McDonald's i Sankt Petersburg.

Jag läser nättidning (för att undvika pluggandet, packandet osv, obviously) och snubblar på den här artikeln. Explosion på ryskt McDonalds, närmare bestämt i Sankt Petersburg. På Nevskij Prospekt.















Bilden (och ursäkta den crappy kvalitén, foto på foto blir inte bättre än så) är tagen i samma stad. Inte på Paradgatan Nevskij Propekt, men rätt nära. Då jag slogs av det absurda i stavningen. Överallt såg man kyrilliska bokstäver. Året var 2004, jag gick i tvåan på gymnasiet och var just inne på min andra termin ryska. Kunde läsa, med andra ord. Inte så mycket mer.

Nevskij Prospekt, där mamma och jag sprang gatlopp för att hinna över innan den gröna gubben försvann och den röda tittade fram. Nevskij Prospekt är nånstans mellan 50 och hundra meter bred. Körfiler finns det inte. Nyast bil har företräde, förklarade mammas arbetskontakt för oss. Och bilarna var en salig blandning av feta svarta Hummer H2, Volvo eller BMW, och rostiga Lada och en och annan trabant i brunt, grönt eller multicolor. Alla körde huller om buller och vi var livrädda när vi satt i privatchaffisens merca och föredrog att gå till fots och turista ordentligt.

Minnena ramlar på. Ermitaget, en heldag med konst, statyer, proträtt, stilleben, bilder utan ände. Kyrkor med stora kuppoler täckta med guld. De små tanterna med hucklen som städade gatorna med ris. Målarna på fasaderna till och med en söndag. Att hitta pengar och frukost första dagen. Den föredetta krovfabriken där vi såg EAB-hyllor in action, och där det i packeteringen fanns nog med folk för att en skulle kunna hålla papplådan när den andra packade ner det som en tredje räckte honom från bandet. Otänkbart i västvärlden, möjligt här.

Och maten! Första kvällen på turistsovjetpuben där vi träffade en Lenin-lookalike, åt borschtsch och där tv-skärmarna visade sovjetiskta porrfilmssnuttar blandat med tal av Lenin, Gorbatschov och Erich Honnecker om vartannat. En annan kväll på lyxrestaurang med blinis, rysk kaviar och lammstek. En tredje kväll på kvarterspuben med live-musik.

Det här inlägget var inte tänkt att kommentera artikeln om explosionen. Det var ett tillfälle för mig att njuta av mina minnen. Nästa gång jag åker till Smålandsstenar ska fotoalbumen med hem!