Torra ögon.

Nu har jag suttit vid datorn i 6 timmar. Jag orkar inte hålla på. Mitt nästa jobb ska inte vara lika skrivbordsbundet som det här i alla fall. För jag vet ju redan att mitt nästa jobb blir på turistbyrån, från mitten av maj nån gång.. :D I brist på jättemycket vettiga idéer att hitta på tänkte jag ta reda på hur jag ska söka till högskolan. Internet och det.. Har lyckats med bedriften att glömma i stort sett allt som man har fått lära sig i trean.

(och skrämmande nog menar jag nog inte bara sånt som har med högskoleansökningar att göra...)

Jag har kommit på att jag saknar lösgodis. Det borde dom sälja på IKEAs matvarubutik. Hallonbåtarna som jag köpte i helgen fick mig att må lite illa när jag låg i bäddsoffan och tittade på Amelie igår kväll. Ska även börja fundera på vad jag ska ha med mig hem. För gott. Än så länge står följande på listan:

-> TicTac Orange, ca 10 paket, till A,
-> Rödvin - Aldis Dirnfelder, ett par flaskor, till mig, mamma, och alla som vill ha,
-> Mangospriten som Justa o jag har festat på nån gång, (Sigges i sommar ju)
-> Chips med smaken "ungarisch". Mkt gott.

Med tanke på att jag kommer att åka med pappa eller mamma upp, så är inte gränserna något problem heller. Mohaha. Man ska veta hur man tar dom. ;-)

Tomatsoppa.

Snabbköpet. Jag lägger upp mina varor på det lilla kassabandet. Väntar på att kvinnan framför mig ska betala. En man ställer sig bakom mig i kön. Han ser ut som om han helst av allt hade velat vara någon helt annanstans. Svarta skor har han, jag kan inte låta bli att titta. Eftersom han omöjligt kan nå, lägger jag upp en av pinnarna, som ska skilja mina varor från hans, på bandet. Ler lite skevt när han tittar på mig. Bandet rullar fram och kassörskan hälsar. Jag betalar. Tre euro, fem cent. Jag har bara en tio-euro-lapp. Får massa mynt tillbaka.

Jag packar ihop mina saker, slänger ner frallorna i påsen, gurkan, yoghurten. Kvällsmat. Skyndar mig för att inte komma i vägen för mannen bakom. Han med dom svarta skorna.

Men det gör inget. Han tar sin burk tomatsoppa och går. Han ser ensam ut.

Trappor.

Igår fick jag för mig att jag skulle ta tag i mitt liv. Jag åt mörk fralla och gurka till kvällsmat, gick i rask takt till affären och struntade i att ta hissen och klättrade istället uppför trapporna ändå upp till tionde våningen.

Idag har jag träningvärk.

Det känns bra.

Spridda skurar

Jag måste göra nånting åt min arbetsmoral. På grund av lack of vettiga arbetsuppgifter har jag ägnat dagen åt att smygsurfa. Jag har nästan läst mig igenom två hela bloggar, och nu känns det som m min hjärna är för stor för mitt huvud. Som man har delar av någon annan i sitt huvud.

En svensk-australienare vars vardag verkar bestå av knark, fester, udda jobb inom reklambranschen och en sjuhelvetes lägenhet.

Och en sjuttonåring från Malmö vars mamma är alkholist och vars liv skulle kunna vara vems som helst. Med praktikplatser på dagis, vintermörker, fest och ensamhet. Hon får mig att tänka på Lasse Lindhs låt, Överlever Du Härnösand Så Överlever Du Allt.

Dom är inte lika varandra ett dugg, förutom på ett sätt. Dom kan skriva. Dom kan klä sina liv i ord. Dom kan beröra mig som läser. Jag börjar inse att världen är mycket större än den verkar. Och att ord är ännu större.

Kanske.

I alla fall har jag fått en glimt av att det gömmer sig så mycket mer under folks ytor än man kan tro. Att alla faktiskt har hemliga tankar som dom inte pratar om, sidor som dom inte vill visa upp, tårar dom bara gråter i hemlighet.


Jag är trött nu. Jag vill hem och vattna mina blommor, packa upp min väska efter helgen och gömma mig i en bok. Och så vill jag gråta mig till sömns, låta min minimala hemlängtan och gigantiska saknad rinna ur mig. Jag trivs här egentligen, jag har bara ett par svaga dagar.

Toalettångest.

Det är inte många kvinnliga anställda på min avdelning. Vilket har lett till att jag har utvecklat en oerhörd ångest för att möta någon av dom på toalettten. Mycket svårt att lätta på trycket när någon annan kanske lyssnar.


Är jag nojig??

wow

"Inget wow i världen kan få mig att sakna dig mindre"


Här är det dags att säga att jag är på praktik i Tyskland i 4 månader, fram till den första maj. Jag har världens mest underbara pojkvän som av nån anledning tycker att det är värt att vänta på mig tills jag kommer tillbaka. Det är tre dagar sedan jag lämnade honom på flygplatsen Frankfurt Hahn, efter att han tillbringade 5 underbara dagar med mig här.


Och jag längtar hem.

work, biatch!

Jag har ägnat lite tid åt att maila mina vänner och är nu snart redo för att gå hem.

lögn.

Jag orkar då inte vara social. Jag vill hem och spela SimCity. Skicka sms och kolla om varmvattnet kommer ur kranen.


Och så ska jag blunda varje gång jag kommer förbi ett apotek.

Ont.

Jag har ramlat av cykeln. Ni får kalla mig klant.