4/4

Oktober då. Vi var på bal två gånger, och så var där en Trucker Tom-fest som spårade ganska bra. Sen fick jag en efterträdare och började skriva mitt testamente. Husfesten blev ganska vild, liksom tjänstemannafesten även om jag då passade på att duscha av mig en massa grön kaktusfärg och hoppa i balklänning för att bli invald i ett semifånigt ordenssällskap.

November började (nästan) med en underbar helg i Helsingborg/-ör med J. Gåsafesten var en av de bättre balerna detta året, även om det kändes som kvällen var över på ett ögonblick. Jag började bli ordentligt trött på att året aldrig verkade vilja ta slut. En av de bästa kvällarna var den med Tegan & Sara och det faktum att jag vågade gå alldeles ensam. En av de sämsta kvällarna var den där jag grät i Js kudde i två timmar.

Along came december. Man skulle kunna säga att bitarna började falla på plats. Helt plötsligt var det dags för julfest och luccegasque och sen var det sista-dags. Sista pqs-råd (som sittande), sista lunchen, sista tornalunchen, sista klubben. Och vilken sista klubb sen! Med en inofficiell förmannasittning. Jul i Småland var mysigt som vanligt, jag sov 10 timmar per natt för att ta igen det jag missat, och sen var det rätt nice att komma tillbaka till Lund igen. För en alternativ husfest. Imorgon är det nyårsafton och siktet är inställt på en ganska lugn sådan.

Vi ses nästa år!

3/4

I juli fortsatte projekt fixa-rummet och den lila väggen blev mitt nya eyecandy. En onsdag jobbade jag puben vilket avslutades med det som numera kallas "blicken". En fredag på Hallands fann jag mig hålla en hand jag aldrig trodde skulle hålla. En lördag åktes det till Kristianstad, en måndag var jag på findejt på Grand. En torsdag åts det hotellfrukost, en hel del dagar tillbringades på filtar på gräsmattor och med att åka till Dalby för bad och hopp från (semi)höga klippor. Sen åkte jag hem till Smålandsstenar för att hjälpa mamma flytta.

Augusti betydde återkomst till jobbet (och för många återkomst till Lund). Och helt plötsligt kändes det ganska självklart att J och jag hörde ihop och jag slutade nojja. På jobbfronten la jag krut på schema och terminsförberedelser och vi lyckades fylla de flesta förmannaposterna innan det var dags för kick-off (go-kart och Assmåsa) och sen öppnade expen och Brooklyn drog igång igen.

September uppslukades mest av inskrivning, inskrivning, inskrivning. Tornanationerna höll en fabulös Novischfest på AF-borgen och dagen efter sjöng vi in sångboken. Det pratades mycket om svininfluensan så vi höll en tornafest i pandemitema. Och tro fasen att sjukdom drabbade även kuratelet när det väl var dags för förmannaresa. Månadens bästa dejt var helt klart Ponyo på kino.

2/4

April började med ett fantastiskt bra aprilskämt. Det fortsatte med en tysklandsresa (pengar är inget problem!), en pubpub och en laserdomeutflykt med ett helt gäng icke-Krischaniter, allt på samma vecka. Poolen restes, rosévin dracks och det var vår! Påsken var den första lediga helgen på året och vi hann klämma in en tornadag som inte var helt uppskattad (av de som inte var med, iaf) och sen drog spääxet igång sina föreställningar. Och så, bara dagar innan sista-april drog vi ihop till ett event på kårhuset som innebar ett 23-timmars arbetspass. Sällan har jag varit så övertrött som när vi lastade av kravallstaket på VG en ganska sen söndagsmorgon. Och ändå hittade vi energi till en sista april utan dess like.

Sex timmar in i maj månad befann vi oss i Lomma helt plötsligt, tillsammans med en hink sangria. Eller var det sangriafrukt, kanske. I enlighet med temat åkte vi på charter på Hallands och sedan vidare med buss till Göteborg för tandem, där Krischan tog med sig stora bucklan hem. Världen gungade nästan fortfarande när det var dags för valsexa, powerranger-glädjeflickasittning och teknologbal. Och så Uppsala vårbal. Med Rickard Olsson och fanastiskt väder och otaliga nationer, balklänningar och frackar och ganska få sömntimmar på ganska många standardglas.

I juni blev jag trött. Efter ett halvår av allt måste man få vara det. Så efter en halv måndagsfest och en hel (och fabulös) förmannasittning smet jag iväg till Gotland. Eller Göttland. Undvek fastlandet, testade Gutekällarens svajande dansgolv och drack vin ur plastflaskor. När vi kom hem blev sommarpuben vardag. Midsommarafton blev av den konstigare sorten och 23-årsdagen av min födelse firades med nära, kära, lugn ro och spaceballs (vill jag minnas).

1/4

Vana trogen sammanfattar jag, om inte annat så för att jag inte kan lämna det gångna året utan att ha en mental bild av hur det har varit. Here we go. 2009 - the wrap-up.

Januari var då det började med förtroendearbetandet. Jag la schema för terminen, lärde känna mina medkuratelare, la mina första beställningar, gick (och klarade) krögarutbildning, var på kick-off och tornafest och struntade i att göra en tenta och det var nog ganska high-life även om jag fortfarande hade mina obsessive moments. Månaden kulminerade i det inferno som blev Lunds första Maison House, och sällan har väl något liknande skådats. Höjdpunkten på månaden kan ha varit ögonblicket då allt höll på att gå åt helvete och folk ryckte in från de mest oväntade (fast ändå väntade) håll.

Februari började med feber. I övrigt är jag säker på att det jobbades hårt och dygnet-runt och förutom balförberedelser och en fabulös Snapphanebal (där fantastiska sånger sjöngs på ordenskapitlet och där mamma och Anders dansade natten lång och som slutade på ett av de mer otippade sätt) var där ett Knävlingagille där jag någonstans i mitten åkte hem en sväng för att titta till nationen och upptäckte ett snöoväder.

Mars började med en balfrokost som spårade ut och ledde till en missad måndagsfest (dock inte mig emot). Efter det ett snappsis med intressanta följder och en spa-dag i Ystad med utflykt till Malmö och så var det ju den där Las Vegasfesten också och några dagars sjukdom.