Lite väl ofta hörs vuxna säga om oss som är unga och dumma - "ni vet inte hur bra ni har det". Det jag vill säga om det (och det här har jag ägnat en hel del tankeverksamhet åt det senaste halvåret) är att jag verkligen vet hur jäkla bra jag har det. Jag uppskattar det faktum att jag är ung. Fri att göra vad jag vill. Inte bunden av så mycket annat än en lägenhet med en månads uppsägningstid. Ingen familj som är beroende av mig.
Jag älskar tanken på att jag kan ge mig ut och festa mitt i veckan. Alternativt gå och lägga mig så tidigt jag vill en lördagkväll. Eller varför inte sova någon annanstans än just hemma. Jag är fri att göra precis det jag vill. Alla dörrar, fönster och möjligheter är vidöppna (möjligtvis med vissa ekonomiska hinder). Jag kan vara vuxen och presentera en föreläsare iförd skjorta och v-ringad tröja ena dagen och köpa en t-shirt med texten "I'm nerdy but cool" andra dagen. Mitt rum kan vara ett enda kaos medan min dator är det mest välstrukturerade jag äger. (mer om det en annan dag). Pannbiff med potatis till kvällsmat ena dagen. Pringles en annan kväll.
Vuxen ena dagen. Femåring i en tjugoettårings kropp andra dagen.
Youth Is definitely not Wasted On The Young.
I alla fall inte mig.
Jag älskar tanken på att jag kan ge mig ut och festa mitt i veckan. Alternativt gå och lägga mig så tidigt jag vill en lördagkväll. Eller varför inte sova någon annanstans än just hemma. Jag är fri att göra precis det jag vill. Alla dörrar, fönster och möjligheter är vidöppna (möjligtvis med vissa ekonomiska hinder). Jag kan vara vuxen och presentera en föreläsare iförd skjorta och v-ringad tröja ena dagen och köpa en t-shirt med texten "I'm nerdy but cool" andra dagen. Mitt rum kan vara ett enda kaos medan min dator är det mest välstrukturerade jag äger. (mer om det en annan dag). Pannbiff med potatis till kvällsmat ena dagen. Pringles en annan kväll.
Vuxen ena dagen. Femåring i en tjugoettårings kropp andra dagen.
Youth Is definitely not Wasted On The Young.
I alla fall inte mig.
8 kommentarer:
Du har så rätt, jag förstår precis hur du menar. :)
fanny: fint att höra att jag har rätt ;)
Och du, åren efter att du slutar plugga innan du skaffar familj är också något att se fram emot. Kanske man inte är fullt så fri att göra vad man vill när man vill... men med större ekonomisk frihet vilket ger möjlighet för fler resor och andra upptåg...
Fast vid 21 års ålder så räknas faktiskt du som vuxen, Pauline. Det är inte mental ålder som räknas :)
jag vet mycket väl att jag räknas som vuxen. det är bara det att det inte alltid känns som om jag verkligen är det. när blir man vuxen, egentligen? och vem bestämmer att man är det?
jag tror jag är kär...
Inte vet jag vem som bestämmer att man är vuxen. Jag är en del år äldre än vad du är och jag känner mig egentligen bara vuxen på jobb och när man får hem papper om sitt pensionssparande. :)
niklas: nämen :)
daniel: och förhoppningsvis innebär det att klyschan är sann - man är så gammal(/ung) som man känner sig.... :)
Skicka en kommentar