tisdag, mars 14, 2006

Det kanske börjar bli vår ändå... Himlen lyser totalt klarblå mellan dom hemska lamell-gardinerna som hänger framför fönstret. (jo, kollegan är här igen och han stänger dom. Alltid när det är som vackrast ute.) Det var så ljust och vackert igår eftermiddag, när jag kom hem och ställde mig på balkongen för att ha användning för solglasögonen jag köpte i helgen. Njöt av att känna den vindstilla luften, som gjorde det möjligt för solen att faktiskt värma lite svagt och försiktigt. Beslöt mig snabbt och effektivt för att njuta av ljuset, bar ut fåtöljen på balkongen, slängde på mig västen och en filt och njööööt.

Kan ni ha som sitter med 20 minusgrader därhemma! Mohahaha...



(nej, skojar såklart bara, unnar er samma värme som jag hade...)

Pirr i magen.

Herregud, har bara tankar på en sak just nu och det är onsdag, vill veta hur det gick och hur det kommer att gå. Längtar efter att röra honom men mest av allt vill jag att han ska må bra. Nu-nu-nu-nu-nu. Det låter så corny (eller cheesy?) men just nu kan jag inte slita tankarna ifrån. *håller tummarna*

måndag, mars 13, 2006

OMFG.

Läste ett inlägg om MyStar och idiotin i att köpa en främmande sjärna och minns (i grova drag) en konversation som jag helst av allt vill glömma, eftersom motpartens... ointelligens (?) strålade emot mig lika klart som stjärnorna vi pratade om.

Jag: Det är ju så dumt! Klart man inte kan köpa stjärnor. Det skulle vara som om nån liten alien köpte vår sol, ju..
Han: Vadå, stjärnor är ju inte som solen. Dom är ju mycket mindre.
Jag: ???
Jag: [okey, han är estet. Andas och förklara så pedagogiskt du kan.]
Jag: Men... Vad tror du stjärnor är då?
Han: Tja... Typ små gasbollar... Du vet, ett stjärnfall är ju också bara en liten sten som faller.
Jag: [Han älskar Disney. Identifierar sig tydligen med Pumba. Scenen i Lejonkungen, ni vet.]
Jag: Men.. Det vi kallar stjärnfall är inte stjärnor som faller utan stenbitar, asteroider eller rymdskräp som dras in i jordens dragningskraft och brinner upp i atmosfären. Stjärnor är solar som bara är så långt bort att dom ser skitsmå ut. Det är därför vi aldrig har flugit till en annan stjärna. Och där kann det ju finnas andra planeter, med utvecklad intelligens, och.... [drömmer om James T. Kirk, min barndoms (på ett väldigt barnsligt sätt) våta dröm]
Han: Men, det är ju ingen som vet om det stämmer. Jag tror i alla fall att stjärnor är sådär små. Jag: Hahaha!
Jag inser att han inte skämtar.

söndag, mars 12, 2006

kvällsposten.

Egentligen borde jag sova för att inte rubba denna underbara rytmen jag har kommit in i, men efter en helkväll på msn så blev jag sugen på att lyssna på Håkan Hellström.

Han är inte gud, inte husgud heller, men lite sitta-i-datorn-och-göra-mig-på-bra-humör-gud kan han få vara. Mmmhh..

G'nite.

fredag, mars 10, 2006

Fem minuter senare.

Jaha, där var molnet, ja...

Sol.

Himlen är faktiskt blå idag. Solen gör ett tappert försöka att värma, strålar så kraftigt den kann mellan lamellerna som hänger framför fönstret. Dumma kollega som envisas med att ha dom stängda.


Jag är sugen på att köra bil!!

Mardröm?

Jag vaknade runt sextiden imorse, trekvart kvar tills väckarklockan ringer och jag föll åter i någon sorts halvsömn. Drömde nåt fluffigt och vaknade igen en kvart senare. Somnade om, och den här drömmen kommer jag faktiskt ihåg. Det var en ganska scary atmosfär, lite halvmörkt och rätt deppigt sådär.

Rätt vad det var såg jag mig själv tända en cigg och bolma på. Jag var, i drömmen, förfärad över mitt beteende eftersom jag aldrig i hela mitt liv har tagit ett enda bloss. Ändå fortsatte jag, riktade stegen mot närmaste rökande fjortis och kände mig oerhört cool. Sen vaknade jag, hostandes, och kände mig riktigt dum.

Nu undrar jag om jag hostar för att jag drömde om rökning – eller om jag drömde om rökning för att jag hostade. Hönan och ägget all over again...

torsdag, mars 09, 2006

Vänskap.

Jag har börjat fundera på vänner under min vistelse här. För det krävs viss ansträngning för att hålla kontakt med dom man saknar och tycker om. En del personer går självklart lättare än andra - mamma, pojken. Telefon, mail, msn, sms... Inget problem, oftast.

Att skriva långa mail till bästaste vännen i Danmark är heller inte svårt. Och till S, som jag aldrig har "pratat" så mycket med som nu... Men dom andra, som man umgicks med så mycket under gymnasietiden. Korta mail nån gång ibland, ett sms på födelsedagen, korta konversationer på msn men inte så mycket mer. Dom saknar jag ju också...?

Och så minns jag vad Jens sa den gången, när vi körde hem honom efter balen. "Antingen kan man ha många, ytliga vänskaper - eller några få djupa. Jag tror inte det finns utrymme för mer."

Det känns som om han har rätt. Men jag vill ju inte att det ska vara så.... Det är inte helt lätt.

Frossa.

Igår fick jag massa filmer av mina kollega S. Det uppskattades, eftersom jag inte har särskilt bra mottagning på min tv.


Och jag frossade i Bridget-tittande. Alldeles underbart.

tisdag, mars 07, 2006

Har jag missat våren?

Det har blivit mars och lite ljusare på morgonen (eller, en hel del faktiskt) och man kan tro att det har blivit vår. Om det inte var för snökaoset som helt plötsligt ägde rum över stora delar av Tyskland i fredags. Det var heller inte lite snö som kom ner. I stort sett alla motorvägar runt Frankfurt var stängda pga snedställda lastbilar, bilar i diken och allmänt mycket snö. Lyckligtvis hade jag ändå planerat att ta tåget till min pappa, men helt lätt var det inte.

Däremot har jag åkt skidor. Vi gjorde nämligen en trip till Füssen, som ligger vid Alperna och alldeles granne med slotten Neuschwanstein och Hohenschwangau. Som alla hobbyjapaner åker och titta på.

(nån gång, när jag har köpt mig en digitalkamera, ska jag ta kort på alla hobbyjapaner som tar kort på saker. Vilken fascinerande samling det skulle bli...)

Vi åkte ner i lördags, massa massa bilar trotsade vädret och köerna, vilket bara ledde till mer köer och mindre plats på vägarna. Det tog oss minst dubbelt så långt tid som planerat att ta oss ner, men det var värt varenda sekund av smärta i baken och nervdödande prat från lillasyster. För vi hade en superfin lägenhet på två stora rum, en halvmeter snö och tillgång till simhall, solarie, bastu och gym. Vilket jag inte helt utnyttjade, men ändå.

Mycket god buffé var det i matsalen sen i alla fall. På kvällen gick Road Trip på tv, och jag däckade ganska tidigt. Nackdelen med att sova i samma rum som lillasyster visade sig vara att hon gnisslar tänder. Intensivt. Jag var vaken i en halvtimme - när jag kunde ha sussat sött...

Nattens kval lindrades i alla fall när vi kom ner till frukosten och det bästa med hotellvistelser uppenbarade sig - frukostbuffén. Denna fantastiska möjlighet att äta, äta och äta lite till. Mmmh..

Det var med ytterst fulla magar som vi gav oss av till skidbacken. Vårt mål med dagen var att lära mig och lillasyster att åka skidor. Jag kände mig oerhört sexig i svarta skidbyxor, svart jacka, svarta vantar och svart-röda pjäxor. När jag väl stod på mina oranga skidor kände jag mig helt plötsligt mycket mindre sexig och mycket mer darrigt. Halkade omkring en liten stund tills jag fick ordning på mina ben, skidor, armar och skidstavar och kunde lära mig att ta mig upp- och nerför idiotbacken. Och sen upp med släpliften. Och nerför inte-helt-idiot-utan-snarare-livsfarligt-branta-backen.

Och jag lyckades!

Riktigt bra gick det faktiskt. Jag ÄGER på skidor.


Fast inte lika hårt som den lilla tjejen i rosa dress som ställde sig på skidorna och åkte rakt ner i äkta Bridget-Jones-stil, viftandes med armarna, skrikandes, blundandes. Helt amazing.



Innan hemfärden passade vi på att titta lite närmare på området runt de ovan nämnda slotten. Det var också trevligt. Mkt snö dock. Längtar till våren nu.