Hade det inte varit för bloggosfären (och oh my God, få mig inte att börja prata om det ordet för fulare finns knappt) så hade jag inte uppmärksammat att Elvis Presley har varit död i 30 år. Jag har aldrig varit något vidare fan av honom, så det jag osökt kommer att tänka på är sist det pratades om Elvis. Sist det pratades stort, that is. Och inser att det var på 25-årsdagen av hans död. Det var alltså fem år sen.
Och det känns som igår.
Helt plötsligt flyger tiden förbi. Veckorna går såhär fort - *knäpper med fingrarna*. Helt plötsligt har en månad, ett halvår, ett år gått. Fascinerande nog är jag för en gångs skull sjukt medveten om att jag lever här och nu.
Det känns jävligt bra.
Och det känns som igår.
Helt plötsligt flyger tiden förbi. Veckorna går såhär fort - *knäpper med fingrarna*. Helt plötsligt har en månad, ett halvår, ett år gått. Fascinerande nog är jag för en gångs skull sjukt medveten om att jag lever här och nu.
Det känns jävligt bra.
3 kommentarer:
Och nog fan känns det som om tiden går fortare med åren....
Det gäller att uppleva så mycket man kan... fast så här i efterhand så inser man att vissa saker borde man ha struntat i.... :)
daniel: själv har jag hört att det är sakerna man inte har gjort som man ångrar - och inte de man gjort ;)
Stämmer oftast. Att inse att man borde struntat i vissa saker är inte samma sak som att ångra dem..
Läs mitt senaste inlägg så framgår det nog vad jag menar.
Skicka en kommentar