måndag, juli 26, 2010

monday, monday, monday...

Imorse upptäckte jag en fascinerande grej. Även om man bara har sovit 3 timmar på en natt, så vaknar man ändå med en fräsch smak av död fisk i munnen. Jag undrar vad det beror på? Om man går hemma och inte säger pratar med nån (ens sig själv) på några timmar så blir det ju inte så. Har det nåt med sängen att göra? Jag förstår verkligen inte. 

(i övrigt beror min fantastiska sömnkapacitet endast på att jag är grym på att skjuta på dygnet åt fel håll, inget smaskigt måndagsskvaller här inte...)

...i love you, my responsibility has found a place...

Och på tal om episka ögonblick, som flashar förbi mig var gång jag Foo Fighters My Hero. Det var den där jag gick hand i hand med den första grabben jag älskade sådär på riktigt, intensivt och makalöst mycket. Jag hade just lyckats smitta honom med en fabulös förkylning och pysslat om honom där han sov på min 70-talsbäddsoffa högst upp i ett höghus mitt under inflygningsbanan till Frankfurts flygplats. Jag visste att jag inte skulle få träffa honom på ett par veckor och det gjorde ont i tonårshjärtat, ända in. I väntan på att han skulle behöva tvingas gå igenom säkerthetskontrollen gick vi där, hand i hand, och det var alla hjärtans dag och vi fick hjärtformade klubbor för att vi såg kära (eller sötsugna, jag vet inte) ut.

Och när han faktiskt tagit sig igenom metalldetektorerna och vinkat genom glaset en sista gång och jag satt i bilen och matade in cd-skivan han haft med sig till honom för att slippa lyssna på kärleksdravlet på radion - då slog de mig magen, musiken och saknaden. Och som jag har gråtit till den här låten

lördag, juli 24, 2010

let me see you drink it down

Den där scenen i Veronica Mars, nånstans i andra säsongen, där Logan säger till Veronica att de borde vara tillsammans. För att det faktiskt var episkt. Fan vad jag gillar det. Även om han sa det för att han var full. (Och för att det är en fiktiv karaktär, jag vet.) Det har liksom etsat sig fast. För jävlar vad det fortfarande känns så vissa dagar. 

Nåväl. Dagens bästa: Lång sovmorgon (ish), långt telefonsamtal med världens bästa Justus och ikväll bio. Dagens sämsta: huvudvärk hela dagen till följd av gårdagen tequilashots på Hallands. Överlag en ganska behaglig lördag med andra ord.

tisdag, juli 20, 2010

malediction d'amour

Åka bräda genom ett mörkt Lund, och på något sätt hitta en väg som faktiskt innehåller tillräckligt många plana cykelvägar för att det ska vara enkelt och för att man ska slippa bära brädan allt för långa sträckor. Via sjukhusområdet, som är alldeles tyst. Fast det märker man inte, för i öronen sitter lurar, och i lurarna berättar Aris Fioretos om pojken Mars och hans väg genom livet. Ljudet av en annalkande bräda som sparkas fram av en livsnjutande 24åring (är jag så jävla gammal redan?) skrämmer iväg ett par vilda kaniner. 


Det är jävligt vackert. 

onsdag, juli 14, 2010

fireflies

Och jag tänkte bara säga, ibland har jag faktiskt bra dagar. Som idag. Trots att jag inte alls lyckades laga matlådor till hela resten av veckan. För jag menar, där fanns ju några rätt så bra grejer. 

familjen blob - hämtning av glasögon som varit på lagning - blåblå himmel - kalla drinken - morgonläsning av bästa sort - sommarprat i lurarna - luftkonditionerad buss - bra jobbdag - sommarkrischan - häng med bettan - långa långa mail - tjejer från vildandskorren - hopp om framtida fest med desamma på densamma - perfekt friterade pommes - sol - sol - blåblå himmel. 

Let's keep it that way!

torsdag, juli 08, 2010

follow you into the dark

Och nu har jag gjort det igen, lyssnat på Death Cab och blivit så ledsen i hela kroppen att jag bara vill sjunka ihop i en liten klump och försvinna ner i trottoaren. Men det skulle nog inte gå, och de coola kidsen på uteserveringarna mittemot stationshuset skulle titta och peka och fnissa bakom min rygg och jag skulle få gå därifrån med min weltschmerz och skämmas och bli ännu ledsnare i hela kroppen. Och jag vet inte ens vad det är som gör det, för olycklig är jag ju inte. Eller ledsen. Bara lite trött av alla semesterfirare, av alla kvällspromenerare som verkar sitta ihop vid höften och alla göllegöllpar som bara finns överallt under näsan på mig.

Det var ju den här sommaren som skulle bli fri och ball och full av äventyr.

Är det inte alltid lite så? Det var ju det här som skulle.....

onsdag, juli 07, 2010

...joey never met a bike that he didn't wanna ride...

Det är en ganska skön känsla, att gå hem genom ett sommartrött Malmö. Se vår båt sakta slingra sig ut från hamnen, se en annan båt sakta som börjar fyllas med folk för kvällen. Varför tisdagar är en kväll som lockar till utgång och nattklubb på prins Bernhard vet jag inte, men jag överlåter det åt dem som inte ska upp tidigt på morgnarna. Eller förmiddagarna, i mitt fall. 

Skön känsla också, att känna att man göra ett bra jobb. Rätt för sig und so weiter. Nu är jag dock alldeles för trött i hela mitt huvud för att komma på vad det egentligen var jag hade för poäng. 

G'nite.