Sleeping Lessons

Dagen har varit brabrabra, har tillbringats i sängen och i köket och endast med en kort tur utomhus för att planscha och en till för att springa till Netto i blåst och snöblandat regn. Jag har läst på inför morgondagens seminarie och ätit alldeles för mycket mat och bäst av allt!

Jag har sovit. Som ett litet barn, djupt och tills jag vaknade av mig själv.

My bed - my rules.

Och jag är så trött, så trött, så trött så. Så trött att jag förbannar mobilen för att T9 vägrar stava "jätte" med ett g. Men läst Sula har jag gjort. Och klar blev jag.

Och jag är så förkyld, så förkyld, så förkyld så. Snörvlat mig igenom dagen, börjat hosta, blivit halvdöv eftersom det slagit på öronen, det hela, och känner hur hjärnan sakta trängs undan av en växande mängd snor.

Häromkvällen upptäckte jag att jag av oförklarlig anledning börjat sova i ena kanten av sängen. Med en arm eller ett ben blygt utsträckt inåt mitten av madrassen. Claimat max 60 cm. Och medvetet valde jag att bre ut mig. Sova mitt-i. Som det ska vara. Och det är en liten lycka varje gång.

Att det är mitt space.

Intressant morgon.

Upp, fan-förkyld, planschningsrunda, frukost, baklängesfrukost, dusch, mot skolan.

Dum som jag är kör jag bara på på på tills det tar slut helt och hållet. Just nu tänker jag mest att "på söndag får det bryta ut, på söndag får det bryta ut, på söndag får det bryta ut." För - på söndag får det bryta ut. På lördag är det Refuge. Då vägrar jag vara sjuk.

Dress up in you

Frågan är om man någonsin känner sig mer girly-girl än när man står i långklänning med någon som snör åt ens rygg och i höga skor. Framför helfigurspegel.

Idag hittade jag i alla fall en balklänning jag gillade. Utan att behöva känna mig smygtjuck eller pojkig eller på annat sätt malplacé.

Inte varje dag så - bra.

...you, the cat and me...

Jag vet inte om saker och ting blir bättre eller sämre av sånt här, men... Ja. Minnen från förr, om inte annat. Sömn might do the trick annars.

Joshua Kadison - Jessie

...it's gonna pass you by...

Tänk om alla killar kunde vara som Åke. Åke i Berts Dagbok. Eller som Lill-Erik. Grymma på trummor men för mesiga för att flippa totalt. Eller som Bert. Bert är bara för söt. Bert var för övrigt tretton 1994 och borde därmed vara i lovlig ålder nu.

Det tål att undersökas.

(Även om allt googlande tyder på att samtliga Bert-skådisar numera är smått urflippade på ett eller annat sätt)

Och vete fan vad det är som är tha problem, men nånting är det. Huruvida vi ska skylla på stress, unfinished business eller helt vanlig "haru mens eller?" kan vi lämna öppet, men inte är jag på topp i alla fall. Och ibland undrar jag när fan jag ska växa upp och göra nåt av mig själv. När jag ska bli mogen och duktig och äta rätt (för annars blir jag ju uppenbarligen bara sådär äckligt kinkig) och leva sunt eller vafan som helst.

Men händer det inte nåt bra snart så vete fan.

Take it from me

Dagen idag blev inget bra. Vaknade tvär och ilsk, gav mig ut och planschade, kom hem och åt och åkte upp till Krischan. Och var fortfarande tvär och ilsk. Inte ens bra musik hjälpte. Inte ens frisk luft. Inte nåt.

Så vid tolvsnåret bestämde jag mig för att sluta sprida massa dålig energi i min omgivning och åka hem och börja om på dagen istället. Så efter en varm dusch däckade jag rakt ner i sängen och lyckades sova i två timmar.

(Mitt i min skönhetssömn ringde en envis telefonförsäljare - oh how I hate them!)

Men nu. Nu ska här pluggas. Jäklar i mig.

when the hurt goes away

Jag har spenderat åtskilliga timmar (både igår och idag) på nationen, och idag slutade det med ontimagen för att jag inte ätit ordentligt. Dumma jag. Fyra dagar har det gått på den nya terminen och jag har redan börjat med min stressmagont. Bådar gott.

Funderar på om jag ska ta sovmorgon imorgon eller inte. Å ena sidan har jag sett fram emot sovmorgon hela veckan (kommer inte bli nåt sånt på lördag heller), men å andra sidan borde jag ge mig ut och planscha i arla morgonstund.

Decisions, decisions.

Intresseklubben - anteckna!

Hej produktiv. Sedan senaste inlägget har jag både hunnit plocka undan så att rummet lite mindre liknar bombnedslag, läst på inför dagens seminarie, sovit 7 timmar, snoozat 4 gånger (tack IKEA för 5-minuterssnooze!), varit i skolan och på Gerdahallen. Sjukt ambitiöst.

Nu - plugg för hela slanten.

in my dreams....

Och. Varför, varför, varför går jag inte och lägger mig när det nu är det jag längtar efter allra allra mest av allt? För trött för att slita ögonen från datorskärmen, för trött för att dra av mig alla mina kläder och på mig en stor och mjuk tischa och sköna trosor, för trött för att sminka av mig och borsta tänderna.


För trött för att sitta kvar här.

Go, tell the world

Inser att jag inte kommer få så värst mycket mer gjort idag och bestämmer mig nu helt sonika för att gå och bädda ner mig i sängen. Igår kom jag på hur mycket jag har saknat mina barnsliga lakan med små kossor på, så jag bäddade rent vid ett på natten och somnade en halvtimme senare. Sov som en stock, men som tidigare nämndes alldels för kort tid.

Idag har dock nästan varit produktivt, om inte annat så tack vare ett väldigt trevligt amu/pila-möte på kämnärsrätten. Imorgon blir antagligen sen kväll igen - refugemöte efter vilket visst engagemang bör läggas ned på att skaffa fram folk som är sugna på att jobba den 2 februari.

Lite mindre sur på engelska institutionen är jag nu i alla fall, gruppindelningen blev bra och än så länge har jag fått de "bra" seminarietiderna och inga lördagstentor (var lite orolig för att de skulle få för sig att lägga tentor på förmannaresahelgen eller tandemhelgen, eller för den delen balhelgen). Nu håller vi tummarna för att mitt schema inte ändras för mycket - är ju ändå en hel massa annat som ska hinnas med! :)

Pretend all the good things are for you...

Idag är saker och ting mest sega och vi skulle kunna skylla på att jag inte har sovit mer än 6 timmar inatt heller. Lägenheten är ett enda kaos (tragiskt nog börjar jag vänja mig vid att säga det) och likadant är det med skolan som envisas med att spontant spotta fram alternativa litteraturlistor innehållande böcker som inte längre går att få tag på i Lund. Å ena sidan är det ju positivt, för nu slipper jag läsa halva Sula av Toni Morrison till imorgon, men å andra sidan är det lite negativt för nu ligger man redan efter en bra bit. Och så strular det med klubbplanscher och annat som jag helst bara vill ska vara klart NU.

För övrigt letar jag efter nån som kan fixa min rygg. Rätt vad det är låser sig bitar av den, och även annars gör det mest lite småont hela tiden. Kiropraktor eller naprapat? Hur mycket av pengarna-jag-inte-har får det kosta? Finns det nån som garanterat gör det bättre och inte sämre? Svåra frågor att fundera över...

Men nu - iväg på möte. Ish.

...feels like it works...

Idag var det upprop och jag kom sju minuter för sent, men ändå med minst en minuts marginal innan mitt namn ropades upp. För övrigt gäller följande regel: Så länge någon annan anländer efter dig är du inte sen. Vilket jag, per definition inte var.

Annars har jag blivit sambo! Inte på det traditionella sättet, och egentligen kan det väl inte kallas för samboskap, men är numera delhyrare i ett förrådsutrymme. Så, mina fula AFB-möbler sambor nu officiellt med andra fula AFB-möbler. Och det är väl ungefär så långt man kommer ett delat bohag.

Note to self:

Hångel med skäggstubbig motpart ger röd och irriterad haka.

Bara sådär.

Finn ett fel.

Jag må vara 21 år gammal och bitter, jag må ha haft en halvsunkig kväll som kulminerade nånstans vid halv tolv-snåret, jag må ha sänkt mina vänners stämning en aning. Eloge till dem, de stod ändå ut med mig en hel kväll. Vänlig själ som jag är bjöd jag på upplyftande citat i kön på McDonald's - i ett desperat försök att dels liva up stämningen med hjälp av ett gratis sällskapsspel och dels köpa ett Happy Meal:

Kassörskan: Äpplen eller morötter?
Jag: .... vadå, va?
Kassörskan: Ja, äpplen eller morötter?
Jag (i tron att hon försökte byta bort mina strips) : Alltså.... Nä!
Kassörskan: Jo, men det ingår. Äpplen eller morötter?
Jag: Ah. *skamset* Äpplen.

Fidelity

Idag blev inte riktigt som jag tänkte mig. Jag lyckades till exempel sova två timmar längre än planerat. När jag vaknade upptäckte jag att mitt ena öga i stort sett var igenmurat. I ett försök att rädda mig undan en finne à la giganto hade jag nämligen täckstiftat ögonbrynet lite effektivt. Resultatet blev någon slags intressant allergireaktion.

Nu tänker folk i alla fall inte på den där finnen när dom ser mig.

in love with how you feel

Fan. Jag har en sån där rulla-ihop-sig-i-sängen-dag. Otippade sms, telefonsamtal och mail som bara hamrar på och gör mig till den där varianten av mig själv som jag inte vill vara. Som kommer från en tid i mitt liv där jag var en helt annan jag, konstant. En jag med smådåligt samvete lite hela tiden. Inte får jag saker och ting gjorda nu heller. Lyssnar mest på samma låt again and again and again och förvånas av akustikvarianten där kärlek, respekt, vafan det nu är, bara lyser igenom i rösterna.


Och jag vill bara kura ihop mig nånstans utan krav och måsten, sovasovasova eller på nåt jäkla sätt fly från mitt eget trånga huvud.

Nu mat. Sen film. Blir nog lite bättre då.

Juno.

Idag har jag mest sunkat. Vilket är lite tråkigt eftersom det innebar att jag gled runt i mina gamla SGoIF-mjukisar och Lund University-tröjan (som jag har överanvänt alldeles extremt mycket) när terminens utbytesstudenter anlände till korridoren. Så nu är vi en grek och en spanjor rikare.

Dagens insats bestod i stort sett av att jag masade mig ner till Netto och köpte godis och såna där salta skruvar och... Champinjoner. Sen låg jag i sängen och tittade på Juno. Ännu en sån där fantastiskt lovely film, och jag måste säga att jag småtjöt lite slutet. Att mitt nya nästan-crush-objekt Michael Cera är med gjorde ju inte det hela sämre. Kolla nu på youtubefilmen nedan.

Michael Cera och Ellen Page sjunger "Anyone Else But You" av The Moldy Peaches till klipp från filmen. Och nej, soundtracket till filmen är inte så dumt det heller.

Slave To Your Charms

Fråga: Varför har jag ingen pojkvän/slav/personlig assistent som är gud på att massera ömma ryggar? Har lidit av någon slags halvlåsning i vänstra, nedre halvan av ryggen till och från i två veckor nu. Ordentlig genomknådning hade antagligen varit botemedlet.

Varför finns här ingen Mr Right när man behöver honom som bäst?

----

Edit: Insåg när jag tryckte på "publish" att det ju kan bero på att jag jämnställer boyfriend med slav.

Järnspikar, också.

...oh we're so happy...

Jag har varit produktiv - i alla fall med tanke på att det fortfarande är lov för min del. Cyklat hela vägen till Kämnärsrätten och tillbaka, planschat, socialiserat lite grann på nationen samt varit på skolan och jagat schema och lånat kommande kurslitteratur.

(Jag tänkte vara sådär lurig och börja läsa skönlitteraturen i förväg eftersom det kommer bli så jäkla mycket att göra med Refuge hela februari)


(huruvida det kommer lyckas är en helt annan fråga)

OCH så har jag varit och tränat. Så nu ska jag gå och lägga mig med Pride and Prejudice och drömma om mr Darcy.

Öken.

Det är när det inte händer nåt spännande i mitt liv som jag ordbajsar här. När det faktiskt finns nåt att skriva om är jag mestadels för upptagen för att göra just det. Här följer alltså en samling intryck från de senaste dagarna:

1. Vår frys är sönder. Frågan är om man borde tömma den på smältvatten (maten har vi faktiskt plockat ut!) eller hoppas på att nån annan gör det.

2. Jag var för lat för att åka till systemet i torsdags men inte för lat för att laga potatismos from scratch (men så fick jag ju finbesök också).

3. Förfest med Supermario och öl men utan lägenhetsinnehavaren himself samt utan kunskapen om hur man faktiskt kopplar in Nintendot. Efter det följde utgång på Lunds Nation, en avbiten tandflisa som fortfarande irriterar mig, något obekväm (på alla sätt och vis) sovposition och

4. Tokbakis som sällan förr. Jag som alltid trodde att "det händer inte mig" lyckades avsluta årets första utgång med ontihuvet, syndommig och akut sug efter thaimat.

5. Lugn lördag med Refugemöte och hamburgare och laga mat och bra musik till det (bilskivan Best of VT 07 håller fortfarande!) och äta gott och prata popstjärnecrush (även om jag nog hellre siktar på en mindre skådiscrush, vad gör man inte - det finns helt enkelt inga lämpliga pojkar att crusha på för närvarande) och kolla på Hata Göteborg och Eurotrip.

6. Jag är sämst på skånska. I alla fall när jag är i Skåne.

The Passenger

Det är alltså i min dusch det händer. The Shit. Medans det varma vattnen strömmade över mig igår fick jag nån slags spontan ingivelse om ungefär vad jag vill hålla på med "när jag blir stor". Inte så att jag har formulerat några ord än, men en slags idé. Och idag började jag tänka på franska.

Jag tror att det är duschdraperiet som på nåt sätt fungerar otroligt inspirerande.

Hela kvällen mellan 12 och 5?

Okej. Alla som inte dansar är våldtäktsmän. Vi har ju fattat det nu. Men - vad är tjejer som inte dansar, då? En av de smartare kommentarerna på YouTube föreslår att kvinnor som våldtar automatiskt blir män.

That's an interesting point of view.

Maskinen - Alla som inte dansar

Inlägg nr 600.

Sometimes in the morning,
I am petrified and can't move.
Awake, but cannot open my eyes.
And the weight is crushing down
on my lungs.
I know I can't breathe
and hope someone will catch
me
this time.

För att jag känner mig alldeles för medelmåttig för att prestera något eget just nu. Detta adjektiv, medelmåttig, denna mardröm för oss åttiotalister.

Snacka om att nån borde gå och lägga sig.


--------
Låttext fr Rilo Kiley - A Better Son/Daughter

Correct me if I'm wrong.

Jag hade världens mest produktiva dag idag. I alla fall den bästa på några veckor, och i alla fall fram till, säg, 16ish. Då hade jag med att skriva en massa viktiga mail, ringa lite samtal, tvätta, torka och vika två maskiner tvätt, laga mat, åka och träna, duscha-raka-benen-och-allt-sånt-tjejigt och skicka några fler mail.

Sen - nothing.


Turen till Netto för att köpa godis räknas liksom inte. Inte heller filmen som jag såg idag igen. Det gjorde jag ju mest för att jag var lite småbitter. Det var nån som fick mig att återigen inse att min syn på livslång hollywoodkärlek är sjukt pessimistisk. Det funkar att titta på, men jag tror inte på det för fem öre. Alla dom här självbelåtna guldbröllopskandidater är för mig bara undantaget som bekräftar regeln om att vi alla dör ensamma i slutändan. Man kan ha jäkligt roligt under tiden - ja, men med samma människa i 50 år? Antagligen inte.

Cleaning up my closet

Ni vet de där tankarna som man helst inte tänker för att de gör ganska ont? Sådana saker som är lite för jobbiga för att det ska kännas bra att gå runt och tänka på dem - som misstag man har gjort i sina dar, människor man har sårat, människor som sårat en själv.

Det är en av mina såna som jag ägnat lite tid åt konfronterar mig själv med. Verkligen stoppa in hela fingret i såret. Peta runt lite. Strö lite salt.

Det var lite småjobbigt.

Så nu tänkte jag ta tag i mitt yttre kaos istället. Städa lite, gå ut med sopor, rensa pappershögarna, skriva lite testamenten och sånt. Rensa mailboxen.



Ish.

...och spela lite dota....

Idag har jag lärt mig att det inte alls är så svårt att vara lite hacker. Bara man har tillgång till internet så går det ju faktiskt att googla sig till det mesta. Så nu, mina vänner, fungerar mitt trådlösa internet precis som det ska. Det är till och med lösenordsskyddat. Jag är så sjukt bra!

(Även om det ska tilläggas att jag inte hade klarat det utan fjärrhjälp från de småländska skogarna. Inte bara jag som är helt sjukt bra, med andra ord, utan även A. Men det behöver vi ju inte berätta för nån!)

Dagens filmtips

Efter en dag med saker som strömavbrott (vilket iofs var lite mysigt) och total aptitlöshet hjälpte det att se bra film. Den här gången blev det Wristcutters - A Love Story, som jag först ställde mig lite tveksam till eftersom den innehöll saker som ett svart hål under ett bilsäte och ett liv efter detta dit bara de kom som tagit livet av sig själva. Men den var fin, fin, fin! Se den :)



Officell hemsida
IMDB

Mikal: Where are you guys going?
Zia: East.... Ish.
Mika: Eastish?

The Loneliest City Of All

Och är det inte den största lögnen i teve, det som förstört allas vår syn på livet och kärlek och samspel mellan människor - att när man som mest behöver det, när man är som mest ensam och som mest bitter eller besviken över någon eller något, det är då som precis rätt person letar upp en. Oavsett vilket bortgömt, bortglömt mörkt litet gömställe det är man har valt som sin här-sitter-jag-och-tänker-plats.

Men i det riktiga, vanliga livet. Händer det då att någon (eller ja, till och med Någon) kommer och knackar på ens dörr när man är som mest bitter? Utan att man ska behöva ringa och säga "nu vill jag prata med dig, skitstövel" - eller för den delen bara "jag behöver prata, snälla var här och förstå precis allt"?

Wouldn't think so. Istället ligger man hoprullad under täcket och funderar på vad det egentligen är man är - bitter eller bara allmänt förvirrad och något handlingsförlamad.

Rise Up.

Jag outade mitt nyårslöfte för första gången idag (om man bortser från den där gången vid 4tiden på morgonen på nyårsdagen när det yttrades första gången). Jag tänkte att jag skulle börja komma ihåg att faktiskt sminka av mig innan jag går och lägger mig. Eftersom detta mottogs med något förvirrade miner så undrar jag nu: Är det verkligen en så konstig sak att lova? (Den som svarar alternativ tre måste berätta i kommentarerna!!)

Är det ett knepigt nyårslöfte?
	Ja, verkligen!
	Nej, helt normalt
	Jag har lovat nåt knäppare :P
Free polls from Pollhost.com

the motion starts to slow

Jag gör lite nytta idag, även om jag inte kom iväg till gymmet på grund av den äckligt kalla snålblåsten som härjade i Skåne idag. Inte bara det; små och sylvassa snöflingor gjorde tanken på att cykla till Gerdahallen ganska outhärdlig. Istället har jag ägnat mig åt husmorssysslor som att handla och laga mat (visserligen bara simpla saker i stil med champinjonomelett, men ändå!) och tvätta kläder. Dessutom har projektet som jag väljer att kalla "optimera hemmet" dragits igång - första efforten bestod i att rensa ut garderoben. Fortsättningen kommer bestå av så spännande saker som att rensa bland papper och annat skräp, packa ihop en del saker som lika gärna kan bo hemma i Småland samt att få tummen ur och installera den där routern som inte kommit upp det senaste året.

Backgrundsmusik: Jack Penate - Torn On The Platform.

Another Sunmy Day

Nyår i Göteborg var gôtt som fan. Det var ryssfest vilket innebar en hel del päls (både i isbjörnsformat och som mössvariant). Som sig bör missade vi det exakta tolvslaget, men det var bara att ignorera och räkna ner till ett alldeles eget nu-flyger-korkarna. Fyrverkerier fanns det gott om och jag började det nya året med att bli kalassnurrig av två bloss på någon annans cigarr. Sen fortsatte vi fira och vi slirade hem till Susanne vid 4 på morgonen - efter de bästa stripsen på länge och med sällan skådade mått av smärtor i fötterna (jag hade mina nya och otroligt snygga, men även skyhöga, skor på mig).

Titta så ryska vi är ;)

Efter sömn och frukost och pizza och lite oj-vad-jobbigt-allting-blev var det dags att släpa sitt pick och pack till centralen och åka hem. Efter tre timmar på tåget och en snabb sväng på ett ICA Malmborgs som mest visade upp heltomma hyllor överallt och efter en kortare promenad så var det jääääkligt skönt att komma hem.

Vi får väl se när jag har lyckats med bedriften att faktiskt packa upp mina grejer. Nu - gymmet. Det börjar bli dags att ta tag i året som kommer.