Alla heter Erik här i Lund.

I alla fall på Krischansta Nation. Det är lite lustigt.

Fast jag kanske ska börja i rätt ände - igår var det tacksittning på Krischansta, och eftersom jag ju jobbade förra fredagen var jag såklart på plats. Föröl hos Eric (also known as "pappa Eric", av ngn anledning), som jag sen faktiskt fick som bordsherre på sittningen. Mkt bra då han inte bara kunde texterna till alla sånger utantill, utan till och med kunde rörelserna till, och berättade trevliga postanekdoter. Jag berättade i min tur om när Justus körde sönder postbilar. Det närmsta posten jag kommer. Så går det när ens egna liv inte är så spännande, man får berätta om andras upplevelser istället!

Mittemot mig satt, surprise surprise, en Erik (i rutig lustig kavaj!), och en tredje Erik såg till att vi sjöng massa sånger. Till slut blev det mat också - fläskfilé inrullat i bacon (bacon, hallå!!) och klyftpotatis. Och en massa öl. Jag lyckades supa (pappa) Eric under bordet, vilket känns som en merit. Efter efterrätten (pannkakor o chokladsås) var det mellanfest, och när den tog slut blev det nattklubben ett litet tag. Jag dansade med Erik den fjärde, och snällt nog följde han mig ner till stationen. Och när det visade sig att han går i samma klass som min granne hängde han med mig hem, och började göra kladdkaka i mitt kök.

Kladdkaka är gott. Jag vet inte om det var värt att bara få fem timmars sömn dock. Solen var ganska stark vid 10 på morgonen i Lund.