Självömkan.

Det enda som är jobbigare än att försöka sova med ont i halsen är att vakna och ha ännu ondare i halsen än tidigare. (Eller nej, det är inte det enda som är jobbigare, inte så länge vi har tortyr och världskrig och gaffelpärmar. I hate gaffelpärmar.) Så var det för min del idag. Jag kan nu inte längre svälja överhuvudtaget (eller jo, men det är förknippat med ohyggliga smärtor som jag helst inte utsätter mig för mer än nödvändigt). Tyvärr ledde detta till att jag var tvungen att ställa in dagens gruppträff med Eric och Isabella, så nu får de jobba själva på sitt håll. Jag tänker bädda ner mig i fåtöljen med datorn, en kopp te och skriva lite på resultatdelarna härifrån.


Det ska bli spännande att se hur det går, med tanke på att jag faktiskt har feber. Alla som vill komma förbi och tycka synd om mig är varmt välkomna att göra så. Blommor, kort och presenter mottages också tacksamt. Gärna saker som är ätbara. :P