Goda gärningar.

Att en ung kille håller upp hissdörren till två tjejer som ska ha in sina cyklar.
Att en äldre herre med semlor i passagerarsätet låter sig stoppas och lånar ut startkablar (och hjälper till att koppla dem rätt) för att någon annan ska slippa stå med dött batteri framför en stängd garageport.
Att en man i sina bästa år skänker en tjugolapp till en förvirrad student som glömt plånbok och busskort hemma.

Det är dagens goda gärning för mig. Alla har hänt inom loppet av de senaste två veckorna. Ni som gör sådana saker, vet ni om hur mycket det kan betyda? Och ni som upplever att någon gör något totalt oväntat, snällt och hjälpsamt för er - uppskattar ni det? Att få tillbaks ett leende hjälper ju tillräckligt ibland...

Så nu. Veckans utmaning. Gå ut och gör goda gärningar. Riktiga, goda gärningar. Utan att ni själva tjänar mer än ett leende och ett tacksamt ord på det. Och inte låta-bli-att-göra-dumma-saker-varianten av goda gärningar. Att inte putta den mobbade ungen är (oftast) ingen god gärning. Något annat kanske är det.

Jag ska i alla fall försöka. Om nån mer ta upp det - great! Berätta! Men det är ju inte det som är grundpoängen, eller hur? För det handlar om att göra någon annans dag liiiiite bättre. Lite ljusare.
Bara lite.

Ja jäklar.

Det sitter långt inne ibland, men det finns ögonblick då jag faktiskt känner mig vuxen.

Bara lite, men ändå.

Tycka-synd-om-marathon

Ursäkta gårdagens frånvaro (om nu nån brydde sig), jag ägnade dagen åt att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Eftersom natten var som den var var jag ordentligt trött och sliten hela dagen, lägg till 38 grader feber och magont så förstår ni att bloggandet inte riktigt var det som kom i första hand. Istället småvilade jag i sängen, kollade på de första 7 avsnitten av serien Heroes och käkade skorpor, nyponsoppa och en burk päron-mangopuré (aka barnmat). I rädsla för ytterligare en natt from hell kände jag inte för något mer svårsmält än så.

Men nu har jag sovit igenom hela natten, nånstans runt elva timmar vilket jag behövde badly. Och jag känner mig frisk. Så nu blir det duschen och lite lätt frukost och sen får jag se vad dagen har att erbjuda.

Ostabilt.

Jag mår inte så bra. Inte alls bra, faktiskt. Natten har varit ett helvete, eftersom jag sov ca 4 timmar på hela natten, varav som mest två timmar sammanhängande. Resten av tiden ägnade jag åt att pendla mellan sängen där jag febrilt letade bekväm sovställning, och toaletten, för att göra mig av med allt jag ätit de senaste dagarna. Lyckligtvis slapp jag spy mer än en gång, men resten kom ut det också och det var inte det roligaste jag varit med om.

Så nu försöker jag ta det jääääävligt lugnt. Ska försöka sova lite mer sen, var tvungen att gå och köpa skorpor och te, tvätta kläder och få i mig lite lättsmält mat (skorporna). Förhoppningsvis lyckas jag läsa lite för grupparbetet som jag tänkte jobba med på distans senare.

Men nu ger jag upp. Magen värker fortfarande, och även om te, skorpor och avslagen cola lugnar lite så tänker jag inte riskera nånting. Inatt måste jag kunna sova. Annars vet jag inte vad jag gör :/

Hej?

Nu har artikeln dykt upp i Sydsvenskan, och finns även att läsa på internet. Jag blev lite chockad när jag kollade besöksstatiskiken imorse, för det pekade rejält uppåt. Skoj! Ni som känner er drabbade kan ju passa på att känna er välkomna!

Lite småseg är jag fortfarande, blev inte så mycket sömn och vi kan nog skylla på något mycket alkohol också.. Korridorsfesten blev hellyckad igår, kanske en av de roligaste utekvällarna hittills i år (fast har inte blivit så mycket utgång än i år, så kan ha med det att göra...). Halva dagen ägnade jag dock åt att shoppa i Malmö med mina kära vänner, det blidde ett par nya byxor, en plånbok och en sommarjacka. Dagens köp: ett grönt brottarlinne på Vero Moda, med Nicke Nyfiken tryckt på framsidan. Oseriös som jag kände mig var det den som blev kvällens outfit tillsammans med svarta manchesterbyxor och, (och här skäms jag lite) svarta gympaskor. Till utgång. Pinsamt men sant.

Kvällen började med pizza och cider, fortsatte med att jag blandade drinkar hela kvällen (kvällens drink döptes ganska snart till "sunny sex under the sun" och bestod av Vodka Rasberry, sprite, frysta jordgubbar, is och sugrör) och bjöd på ouzo-shots på mitt rum. Sen blev det taxi till Lunds Nation och vi var lite tidiga, men massa dans och glädje fanns det i alla fall plats med. Jag vann tävling i att dricka ett glas vatten i ett svep och agerade domare i vem-har-biffigast-biceps, och mådde allmänt bra.

Sen lyckades vi med mycket möda få tag på en taxi hem. Halv fyra på morgonen trillade jag ihop i sängen och somnade. I ca 6 timmar, sen började jag helt självmant städningen av köket ;)

Växtvärk.

Chokladpudding är balsam för själen.
Min själ kan behöva lite sånt.

Utan cykeln stannar Lund.

I Lund finns det galet mycket cyklar. Överallt. Och folk cyklar hela tiden.

Kolla på detta till exempel. Igår började det snöa. Det håller fortfarande på lite. Imorse låg det runt 15-20 centimeter, vilket lamslog Lund totalt.

Själv grävde jag fram cykeln ur snödrivan som bildats runt cykelstället och begav mig till skolan. Inte helt lätt. Men det gick att cykla.

Typ.

Vem har lurat alla barnen?

Ni vet när man var liten. Gympalektionerna som inte alls bestod av en snäll och omtänksam lärare och rara klasskamrater utan snarare av en populäritetskamp utan dess like?

Ni vet när man var liten och satt på den låga träbänken, längst ut, med fötterna under sig och försökte se nonchalant ut medan alla de bättre, snabbare, mer populära blev valda i olika lag? När man låtsades att man inte hörde hur alla namn utan ens eget ropades upp, glädjetjuten från förpuberterade blonda småtjejer som gladdes över att hamna med de snygga tjejerna.

Ni vet när man var liten och blev vald sist av alla.
Det gör lika ont när man är större.
Och blir vald i sista hand av människor
som betyder mer än man själv.

There's always a first.

Idag har jag för första gången överlämnat ett dödsbud.
Och fått reda på att någon väntar barn.
På samma dag.

McDonald's i Sankt Petersburg.

Jag läser nättidning (för att undvika pluggandet, packandet osv, obviously) och snubblar på den här artikeln. Explosion på ryskt McDonalds, närmare bestämt i Sankt Petersburg. På Nevskij Prospekt.















Bilden (och ursäkta den crappy kvalitén, foto på foto blir inte bättre än så) är tagen i samma stad. Inte på Paradgatan Nevskij Propekt, men rätt nära. Då jag slogs av det absurda i stavningen. Överallt såg man kyrilliska bokstäver. Året var 2004, jag gick i tvåan på gymnasiet och var just inne på min andra termin ryska. Kunde läsa, med andra ord. Inte så mycket mer.

Nevskij Prospekt, där mamma och jag sprang gatlopp för att hinna över innan den gröna gubben försvann och den röda tittade fram. Nevskij Prospekt är nånstans mellan 50 och hundra meter bred. Körfiler finns det inte. Nyast bil har företräde, förklarade mammas arbetskontakt för oss. Och bilarna var en salig blandning av feta svarta Hummer H2, Volvo eller BMW, och rostiga Lada och en och annan trabant i brunt, grönt eller multicolor. Alla körde huller om buller och vi var livrädda när vi satt i privatchaffisens merca och föredrog att gå till fots och turista ordentligt.

Minnena ramlar på. Ermitaget, en heldag med konst, statyer, proträtt, stilleben, bilder utan ände. Kyrkor med stora kuppoler täckta med guld. De små tanterna med hucklen som städade gatorna med ris. Målarna på fasaderna till och med en söndag. Att hitta pengar och frukost första dagen. Den föredetta krovfabriken där vi såg EAB-hyllor in action, och där det i packeteringen fanns nog med folk för att en skulle kunna hålla papplådan när den andra packade ner det som en tredje räckte honom från bandet. Otänkbart i västvärlden, möjligt här.

Och maten! Första kvällen på turistsovjetpuben där vi träffade en Lenin-lookalike, åt borschtsch och där tv-skärmarna visade sovjetiskta porrfilmssnuttar blandat med tal av Lenin, Gorbatschov och Erich Honnecker om vartannat. En annan kväll på lyxrestaurang med blinis, rysk kaviar och lammstek. En tredje kväll på kvarterspuben med live-musik.

Det här inlägget var inte tänkt att kommentera artikeln om explosionen. Det var ett tillfälle för mig att njuta av mina minnen. Nästa gång jag åker till Smålandsstenar ska fotoalbumen med hem!

Söndag-eftemiddag-och-jag-har-inte-pluggat-ångest.

Jag har inte gjort nånting av min söndag.
Jag slutade plugga efter att ha renskrivit föreläsningsanteckningar.
Jag har kollat på några avsnitt av "Mitt Liv som Död".
Jag har fyllt luckorna i iTunes - tagit reda på låttitlar genom att googla fraser ur texten, lyssnat på olyssnade låtar, satt betyg på sådana som inte varit betygsatta.
Jag har gjort en playlist - best of party.
Jag har rotat fram gamla avsnitt av Grey's Anatomy, den med bomben ni vet?
Jag har plockat ögonbrynen.
Jag har druckit vatten.
Ätit fryspizza.
Letat efter uppdaterade bloggar.
Läst i piratbyråns forum.

Jag har inte packat inför morgondagens mini-break.
Jag har inte heller förberett mig inför arbetet med rättsfallet om OKG på onsdag.
Jag har inte läst de tre kapitel som skulle varit lästa till förra föreläsningen.
Jag har inte heller läst de kapitel som ska vara lästa till nästa föreläsning.

Tänk om man kunde vara en sådan där ordentlig människa. Som gör alla "att göra", och som inte slösar bort sin tid. Suck...

Valentine....

När man hittar ett sånt här kort i brevlådan.
Och blir sjukt glad för att nån tänker på en.
Då blir man lite trött när man vänder på det och upptäcker att det kommer från tele2.

Tack för den, liksom.

Musik.

Känns som om jag har knarkat musik de senaste veckorna.
Det började med nåt så glatt och snabbt som Fall Out Boy, Melody Club och The Killers.
Sen fortsatte det med en orgie i Tegan and Sara.
Gick vidare med Hello Saferide på repeat i 4 dagar. Marit Bergman var med på ett hörn också.
Nu har jag gått ner mig alldeles.
Mörkt rum. Imogen Heap.


Funderar.

För ett år sedan...

För ett år sedan var jag i Tyskland.
Samma morgon hade jag ramlat av min cykel, när jag försökte hinna till bussen i tid och genade uppför en trottoarkant. Som visade sig vara lite väl hög.

Jag lyckades ta emot mig med händerna. Slog smalbenet mot cykelramen.
När jag satt på jobbet den dagen fick jag för mig att skapa en blogg. Det här var första inlägget.

Blåmärket finns kvar på smalbenet. Strangely enough.
Bloggen finns också kvar.

Du är vad du äter.

Imorse fick jag frukost på sängen. Yoghurt-müsli-macka-frukost.
Och ikväll gick Albin ändå till köket och hämtade yoghurt till mig, eftersom jag hade sådana cravings.

Du är vad du äter? Jag är tydligen yoghurt.

Konsten att inte väcka sin pojkvän.

Var tvungen att gå upp tidigt. Och det var ett hinderlopp att gå upp utan att permanent väcka Albin som ju sover bredvid mig. Det var jobbigt imorse.
Skuttade upp vid väckarklockans första ringning,
stängde av snoozen med en gång,
kravlade mig ut ur sängen,
satt på toaletten och vilade ögonen,
duschade fort-som-fan,
klädde på mig i hallen,
gick ut i köket med blött hår (det torkar säkert..),
åt frukost i jävligt god lugn och ro,
smög mig in lägenheten och sminkade mig i badrummet,
snubblade runt inne i rummet och letade efter böcker,
rättsfall,
nycklar,
plånbok,
busskort,
mobil,
kollegieblock,
nycklarna igen,
och smög sen ut igen.

Mrs Bond slår till igen!

Jag har genomskådat Netto.
När man står längst bak i kassakön och inget går framåt, det är då det är läge att spionera ordentligt. Där finns nämligen ett system.

Två ringningar i ringklockan betyder att en ny kassa öppnar. Lyft upp kundkorgen, och förberedd attack. Kassören kommer alltid bakifrån (lagret/fikarummet ?) så håll ögonen öppna.

En ringning betyder att kassören har problem, i stil med att någon vill ångra sig gällande köpet av 10 stycken 6-pack mineralvatten. Eller ett paket bacon.

I detta läget är det dumt att lämna kön.

Väldigt dumt.

...

Om två timmar kommer sötaste Albin hit, snäll som han är. Jag som borde städa, handla och göra hundra andra grejjer, sitter istället framför datorn och möglar. Inatt har jag sovit som en liten gris, det var otroligt skönt att sova ikapp lite. Hela veckan har varit ganska hektisk, hoppas att den kommande veckan blir lite lugnare...

För er som undrar hur arbetsmarknadsdagen i onsdags var, förresten! Det gick totalt över förväntan, kom en hel del folk och alla uppskattade de hembakade kakor som vi kunde skryta med. Jag var naturligtvis beredd med kameran (god framförhållning, tyckte de flesta - perfekt tillfälle att leka av sig, tyckte jag) och tog bilder på härligheten. Egentligen var det bara några små missöden på hela dagen - först att vi inte fick tag på bord till montrarna förrän 5 minuter innan det hela skulle dra igång. Panik, panik, men det ordnade sig. Sen gick även en säkring, då vi kokade tevatten och kaffe för (för) fulla muggar. Tack vaktmästaren som fixade allting!

Nu tror jag dock inte att jag kommer undan med att sitta här mer. Städskåpet nästa!

Alla heter Erik här i Lund.

I alla fall på Krischansta Nation. Det är lite lustigt.

Fast jag kanske ska börja i rätt ände - igår var det tacksittning på Krischansta, och eftersom jag ju jobbade förra fredagen var jag såklart på plats. Föröl hos Eric (also known as "pappa Eric", av ngn anledning), som jag sen faktiskt fick som bordsherre på sittningen. Mkt bra då han inte bara kunde texterna till alla sånger utantill, utan till och med kunde rörelserna till, och berättade trevliga postanekdoter. Jag berättade i min tur om när Justus körde sönder postbilar. Det närmsta posten jag kommer. Så går det när ens egna liv inte är så spännande, man får berätta om andras upplevelser istället!

Mittemot mig satt, surprise surprise, en Erik (i rutig lustig kavaj!), och en tredje Erik såg till att vi sjöng massa sånger. Till slut blev det mat också - fläskfilé inrullat i bacon (bacon, hallå!!) och klyftpotatis. Och en massa öl. Jag lyckades supa (pappa) Eric under bordet, vilket känns som en merit. Efter efterrätten (pannkakor o chokladsås) var det mellanfest, och när den tog slut blev det nattklubben ett litet tag. Jag dansade med Erik den fjärde, och snällt nog följde han mig ner till stationen. Och när det visade sig att han går i samma klass som min granne hängde han med mig hem, och började göra kladdkaka i mitt kök.

Kladdkaka är gott. Jag vet inte om det var värt att bara få fem timmars sömn dock. Solen var ganska stark vid 10 på morgonen i Lund.

White ice?

Plötsligt inser jag att det kanske inte var så lyckat att lägga is i en White Russian i fredags.

Eller?

God morgon!

Det är inte varje morgon man hinner blogga. Och egentligen hinner jag nog inte idag heller. Men när suget väl faller på, så kanske man ska satsa? ;) Idag skuttade jag ur sängen klockan 8, satte på radio och datorn och skuttade vidare in i duschen, högt sjungandes. (okej, jag sjöng mest i mitt huvud, men det lät bra!) The Darkness gick på radion med "I believe in a thing called love", vilket passade alldeles utmärkt att klä på sig till. Nästa skutt - köket för frukost. Müsli, crunchy och yoghurt, späckat med styckad banan. Hälsofrukost, jag har ju övergått till det.

Så nu ska jag samla ihop mina hundra olika viktiga papper (njae, egentligen bara tre, men de är riktigt viktiga att ha med idag), kameran, saftkannor och vattenkokare och sen är jag redo.

För idag är det ingen vanlig dag, idag är det PiLs arbetsmarknadsdag!

Det betyder att jag har ansvaret för att montrar hamnar där de ska. Sen ska jag få mitt CV granaskat, vakta (inte äta!) godis och fika, koka kaffe och the, och vara allmänt social. Kanske ta lite bilder också. Håll tummarna för mig!

The total breakdown.

Dagen har varit minst sagt omtumlande. Jag är fortfarande inte helt som jag ska. Det började rätt bra med att jag slapp gå upp klockan 6 på morgonen. Det var tvättstugan som lockade den här gången, och det var en positiv överraskning. Bland annat kommer jag inte behöva köpa nåt mer tvättmedel, eftersom det liksom är inbyggt i tvättmaskinerna. Nice!

Sen hade jag dock akut ångest, mest över sms och telefonsamtal. Det var inte alls trevligt, och jag funderar fortfarande på vad som hände egentligen. Efter en snabb lunch och trots att jag skulle träffa H för gympa kvart i två blev det ett telefonsamtal till, som inte alls gick bättre det. Samtidigt som jag försökte packa ihop gympakläder, byta om och tänka på förslag till lösning av alla problem ringde mobilen. Det var Sydsvenskan. Poppis blogg, detta, snart återigen i en tidning nära dig ;) På något sätt gick jag med på att träffa en reporter i mitt korridorskök på fredag. Omtumlande, I say.

Kvart i två lyckades jag så cykla hemifrån och inombords genomlevde jag ett totalt psykbryt medan jag försökte hoppa i takt med musiken, göra armhävningar och "spänna sätesmusklerna".

Bara för att sedan ägna två timmar åt att lyssna på en kvinna som kändes farligt lik Blåmesen från gymnasiet - dagisfröken goes LSD. Jag trodde att det var detta som var fördelen med att komma upp i högskolenivå, att slippa blåmesar.

(och för er som undrar, jag tror att telefonsamtalen ordnade upp sig. på ett bra sätt. så nu är det morgondagen som är fokus.)

(Parentes)

Och så ser jag det här talet till nationen och tänker osökt på filmen Monopol med Galenskaperna och After Shave. Jag småfnissar diskret.

Skönhetsideal?

Fun frågar ut i rymden vad skönhetsideal handlar om, och jag börjar fundera. Läskigt nog inser jag att jag har börjat förknippa det ordet med något negativt. Tänker osökt på "Skönhetsidealen tog livet av anorektisk ung tjej" osv osv. Samtidigt som frasen "alternativa skönhetsideal" osökt blir tjocka människor. (nu är det ju inget fel med att vara tjock, jag dömer ingen osv osv)

Hur jag påverkas av medias skönhetsideal? Jag har för länge sedan insett att jag varken kan eller vill se ut som Paris Hilton eller Heidi Klum. Eller vem som nu är idealet. Modellandet är nog inte min gren på yrkesträdet, och om beteendet ingår i idealet tar jag hellre den alternativa varianten. Men klart att man påverkas. Det finns ögonblick då jag önskar bort de kilo magfett som jag inte ser på alla andra. Ögonblick då jag önskar att mitt hår var lite glansigare eller mina ben lite längre eller hyn lite bättre.

Men de ögonblicken går över, även om de är dygnslånga. Det är nog inte medias skönhetsideal som är problemet alltid. För min del tror jag mer på omgivningens ideal. När jag känner mig säker i en grupp människor blir jag ofta säkrare på mig själv. Det har hänt att man börjat tvivla på sig själv bara för att de andra verkar vackrare = mer lyckade. Lyckligtvis har jag börjat lära mig att identifiera såna situationer, och att i förlängningen hitta fel hos de andra som gör dem mer mänskliga. Och helt plötsligt passar jag in. För mänskliga är vi ju allihop.

Och kanske är det det vi måste inse. Att vi alla har fel och brister. I Hiltons fall kanske det kan vara enkelt att se - den som inte är tillräckligt classy för att hålla ihop benen när hon inte har några trosor under minikjolen kanske inte är värd att idealiseras? Den där ursnygga tjejen från högstadiet som fick killarna att falla till höger och vänster, kanske hade hon svettlökar under armarna i alla fall nån gång? Plums, där föll hon ner på jorden.

Jag tror att jag tror att det handlar om självkänsla. Tillräckligt med självkänsla leder till att man vet var man har sig själv, vilka skönhetsideal man bör förkasta (typ att väga 35 kg och flasha revbenen) och vilka som kanske kan anammas och integreras med ens egna stil - typ senaste modeaccessoaren.

Så. Ett hopsvamlat inlägg om skönhetsideal. Fun - hoppas du inte tycker att jag missat poängen. Svar/klagomål/diskussioner mottages med ett öppet sinne.

P.S. Sen kan man ju alltid göra det retoriska tricket att vända på ordet och fundera på om det finns någon ideal skönhet. Kom jag på på vägen till toaletten och fick vända om på klacken. D.S.

Fredagkvällen - Summary.

Jag har ägnat halva kvällen åt att laga käk med halva korridoren - Spaghetti o köttfärssås med vaniljglass och fuglesangare till efterrätt. Fuglesangare är Mars uppvärmd i ugnene - vi varierade och satsade på japp. Nu blir det en snabb update för er som undrar hur fredagkvällen var. Jag jobbade på Krischans nattklubb Brooklynn, på uppmaning av en klasskamrat. Vilket var hellyckat!

Kvällen började med genomgång, presentation och sånt. Mitt första pass var att stå i garderoben, där det gällde att ta emot jackor, väskor och navkapslar (eller, egentligen bara en navkapsel, man skulle ju börjat undra om det varit fler!) och hänga in dem i nummerordning. Sen cirkulerade schemat och jag hamnade i klubbens stora bar. Vilken timme det var! Sällan går tiden åt så fort som när man letar efter rödvin, rom, sugrör och passande glas. Jag lärde mig som sagt hur man gör med fatölen, lyckades misshandla kassan rätt rejält, kom åt läsksprutan så att det sprutade något över halva mitt ben (övre halvan, om nån undrar) och blandade drinkar. Mot slutet av timman gick det hyfsat bra, särskilt när folk beställde flasköl ;)

Därefter var det återigen dags för garderoben. Lite mer stressigt den här gången, folk både hämtade och lämnade jackor och väskor (ingen navkapsel den här gången!). Men det var skoj! Jobbarkompisarna var roliga också, och jag roterade vidare just som det blev lite väl mycket att göra, och fick det softaste passet, där man ägnar tiden åt att vakta en nödutgång. Ser till att ingen passerar, liksom. Så där satt jag sista halvtimmen, pratade med lite löst folk som gick förbi och passade på att andas lite.

Efter det kom det bästa - städning. Och när jag säger att det är det bästa skojar jag naturligtvis. För att plocka flaskor, sopa, torka och befria golvet från smutsen av fyra hundra par smutsiga skor är inte det roligaste jag kan tänka mig. Däremot var det lite skoj att slänga ut hinkar med såpavatten på golvet och sen raka ihop det. Och att äta spaghetti och köttfärssås klockan 4 på morgonen var rätt kul det med.

Äntligen!

Detta har jag velat visa upp ett bra tag nu. Här följer alltså ett gäng bilder på min fina lya! Först ut - duschdraperiet som jag köpte innan jag flyttade in. Glädjekälla varje gång man kommer in i badrummet, och ni ser väl upphängningsankorna längst upp? Resten av badrummet är inte överdrivet vackert, ganska ordinary så att säga.

Nästa grej som jag är otroligt glad i är min nya stora säng ;) Jag har faktiskt orkat bädda den i stort sett varje dag som jag har bott här - ganska duktigt för att vara jag. I bakgrunden syns skrivbordet som inhandlades i höstas, en av de första grejerna vi köpte när jag flyttade hit.

Stolen och soffbordet ingår i hyran - funkar för mig. Mamma har klätt om stolen och färgsättningen går (as you can see) i svart, vitt och orange. Jag gillar det skarpt. Vad säger ni?

Bilderna är tagna med min nya kamera. Det blev en Canon Ixus 60, ett smått spontant beslut inne på Expert, men jag ångrar mig absolut inte - tvärtom. Bilderna blir snygga, menyerna är begripliga och den är liten och praktisk. Sammanfattning - Pauline är glad. ;)

En sladdhatares bekännelser.

Jag känner mig så jävla duktig. Jag har, efter att ha kämpat med sladdar, sjuka förkortningar, bruksanvisningar, quick-guides och pojkvännen, lyckats installera min router. Så att jag kan surfa trådlöst från alla mina tjugo kvadratmeter. Haha!

Så nu slipper jag de förhatliga sladdarna. I alla fall en av dem (som gick mellan bredbandsuttaget och datorn). Jag har också lyckats sladda om bland elsladdarna så att dessa tar så lite plats som möjligt och syns ännu mindre.

Förutom sladdar i alla hörn av rummet så ogillar jag även damråttor. Och grus. I alla fall inne på mitt rum. Vilket det har varit en hel del av efter flytten. Idag plockade jag fram stora dammsugaren och storstädade. Nu är här rent och hyfsat sladdbefriat - hurra!

Jag var väldigt sugen på att ta kort på mitt rum, som var så välstädat och fint. Tyvärr äger jag fortfarande ingen digitalkamera, och bilderna med mobilen blev inget bra. Därför traskade jag iväg till Nova en sväng, för att titta in på Expert och Siba och kolla in vad som finns att välja på. Jag hittade till och med en jag gillade till ett hyfsat (och nedsatt!) pris med snyggt utseende. Eventuellt gör jag till och med slag i saken snart.

fast..

Upptäckte just att min klocka luktar öl.

Jag har lärt mig att servera fatöl. Tappar man det? Drar man? Hur lyder termonologin inom barkeeperbranschen?

Smile like you mean it.

Gårkvällens premiär för Pauline bakom bardisken var fantastiskt kul. Kanske berättar jag mer detaljer i ett senare inlägg. Jag kan i alla fall lugna er med att jag inte gjorde några alltför stora misstag. Eric och Henrik (?) som var kvällens förmän tyckte till och med att vi nybörjare skötte oss "helt exemplariskt". Kul kväll!

Jag kom hem vid halv fem-tiden. Uppenbarligen missade jag att dra för gardinerna, och idag är det för en gångs skull överdrivet fint väder ute. Så vid tiotiden erkände jag mig slagen, nöjde mig med mina 5 timmars sömn och gick upp. Lång dusch, lyxig frukost med ost på mackan (!!), the (inte på mackan utan i koppen), kallt vatten, kokt ägg, MTV, tidning (korridoren prenumerar (svårt ord!) på Sydsvenskan) och diskussion om världens framtid med korridorare Christian.

Den stora frågan just nu - orkar jag utgång ikväll eller ska jag satsa på plugg och träning imorgon? Lite sömn hade ju inte varit helt fel heller. Å andra sidan lockar förfest på Krischan och ÖG:s, där jag ju inte varit sen långt innan jul.