så var det ju sista april – som kanske kan sägas var en blandning av höjdpunkt och sammanfattning på månaden. Som började med champagnefrukost och gick via stadsparken och champagnegalopp på Östgöta mot en crazy final hemma på korridoren (och bastun, sist men inte minst). April var också månaden då jag åkte till Tyskland och lät Anders gästblogga, och månaden där Netto i Smålandsstenar brann till grunden.

I maj fiskade John aborre, Anders flyttade hals över huvud och jag hade en del ångest, både sådär rent allmänt och över skolarbete och dylikt. Det var husfest och filmkvällar och finkväll och grillkvällar och schlagerkväll och sen var det halsfluss. Och så lagades det mat.

Juni var en sån där bra månad igen. Vi började med att titta på Porgy & Bess på Malmöoperan och sedan följde en massa fina sommarkvällar. Korridoren blev mer och mer folktom medan jag ägnade dagarna åt att driva omkring, gå på en studentafton (den med Will Ferrel) och cykla till Lomma för att titta på (och bada i) havet. Jag knarkade Oasis (i musikväg) och Sex And The City (i seriväg) och firade min första födelsedag i Lund med ett glasskalas och med att visa mamma Lund. Sen åktes det hem till Smålandsstenar och skogen och jag bosatte mig i källaren för att kunna undfly närhelst jag ville. Flydde gjorde jag – en gång till Båstad för att fira midsommar med Sus och en gång för att tillbringa en lovely helg i Halmstad (som började med en omgång Liseberg i Göteborg).

Det var den somrigaste vår jag varit med om.

The Time Is Now.

I helgen har jag haft finbesök och Lund har visat sig från sin bästa sida. Jutta och Sus var här fredag till söndag, vilket var oerhört lovely. Speciellt lördagen gick åt till att visa dem Lund från alla håll och kanter, så vi hann både med att se den fascinerande klockan som spelar och stimmar nån enstaka gång om dagen, att ta en svängom på stan och på kvällen var det dags att introducera girlsen för nationslivet som jag hade tjatat så mycket om. Östgöta nation blev det, och lyckat likaså. Great weekend, med andra ord.

Dagen idag har gått åt till att vara trött. Hjälp med att åter skruva fast mina sängben har jag också fått. Och pommes frittes. Och lustiga sms. Nu är jag trött. Minst sagt.

Let's Get Away From It All

Det är lite jobbigt just nu, men det mesta känns som rena i-landsproblem (inte helt konstigt då det inte är ett u-land jag lever i). Lyckades försova mig idag, vilket ledde till att jag missade workshopen som började vid 9. Det kändes helt inte rimligt, med tanke på att jag vaknade 8.43. Gav upp tanken på att få reda lite mer om den kommande tentan (på torsdag är det över, yäi!) och bestämde mig för att sakta vakna till liv och känna efter hur kroppen mår.

Skulle jag icke ha gjort. Ont i halsen har jag, allmänt ont i kroppen blandat med mensvärk och trötthet. Skit också. Efter en längre duschen blev det lite bättre, men rösten är fortfarande inte riktigt i stil med vad den brukar vara, vilket märktes lite extra tydligt vid frukosten imorse. Gick helt enkelt inte att komma upp i min vanliga, melodiska och vackra stämma utan resultatet blev istället något slags kraxande i samband med mycket förvånade miner (både hos mig, typ "hej, min röst är borta", och hos samtalspartnern "hej, din röst är borta"). Vad det hela beror på tål att utredas.

Nu tänkte jag ignorera det totala kaos som är min lägenhet, knarka ner mig med alvedon och bädda ner mig med skolarbete. Kanske drömma mig bort tillbaka till bättre tider en liten stund.