Vem har lurat alla barnen?

Ni vet när man var liten. Gympalektionerna som inte alls bestod av en snäll och omtänksam lärare och rara klasskamrater utan snarare av en populäritetskamp utan dess like?

Ni vet när man var liten och satt på den låga träbänken, längst ut, med fötterna under sig och försökte se nonchalant ut medan alla de bättre, snabbare, mer populära blev valda i olika lag? När man låtsades att man inte hörde hur alla namn utan ens eget ropades upp, glädjetjuten från förpuberterade blonda småtjejer som gladdes över att hamna med de snygga tjejerna.

Ni vet när man var liten och blev vald sist av alla.
Det gör lika ont när man är större.
Och blir vald i sista hand av människor
som betyder mer än man själv.