En evig fråga i studentvärlden dyker upp igen i dagens Sydsvenskan. Artikeln finns att läsa här. Passande nog så är jag för närvarande i alla fall lite grann insatt i ämnet, eftersom vår metoduppsats handlar om just nationslivet, närmare bestämt om Krischansta Nation och dess organisation. Utan att avslöja för mycket, haha.
Hur som haver så är det där med kårobligatoriet en knivig grej. Saken är (och säg till om ni tycker att jag är ute och cyklar nu) att man som student i Lund för närvarande tvingas med i minst två föreningar - kåren och en nation. Det är såklart inte helt schysst, om man ser det från ett föreningsrättsperspektiv. Och det finns en hel del folk som bryr sig rätt mycket om det. Personligen har jag faktiskt inget emot det hela. Nånstans känns det lite dumt att man är tvungen att gå med, att man inte har något val. Men jag kan nog ändå ta det, det finns liksom viktigare saker att bry sig om.
Man betalar nån slant till nationen vid inskrivningen och sen nån liten summa per termin, vilket ingår i terminsräkningen. För det får man möjligheten att utnyttja allt som Lunds berömda studentliv har att erbjuda - vilket innebär att man kan välja att engagera sig i en (eller flera, för den delen) nation(er), träffa massa nya människor och på så sätt utöka sitt personliga nätverk (som man ju har rätt stor nytta av), eller så får man "bara" en massa intressanta nya upplevelser. Vi vet väl alla att jag hyser viss förkärlek för nationslivet här? ;)
Så. Vad tror vi händer om man tar bort kårobligatoriet? Inte bara så att nationerna tjänar lite mindre pengar som de på olika sätt skulle lagt på sina medlemmar. Då måste man även börja satsa på att konkurrera med varandra. För bara den som kan locka med nåt riktigt bra att erbjuda studenterna kommer få riktigt många medlemmar. Jag tror säkert att alla nationer skulle kunna få ett litet kärngäng av medlemmar som kommer dit av traditionella skäl, för att deras föräldrar varit med där, för att de vill gå med i sin hemnation osv. Men helt plötsligt kan en situation uppstå där anrika nationer (med rötter nånstans på 1600-talet) försvinner, går i konkurs. Flopp, försvinner ett stycke studenthistoria.
Skoj.
Inte.
Att många antagligen inte skulle gå med i kåren heller är naturligtvis en annan nackdel. Kåren jobbar en hel del för studenterna, för våra rättigheter, för att granska utbildningar och så vidare. Sånt funkar alltid bättre ju fler som finns bakom, även om de mest agerar passivt (och ekonomiskt) stöd. Vad skulle till exempel en fackförening vara utan sina medlemmar? Inte så mycket.
Jag vet en hel del folk som är studenter, men som antagligen inte har satt foten innanför nationsdörr annat än för att skriva in sig. Dessa personer skulle antagligen inte vara med om de inte blev tvingade. Jag förstår dom, fullt ut. Men jag tycker ändå att kårobligatoriet borde vara kvar. Helt obrydd om alla dom som tvingas vara med fast de inte vill. For the greater good of studentlivet. I alla fall tills någon annan (why not universitetet?) går in och stödjer nationerna ekonomiskt.
3 kommentarer:
VÄLDIGT bra skrivet! Tack. Som gammal nationsaktiv i Hallands (och numera Alumnimedlem) så är det med sorg i hjärtat man ständigt läser om obligatoriefrågans vara eller icke vara.
För att koka ner det till sin kärna; Lund blir aldrig Lund utan Nationerna och kårerna jobbar ju för den studietrygghet som så ofta behövs. Gillar man inte detta finns det andra orter att plugga på.
Det värsta av allt ät att de som ska fatta beslut kring detta aldrig satt sin fot på en nation, kanske aldrig ens pluggat vid högskola/universitet och mest tycker att studenter, det är sånna som super upp sitt studiemedle och klär ut sig i frack.
Okej, jag är sjukt partisk i den här frågan (engagerad, hela min släkt var engagerad på krischan [mina föräldrar träffades där]). Men Lund kan inte vara Lund om det inte finns nationer. Uppsala kan inte vara Uppsala om det inte finns nationer. Lund och Uppsala har det "äkta" studentlivet. De flesta som jag känner som har pluggat ngnannanstans har faktiskt klagat på att man INTE lär känna nya människor utan bara umgås med sina gamla vänner. Med nationer träffar man nya människor.
Blä för alla som är mot obligatoriet!
Lägg inte råttgift i mitt mjöl nu, men inte behöver väl alla tvingas bli medlemmar i kåren för att utbildningarna ska kunna granskas kontinuerligt?
Jag tycker kårens arbete känns ganska uddlöst, jag har själv suttit med som studentrådsordförande på min gamla institution och upplevde att möjligheten att påverka var minimal. I institutionsstyrelserna ser man studenter komma och gå, och kåren är ett irriterande gnälligt inslag utan någon reell makt.
Nu när Högskoleverket kommit med en ny undersökning och sågat en större mängd utbildningar i Lund lär det bli lite fart däremot, de har ju makt och möjlighet att dra in examinationsrätten på både det ena och det andra.
Men resten håller jag med om, det är nog bra att traditioner bevaras och det anrika nationslivet ska man värna om (helt seriöst också, och det säger jag inte enbart för att slippa bli förgiftad hihi).
Skicka en kommentar