Husfest.

Det börjar bli dags för ännu en historia från studentkorridorsverkligheten. För några veckor sedan dök nämligen en förfrågan om husfest upp från våning tre här i huset. I fredags var det så dags. Tanken var att alla korridorer i huset skulle ha var sitt tema, bjuda på sprit och klä ut sig. Allt för att öka på grannsämjan. Efter mycket om och men lyckades vi komma fram till temat "Good vs. Evil".

Jag passade för övrigt på att bjuda hit Justina en sväng - så fredagen började med att jag plockade upp henne på stationen, sen visade jag henne Lund och köpte tyg och andra detaljer till kvällens utstyrsel. Vid 8-tiden på kvällen kunde följande resultat uppvisas:

Vi kan kalla vampyren för ond, eller? Och nej, det är inte mina riktiga (hugg)tänder.

Från vår korridor kunde vi även uppvisa Zorro (vars kostym det var jag som hade sytt), en nunna, en devil in disguise (stavning på det?), en god fé, två häxor och KÄRLEK, samt ett halvmesigt försök till sheriff och "riddarn" som mest såg ut att ha rånat en femåring på en riddarmundering i plast. Huruvida folk var goda eller onda var därmed öppet för tolkning.

Efter föröl och drick-massa-vin-så-snabbt-som-möjligt-lekar på sjukhuskorridoren var det dags att bege sig upp på fjärde våningen där pirattema och allmänt kaos rådde. Efter att ha druckit ganska mycket vin ganska fort var jag ganska onykter och vinglade därmed omkring lite överallt ett tag och hade allmänt trevligt. Till och med ett gäng kursare hade jag hunnit träffa, när det helt plötsligt blev dags att stressa iväg till Blekingska där det iofs inte var särskilt mycket folk, men hey - det var trevligt ändå. Mycket djupa samtal blev det, för musiken var ju inte så mycket att hurra för hela vägen. Eller så var jag helt inte upplagd för den stilla livemusik som det bjöds på.

Hur som haver så blev det seeent (eller tidigt?) innan jag slutligen somnade. När jag vaknade klockan 10 igår morse hade jag fått ganska så exakt 4 timmars sömn. Konstigt att jag var lite småseg igår? Kul var det i alla fall, ångesten höll sig inom rimliga gränser och värt att festa var det.