Det är nånting med havet som får mig att lugna ner mig. De senaste veckorna har varit ganska häftiga, både bra och dåligt. Egentligen mest bra. Gjort saker jag aldrig gjort innan, saker jag inte trodde om mig själv. Saker som kändes helt rätt.
Men ibland behöver jag en liten paus från mig själv för att inte skaka sönder pusselbitarna helt och hållet. Att titta på en linje där himlen möter havet är i det läget det jag behöver. Lukten av tång, ljudet av mås, känslan av svag bris.
I lurarna: The Fray - How to Save a Life
måndag, mars 26, 2007
Havet.
kladdat av Pauline vid 23:55
Kategori: Flummiga funderingar, Foton, Musik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej du. Den stora dagen är imorgon. Kan bli tufft men jag väntar fortfarande på att du ska hinna gratt i förskott...;)
Så du menar att det inte funkar med Hörsjön? ;)
Kent: Hörsjön går ju nästan att spotta över. =) Då är chansen att man ser horisonten ju större om man lägger sig ner på fotbollsplanen och kisar lite... ;)
Du kan ju alltid bege dig till det enorma Fållinge Airport, där kanske man kan se horisonten ;p
Oj, vad spännande. Exakt samma sak gjorde jag exakt samma sak. Fast det var kväll och solnedgång. Men jag kan bara säga samma sak som du. Det är något speciellt med havet.
www.potentia.org/~lillis/hav.jpg
(mitt hav)
Skicka en kommentar