Just a ride

Okej, just nu är inte Småland så himla illa. Efter att ha tryckt i mig en tredjedels burk Ben & Jenrry's (hittad på den lokala ICA-butiken, ack ack ack) blev jag konstigt nog akut hyperaktiv och sugen på promenad vid 21.14 på kvällen. Nu, promenader i ensamhet är typ det tråkigaste som finns eftersom man (oftast) inte har samtal att avverka på vägen, vilket gör att man bara går och tänker på hur långsamt det går att komma någon vart. Lite som att vara ute och jogga, bara det att det on top of it all är fantastiskt jobbigt.

Så. Någonstans långt bak i minnet hägrade en tanke om att jag har ägt ett par inlines. Och att de inte finns i Lund och rimligtvis borde befinna sig i mors källare. Lyckligtvis är mors källare ganska välsorterad, och två minuter senare kunde jag bege mig ut på de smålandsstenarska cykel- och asfaltvägarna. En nätt liten runda på tjugo minuter, fylld av tankar om hur jag faktiskt inte är dark and twitchy den här sommaren, att det faktiskt fungerar att vara här (även om jag just nu mest av allt ser fram emot bortresa, men det har ju lite med målet att göra), och att jag nog återigen har förändrats och vuxit och shit även det senaste året. Bara en sån sak att jag vågar gasa på i nerförsbacken och bara tänker att "slår jag mig så läker det".

Det känns ganska bra.

Hade jag nu haft vett att ha kamera med mig, eller hade jag inte glömt adaptern till mobilens minneskort i Lund så hade ni fått stämningsfullt rosa moln över ett småländskt hus. I give to you instead: Red Cloud.

Updating

Sent omsider inser jag att också jag bidrar till bloggvärldens och internätets tystnad. Mycket har hänt sen senaste uppdateringen, även om en hel del av det fortfarande är av sådan karaktär att det knappast kommer publiceras här (vänta bara tills årssammanfattningen, då kanske ni kan få gotta er). För er som undrar vad yours truely har varit med om för äventyr sen senast - det är inte många. Mestadels har livet här bestått av Smålandsstenar och Värnamo. Och en hel del pendlande däremellan, ty mitt älskade jobb befinner sig 4 raka mil österut från föräldrarhemmet.

Vad gäller resor så har det inte bara varit SmStenar-Vmo. Förra helgen tillbringades i mitt älskade Lund, vilket var underbart. Jag saknar inte bara mina fina vänner konstant och hela tiden, utan också materiella saker som mina nya högtalare och min säng. Så förra fredagen var det jag som åkte E4an söderut för att få mig en ordentlig dos Lund. Thaimat, glass, fest och söndagshäng på Krischan - it was nice. Det enda som inte var så nice var att mitt kylskåp var fantastiskt äckligt, men hey - det var ju inte ens mitt fel.

Och jobbet går bra, ja. Förutom i onsdags, då gick allting käpprätt åt helvete. Under mina fyra somrar på turistbyrån har jag inte stött på en dag som var så galen som denna. Efter allt från knepiga till otrevliga gäster, rasistiska campingplatsägare, paniklösningar på boenden för av campingplatsägaren nekade gäster och efter att en duva begått självmord mot vårt skyltfönster var vi allihopa helt slut. Jag tröttnade nästan på att vara den "som tar lite mer ansvar" och avslutade kvällen med baguette och ädelost, och med att boka biljetter till min hemliga resa.

Att jobba heltid och vara hemifrån 07:15-18:45 tar ut sin rätt och på kvällarna är jag helt död, oförmögen att göra mycket annat än att gå och lägga mig alldeles för tidigt. Att utan problem gå upp klockan 6 och somna 22 känns overkligt, med tanke på hur jobbigt det är att ta sig upp vid 8 resten av året.

And, well, that's about it.
Inte.
Men nästan.

Jo, kompis det går bra nu. Ryggen är bättre och så. Jobbet flyter på. Bilen går bra, barnen trivs på dagis.

Rapsen har slutat blomma, bara.



Resten.... Lite hemligt. Eller ja, bloggosugen helt enkelt.

Friggin' ont.

Det är helt överjävligt att ha ont i ryggen. Efter bara tre dagar har jag fått duktigt nog av det hela och är beredd att ingå det mest häpnadsväckande dealarna med ansvarig instans för att få det hela att försvinna. Ibumetin hjälper föga och det är nästan så jag funderar på vem som kan tänka sig att langa nåt duktigt smärtlindrande. För just nu funkar det inte att a) sitta ner, b) ligga ner eller c) vara uppe och röra på sig.

Vad fan gör man då?

Native American Song

Efter att ha googlat på allt från "native american song" till "aia iou aieah...." har jag nu av en slump snubblat på den där låten, ni vet. Som definitivt inte GÅR att googla sig till genom att söka på texten.

En bild vs tusen ord.

Och åh, jag vill bara berätta för alla i hela världen hur min födelsedag var den bästa födelsedagsfesten nånsin. Trots att ingen kände nån när kvällen började och trots att det midsommarregnade som alltid. Nu har jag fått fler bilder från världens bästa Malin och ryggontet blir lite bättre av att titta på hur vi lagade vaniljsås med alldeles för mycket mjölk strax efter 23-snåret på midsommarafton. Vaniljsås som jag försökte rädda med några nävar (inte matskedar) majzena, och som vi sedan groggade i oss med lite vodka.

Så. Anledningen till att bilder som den nedan togs var för att jag skulle skicka ut tackkort till mina kära gäster. Det orkar jag tyvärr inte. Härmed säger jag "tack för det fina sällskapet, för fina presenter, för medverkan i hela-havet-stormar-utan-stolar, för kraftiga sånginsatser, för medtag av fina vänner, för hjälp med tillagning alt. uppätning av maten, för att midsommar- + födelsedagsfirande 08 blev GULD."

Häpnadsväckande

Om man bortser från det smärtsamma uppvaknandet idag så har veckan varit oerhört trevlig. Speciellt en av dagarna. Även om jag var mer än duktigt nervös inför det hela, ty jag fick celebert besök från Skaune vilket innebar uppvisning av Värnamo, spätta vs. kyckling på Lilla Krogen, en sväng till den lokala badplatsen med fiskar som slog och mygg som bets i nacken.

And that's all I have to say about that. Ni kan få gissa vad blomman på bilden är gjord av, däremot. Hint: det är inte plast.

Ont.

Dagen började synnerligen intressant ty den började med att jag alls inte kunde röra mig. Låsning av ryggen är min amatörmässiga självdiagnos, och nån annan lär jag inte få eftersom läkarvården i Småland so far suger appung.

Milt uttryckt.

I Apladalen, i Värnamo...

Jag ägnar mig återigen åt jobb. Stora förändringar har skett på turistbyrån det senaste året, vilket främst visar sig i närmast total ommöblering och renovering. På min nya, totalt bärbara arbetsplats (bärbar telefon och dator) finns numera även bluetoothuppkoppling. Fint eftersom jag glömde telefon-till-dator-sladden i Lund. Nedan en stämningsfull bild med hälsning från getterna i Apladalen. Har nån av mina trevliga läsare vägarna förbi Värnamo så titta in, hörni :)