...echo chamber...

Just nu funderar jag mest på om jag är tillräckligt hungrig för att vänta tills jag kommer till flygplatsen, eller om jag ska försöka hitta nånting att äta. Med tanke på att min mage kurrat sen ungefär klockan 1 inatt så ser det rätt mörkt ut. Det gör det å andra sidan i mitt kylskåp också...

Nu är det i alla fall Umeå som gäller, en hel veckas ledighet hägrar!

...i'm lost but i'm hopeful...

Och så inser jag att den här veckan bara innehåller fyra arbetsdagar. Och att jag har klarat av mer än en tredjedel. Bitterljuvt, för det innebär ju faktiskt att det snart har gått en tredjedel av det här sommarlovet också.

Det som jag tänker ska bli det sista sommarlovet för min del.

...and her ways are high and steep...

Konstaterande nr 1: jag kommer inte vara bekväm med min mailinbox förrän jag fått såpass många nya mail att en viss födelsedagshälsning hamnar tillräckligt långt ner för att jag inte ska behöva se den varje gång jag loggar in. Feel free att hjälpa mig.

Konstaterande nr 2: jag njöt av att utvidga "min" springrunda med nästan en kilometer och bara kägga till typ 3 minuter till den sammanlagda tiden. Jag kanske börjar gilla det här? 

Eller jinxade jag det nu?

...j'adore...

Just nu känner jag mig mest ganska splittrat. Och inte ens några tunga grejer. Mer... Ska jag äta godis eller ostbågar eller kvällsmat till kvällsmat? Dricka vatten, juice eller "dryck av ciderkaraktär"? 

För övrigt fick man ett metrev på köpet när man köpte godis idag. Undrar vad man får på kroken om man agnar med lakritssnurror? Jag hoppas på en skäggig norrlänning, men antar att jag får vänta en vecka till tills jag får napp, då bär det nämligen av mot Umeå-trakten. Heja!

...baby, when the lights go...

Det är väldigt mycket tankar just nu. Väldigt mycket handlingsförlamande tankar. Kanske nån typ av 25-årskris. Mest av allt försöker jag ta reda på vad det är jag egentligen vill. Och vilka saker jag bara ska sluta låtsas att jag vill göra. För mest av allt vill jag bara vara ett år fram i tiden och veta vad resten av livet har att bjuda på. 

Kontrollbehovet har aldrig varit större, så jag terapiodlar giraffer och tapirer i balkonglådan och hoppas att det hjälper. 

...electric, I just want to dance...

Igår bokades det biljetter till årets påskresa i det här hushållet. Team JoPa goes Berlin. Jag har idag i tur och ordning börjat hetsa upp mig över hur det ska gå att hitta till alla ställen jag vill titta på, huruvida jag måste göra nån typ av släktbesök under helgens gång, vilken väska jag ska packa i, att jag måste ha bekväma skor på mig och hur det kommer gå att sova i nattåget som vi ska ta hem. Och kommer jag kunna komma över min tågtoalettnoja tills dess?

Skönt att jag har 3 månaders uppladdning framför mig. Lagom mycket, känner jag. 

[...]

Jag funderar lite på det här med blogg. Jag saknar den dagliga interaktionen som jag ändå höll på med lite nånstans kring 2007-2008. Men jag känner mig inte tillräckligt sugen på att dela av mig med hela mitt liv till vemsomhelst bara sådär. Mest för att det jag skulle tjata av mig av mig mest av alla är det som jag ändå redan pratar om hela tiden (grabben). Och det känns ju inte helt rätt, eller hur? 

Så. Vi fortsätter den här lite droppvisa, nån gång ibland-grejen. Så får vi se vad som händer. 

...and you can't fight the tears that ain't coming...

Det var en sjukt trevlig after-work idag. Lite som hela dagen. Bra morgon, bra (om än inte speciellt studieorienterad) pluggstund i Gillis, bra tur till Hälsningsgille och Franska Bokhandeln. Bra att träffa mr B en sväng innan det var dags att fara till Malmö. Bra burgare, bra efterrättsdrink. Det var först på vägen hem som jag fick nån slags slag i magen av en profil som inte ens lite grann var lik... 

Och finner plötsligt mig själv stå på clemenstorget, fumla med cykelnycklarna och önska att det fanns någon som man kunde om unresolved father issues med. 

(jag vet, det finns det ju)

secret single behaviour

Jag umgås ju ganska mycket med ett tvättäkta veggo numera. På gårdagens spontankräftskiva var han en av dem som dippade kronärtskocka i aiolin istället för kräftstjärtar. Jag har lagat vegetarisk lasagne (som för övrigt var heavenly good), sallader, tomatsås utan bacon. Idag är han på pub med sina polare. 

Säg mig nu då, borde jag skämmas över att jag sitter framför datorn med ett paket jäkligt fin serranoskinka?

Note to self: det funkar inte att tänka att ens kläder hinner torktumla klart 5 minuter innan det är dags att sticka till jobbet. 

Undertecknat fuktig_rumpa86.

monday, monday, monday...

Imorse upptäckte jag en fascinerande grej. Även om man bara har sovit 3 timmar på en natt, så vaknar man ändå med en fräsch smak av död fisk i munnen. Jag undrar vad det beror på? Om man går hemma och inte säger pratar med nån (ens sig själv) på några timmar så blir det ju inte så. Har det nåt med sängen att göra? Jag förstår verkligen inte. 

(i övrigt beror min fantastiska sömnkapacitet endast på att jag är grym på att skjuta på dygnet åt fel håll, inget smaskigt måndagsskvaller här inte...)

...i love you, my responsibility has found a place...

Och på tal om episka ögonblick, som flashar förbi mig var gång jag Foo Fighters My Hero. Det var den där jag gick hand i hand med den första grabben jag älskade sådär på riktigt, intensivt och makalöst mycket. Jag hade just lyckats smitta honom med en fabulös förkylning och pysslat om honom där han sov på min 70-talsbäddsoffa högst upp i ett höghus mitt under inflygningsbanan till Frankfurts flygplats. Jag visste att jag inte skulle få träffa honom på ett par veckor och det gjorde ont i tonårshjärtat, ända in. I väntan på att han skulle behöva tvingas gå igenom säkerthetskontrollen gick vi där, hand i hand, och det var alla hjärtans dag och vi fick hjärtformade klubbor för att vi såg kära (eller sötsugna, jag vet inte) ut.

Och när han faktiskt tagit sig igenom metalldetektorerna och vinkat genom glaset en sista gång och jag satt i bilen och matade in cd-skivan han haft med sig till honom för att slippa lyssna på kärleksdravlet på radion - då slog de mig magen, musiken och saknaden. Och som jag har gråtit till den här låten. 

follow you into the dark

Och nu har jag gjort det igen, lyssnat på Death Cab och blivit så ledsen i hela kroppen att jag bara vill sjunka ihop i en liten klump och försvinna ner i trottoaren. Men det skulle nog inte gå, och de coola kidsen på uteserveringarna mittemot stationshuset skulle titta och peka och fnissa bakom min rygg och jag skulle få gå därifrån med min weltschmerz och skämmas och bli ännu ledsnare i hela kroppen. Och jag vet inte ens vad det är som gör det, för olycklig är jag ju inte. Eller ledsen. Bara lite trött av alla semesterfirare, av alla kvällspromenerare som verkar sitta ihop vid höften och alla göllegöllpar som bara finns överallt under näsan på mig.

Det var ju den här sommaren som skulle bli fri och ball och full av äventyr.

Är det inte alltid lite så? Det var ju det här som skulle.....

...joey never met a bike that he didn't wanna ride...

Det är en ganska skön känsla, att gå hem genom ett sommartrött Malmö. Se vår båt sakta slingra sig ut från hamnen, se en annan båt sakta som börjar fyllas med folk för kvällen. Varför tisdagar är en kväll som lockar till utgång och nattklubb på prins Bernhard vet jag inte, men jag överlåter det åt dem som inte ska upp tidigt på morgnarna. Eller förmiddagarna, i mitt fall. 

Skön känsla också, att känna att man göra ett bra jobb. Rätt för sig und so weiter. Nu är jag dock alldeles för trött i hela mitt huvud för att komma på vad det egentligen var jag hade för poäng. 

G'nite. 

9 to 5

Jag har gått och blivit med sommarjobb! Trots att det såg så himla mörkt ut för bara fyra veckor sedan så har jag nu varit på kontor i snart två veckor, fullt upptagen med att boka färjeresor åt folk. Det är skoj. 

En liten twist på det här med att vara iväg 8 timmar om dagen är att man är totalt utmattad så fort man kommer hem och bara vill ligga i sängen och sova. Det är också skoj, på sitt sätt. Fast också lite jobbigt, för det är så trist att hålla på och somna under typ alla dom här fotbollsmatcher och kompishäng och födelsedagsförberedelser. 

Vilket gör att det här blev lite oinspirerad. Och jag tänker gå och somna ifrån "Knocked Up" nu.

Trilingual

Det börjar lossna för Rügenprojektet - sitter och skriver texter till den svenska hemsidan så att vi faktiskt kan lansera snart. Tyska till svenska. Och så M*A*S*H* på i bakgrunden. Språkbegåvad, ja tack :)

...the drugs don't work...

Okej.

Just nu vill jag att något bra ska hända. Nåt som gör att jag får lite mer koll på mitt liv. Lite nya mål. 

Eller kanske bara lite klarhet på vissa områden.

Boxing Champ.

Ibland vet jag inte riktigt var jag är.

Å andra sidan har jag sett två filmer idag som rört nånting inuti.

Darling.

Och Where The Wild Things Are. 

nothing better

Å ena sidan är jag just nu ganska skeptisk till Campus Helsingborg, då jag ägnat en timme åt att leta efter artiklar som inte ens verkar finnas i Lunds databas. Artiklar som ingår i kurslitteraturen och som jag annars inte riktigt vet hur jag ska hitta.

Å andra sidan älskar jag att en av kursböckerna refererar till en wikipediasida för att förklara ordet "stekare".

...what's been said between your heart and mine...

Ett mindre bump in the road just nu. Vi är inne på de sista tre veckorna och jag knarkar godis, sömn och J som aldrig förr. Förhoppningsvis känns det mesta i alla fall bättre imorgon.

Eller övermorgon.