rebound

Just nu trivs jag ganska bra med att go with the flow. Det här året har ändrat lite på mig. Gjort mig lite annorlunda.

Tror jag i alla fall.

Det är underbart att ha energi för första gången på jagvetintehurlänge. Det är fantastiskt att skutta uppför trapporna och se fram emot skolan och ta plats och komma hem och ha kraft över till både en långpromenad och till att stå framför spisen ett tag och laga fabulös mat. Imorgon skas det upp tidigt för yoga, och till och med att gå upp tidigt känns acceptabelt just nu. Jag ser fram emot att jobba inom karnevalen och styrelsearbetet som drar igång snart och jag gillar faktiskt tanken på att skolan drar igång ordentligt nu (även om dagens seminarium var slightly gymnasial).

Nu vill jag inget mer än detta, att känslan ska hålla i sig och inte bara vara någon slags heltidarbaksmälla.

with arms outstretched

Stora saker händer. Inte bara har jag återgått till studierna och faktiskt varit någon slags semiambitiös student, jag har även införskaffat ett antal vuxenpoäng i form av ett livs levande ICA-kort. Till storyn hör att jag har bott hemifrån sen hösten 06 (och lite innan dess också, under den fantastiska tiden i Tyskland där jag levde på nötkräm och feta maten från jobbets matsal och blev ca 7 kg större) och inte kommit mig för med att bara hämta ut den lilla foldern som ger poäng och rabatter och gudvetvad. Nu kan jag äntligen vara med i klubben av vi-som-köper-det-ICA-Ulf-erbjuder.

OCH!

Inte bara har jag skaffat magiska bonuskortet. Det ska också kopplas till samma konto som J's kort går till. Och som han lägger in lite pengar på, och som jag lägger in lite (mindre, eftersom jag äter mindre) pengar på.

Jag har blivit med semi-gemensam mathållning.

And it's gonna be awesome.

4/4

Oktober då. Vi var på bal två gånger, och så var där en Trucker Tom-fest som spårade ganska bra. Sen fick jag en efterträdare och började skriva mitt testamente. Husfesten blev ganska vild, liksom tjänstemannafesten även om jag då passade på att duscha av mig en massa grön kaktusfärg och hoppa i balklänning för att bli invald i ett semifånigt ordenssällskap.

November började (nästan) med en underbar helg i Helsingborg/-ör med J. Gåsafesten var en av de bättre balerna detta året, även om det kändes som kvällen var över på ett ögonblick. Jag började bli ordentligt trött på att året aldrig verkade vilja ta slut. En av de bästa kvällarna var den med Tegan & Sara och det faktum att jag vågade gå alldeles ensam. En av de sämsta kvällarna var den där jag grät i Js kudde i två timmar.

Along came december. Man skulle kunna säga att bitarna började falla på plats. Helt plötsligt var det dags för julfest och luccegasque och sen var det sista-dags. Sista pqs-råd (som sittande), sista lunchen, sista tornalunchen, sista klubben. Och vilken sista klubb sen! Med en inofficiell förmannasittning. Jul i Småland var mysigt som vanligt, jag sov 10 timmar per natt för att ta igen det jag missat, och sen var det rätt nice att komma tillbaka till Lund igen. För en alternativ husfest. Imorgon är det nyårsafton och siktet är inställt på en ganska lugn sådan.

Vi ses nästa år!

3/4

I juli fortsatte projekt fixa-rummet och den lila väggen blev mitt nya eyecandy. En onsdag jobbade jag puben vilket avslutades med det som numera kallas "blicken". En fredag på Hallands fann jag mig hålla en hand jag aldrig trodde skulle hålla. En lördag åktes det till Kristianstad, en måndag var jag på findejt på Grand. En torsdag åts det hotellfrukost, en hel del dagar tillbringades på filtar på gräsmattor och med att åka till Dalby för bad och hopp från (semi)höga klippor. Sen åkte jag hem till Smålandsstenar för att hjälpa mamma flytta.

Augusti betydde återkomst till jobbet (och för många återkomst till Lund). Och helt plötsligt kändes det ganska självklart att J och jag hörde ihop och jag slutade nojja. På jobbfronten la jag krut på schema och terminsförberedelser och vi lyckades fylla de flesta förmannaposterna innan det var dags för kick-off (go-kart och Assmåsa) och sen öppnade expen och Brooklyn drog igång igen.

September uppslukades mest av inskrivning, inskrivning, inskrivning. Tornanationerna höll en fabulös Novischfest på AF-borgen och dagen efter sjöng vi in sångboken. Det pratades mycket om svininfluensan så vi höll en tornafest i pandemitema. Och tro fasen att sjukdom drabbade även kuratelet när det väl var dags för förmannaresa. Månadens bästa dejt var helt klart Ponyo på kino.

2/4

April började med ett fantastiskt bra aprilskämt. Det fortsatte med en tysklandsresa (pengar är inget problem!), en pubpub och en laserdomeutflykt med ett helt gäng icke-Krischaniter, allt på samma vecka. Poolen restes, rosévin dracks och det var vår! Påsken var den första lediga helgen på året och vi hann klämma in en tornadag som inte var helt uppskattad (av de som inte var med, iaf) och sen drog spääxet igång sina föreställningar. Och så, bara dagar innan sista-april drog vi ihop till ett event på kårhuset som innebar ett 23-timmars arbetspass. Sällan har jag varit så övertrött som när vi lastade av kravallstaket på VG en ganska sen söndagsmorgon. Och ändå hittade vi energi till en sista april utan dess like.

Sex timmar in i maj månad befann vi oss i Lomma helt plötsligt, tillsammans med en hink sangria. Eller var det sangriafrukt, kanske. I enlighet med temat åkte vi på charter på Hallands och sedan vidare med buss till Göteborg för tandem, där Krischan tog med sig stora bucklan hem. Världen gungade nästan fortfarande när det var dags för valsexa, powerranger-glädjeflickasittning och teknologbal. Och så Uppsala vårbal. Med Rickard Olsson och fanastiskt väder och otaliga nationer, balklänningar och frackar och ganska få sömntimmar på ganska många standardglas.

I juni blev jag trött. Efter ett halvår av allt måste man få vara det. Så efter en halv måndagsfest och en hel (och fabulös) förmannasittning smet jag iväg till Gotland. Eller Göttland. Undvek fastlandet, testade Gutekällarens svajande dansgolv och drack vin ur plastflaskor. När vi kom hem blev sommarpuben vardag. Midsommarafton blev av den konstigare sorten och 23-årsdagen av min födelse firades med nära, kära, lugn ro och spaceballs (vill jag minnas).

1/4

Vana trogen sammanfattar jag, om inte annat så för att jag inte kan lämna det gångna året utan att ha en mental bild av hur det har varit. Here we go. 2009 - the wrap-up.

Januari var då det började med förtroendearbetandet. Jag la schema för terminen, lärde känna mina medkuratelare, la mina första beställningar, gick (och klarade) krögarutbildning, var på kick-off och tornafest och struntade i att göra en tenta och det var nog ganska high-life även om jag fortfarande hade mina obsessive moments. Månaden kulminerade i det inferno som blev Lunds första Maison House, och sällan har väl något liknande skådats. Höjdpunkten på månaden kan ha varit ögonblicket då allt höll på att gå åt helvete och folk ryckte in från de mest oväntade (fast ändå väntade) håll.

Februari började med feber. I övrigt är jag säker på att det jobbades hårt och dygnet-runt och förutom balförberedelser och en fabulös Snapphanebal (där fantastiska sånger sjöngs på ordenskapitlet och där mamma och Anders dansade natten lång och som slutade på ett av de mer otippade sätt) var där ett Knävlingagille där jag någonstans i mitten åkte hem en sväng för att titta till nationen och upptäckte ett snöoväder.

Mars började med en balfrokost som spårade ut och ledde till en missad måndagsfest (dock inte mig emot). Efter det ett snappsis med intressanta följder och en spa-dag i Ystad med utflykt till Malmö och så var det ju den där Las Vegasfesten också och några dagars sjukdom.

...what's been said between your heart and mine...

Ett mindre bump in the road just nu. Vi är inne på de sista tre veckorna och jag knarkar godis, sömn och J som aldrig förr. Förhoppningsvis känns det mesta i alla fall bättre imorgon.

Eller övermorgon.

....all you need is...

Ibland är det lite väl freaking jobbigt. Konflikter, konflikter, konflikter. Sjukdom, bråk och allmän skit. Som igår kväll. Natt. Jobbigt. Fyfan.

Det är då man värdesätter kärlek som mest. Och jävlar vad klyschigt det låter. Men att kunna bli omfamnad tills man inte är lika söndertrasad längre. Att spendera en kväll med att laga mat och dricka vin. Äta scones och snacka skit. Tokdansa och skratta tillsammans. Med de man värdesätter mest.

Det är kärlek.

(och igen. förlåt klyscheriet.)

downtown trash boy collection

Jag var på ensamdejt igår. And it was fabulous. Tegan and Sara spelade på Mejeriet och det gick förvånansvärt bra att ta en öl och spana ut över folkhavet, lyssna på Astronautalis som agerade förband för att sen beblanda sig med resten av av kidsen. Och sen var det en underbar konsert, så det känns sjukt värt att ha gått (även om just ensam-biten krävde lite mod). Tegan och Sara var helt underbara, trevliga och berättade små anekdoter från sina liv, fick publiken att skratta och jäklar, länge spelade de också. En t-shirt och ett underbart minne rikare cyklade jag så hem genom ett novembermörkt Lund.

Awesome.

Är det såhär när man är kär när man är liten....

Helgen blev sådär underbar som den kan bli när man umgås med nån man tycker fantastiskt mycket om någon. Bästa teamet J'n'P gjorde Helsingør och Helsingborg med en fabulös förmåga att pricka in närmaste buss/färja/tåg no matter where we were going. Efter en dag med øl, smørrebrød och lite pølse checkade vi in på hotellet och njöt av att ha bastu på rummet (eller snarare i anslutning till badrummet), en fantastiskt bred säng och (senare på kvällen) pizza och massa ost.

Och as wonderful as it is att umgås massa så är det lite skönt att vara ensam för secret single behaviour ibland. Typ skrapa av nagellacket, äta godis till kvällsmat, råka prutta och youtuba Bert utan att behöva skämmas.

Ruby

Mamma ringde och pratade om mormor. Som har legat på sjukhus för en arm som inte gör alls det den ska. Har man kollat på för mycket ER när man på "ja, dom gjorde en sån undersökning med undersökning i ett rör.. av hjärnan" tänker cat scan? och på "sen ska dom ta ett prov av ryggradsväskan" reagerar med "spinal tap?"? Antagligen. Men mormor är hemma igen och armen någorlunda utredd.

Just nu ser jag mest fram emot morgondagen då min underbara efterträdare ska gå bredvid sin första heldag. Och så helgen, med löööveweekend med J. Dessutom har jag äntligen börjat återskapa mitt musikbibliotek. Och så burgare med öl och ett tremånadersjubileum på det.

It's an awesome life.

smells like teen spirit

Det är såna här kvällar jag vill minnas från min studietid. Höstkvällar, på väg hem från VG's med känslan av att ha hela jorden för sina fötter, livsglädje, tanken på att ingenting är omöjligt. Känslan att vara älskad, uppskattad, hyfsat nöjd med tillvaron. Med några öl i kroppen, invincible, lycklig.

Liksom den där vackra våren, som jag heller aldrig vill glömma. Glömmer man nånsin sin första vår i Lund? Sin första sista-april, att lyssna på studentsångarna, se magnoliorna blomma, dricka kaffe i gräset utanför studentboendet, kyssa främmande pojkar och vara allmänt nöjd med livet?

Och att konstruktiv är det enda jag längtar efter just nu känns ändå rätt avlägset.

Leuchtturm

Efter att man har jobbat i sju dagar i sträck så kommer det alltid en måndag som innebär att man ska jobba i sju dagar till. I helgen har det varit förmannaresa, vilket började med att q ringde in akut sjukdom och en ganska stressig lördag inleddes. Efter bowling och packning av buss och Betty och en bilfärd mot Höör sjönk dock stressnivån, speciellt efter en sneakbastu med E.

En fin resa var det dock, trots stress och trots en köksslagorkester mitt i natten och trots ett 1800-tals partytåg.

Mot en ny måndag, helt enkelt.

it's funny cause it's true...

Bastu kan ibland vara det bästa som finns. Att basta med en öl och goda vänner kan vara ännu bättre.

I övrigt har helgen bestått av en lördag med chips och bara-vara och smygjobba och agera fylletaxi och en söndag med sovmorgon (yey!) och musikal och lite mer jobb. Booh!, AF's musikal, var sjukt bra. Jag blir alltid lika imponerad av att se människor (i min ålder) som på sin fritid passar på att sätta ihop något som turns out to be sjukt proffsigt. Respect, boomshakalack med andra ord.

Imorgon blir det förmannamöte, det kommer också bli sjukt awesome.

Jag har världens bästa jobb.

on a cliff by the sea

Terminen har börjat igen, med en himla massa jobb för min del (och naturligtvis för de andra på expen). Och trots att det var fredag igår så tog jag mig friheten till en ledig kväll, ty J föreslog att gå på fffs förhandsvisning av Ponyo på Kino. Och det var underbart. Jag blev lite kär i den där söta lilla fiskflickan och den söta lilla Sosuke och kanske även lite mer i fina J som drog vissa paralleller mellan Ponyos förmåga att somna överallt hela tiden och min rätt liknande egenskap. För bara minuter efter att vi kommit hem och klättrat upp i tv-soffan började jag försiktigt "vila ögonen". En liten stund. Tills en av mina vackra undersåtar ringde och behövde hjälp med en strulande kassaapparat och jag skuttade nerför trapporna som om ingenting hade hänt.

Och sen somnade till ett avsnitt av cityakuten så fort jag var hemma igen.

I övrigt kan sägas att jag är överlycklig över att bo på husets norrsida och därmed inte rakt ovanför en nattklubb. Dessutom är det fantastiskt att höstterminen är igång igen, att det regnar ute ibland och att jag tidvis känner mig jävligt bra på mitt jobb. Och att det finns nån som J.

:/

Men darn, ett dygn i Smålandsstenar och jag saknar redan Lund och lundaborna. Tanken är ju att jag ska vara här en hel vecka...

demolition (wo)man

Ni vet sista Vänner-avsnittet när Monica slår sönder fussballbordet för att få ut den nya kycklingen? Och Chandler säger något om hur imponerande det var att hon inte ens använde verktygen? Och hur hon sedan svarar "yeah, they were only slowing me down" och knycker lite med huvudet?

Det var jag idag. Med två byråer och tre bokhyllor. Mor och mors fästman har köpt hus i Skeppshult, imorgon kommer ett gäng flyttgubbar för att flytta bort allt från Smstenar och det som inte gick att sälja demonterade jag idag.

Med våld, vilja och vassa nypor.

yesterday

Hotellfrukost via L, morgonpromenadande, filt i solen, kubb, spontanbad i Dalby, äta mackor och kittlas och vara ungefär 9 år gammal, världens godaste spagghetti och köttfärssås och två rafflande omgångar av tågspelet.

Bra dag.
Igen.

this charming man

Jag har nog lyckats få ner de där extra tjockis-grammen man automatiskt lägger på sig efter ett halvår av intensiv stress, upprepat festande och ganska dålig mat. Enda anledningen att jag märkte det var att jag för första gången på ett halvår fick på mig min svarta cocktailklänning som jag köpte i Köpenhamn en gång för länge sen.

Hur som haver. Anledningen till finklädsel en måndagkväll var en kväll på Grand Hotel. J och jag klädde upp oss (ingen speciell dag till ära annat än att det vore jäkligt trevligt) i smoking/cocktailklänning och satt i baren på Grans i två och en halv timmar och drack daiquiries. Och sånt. Facit: en kille i smoking blir helt klart mer uttittad när han cyklar på stan än jag (och då hade jag ändå piffat rätt kraftigt). Kvällen slutade med att vi hämtade en burgare på donkan och satt på en parkbänk utanför kyrkogården och käkade/samtalade.

Efter en kul kväll bakom baren (i onsdags) och urmysig spelkväll (i torsdags) samt en fabulöst rolig pubkväll/utgång på SommarKrischan/balkongen på 2N/Hallands (i fredags) och en heldag i Kristianstad för att se spääxet (i lördags) samt allmänt softande och kvällsdopp i Dalby stenbrott (igår) undrar man ju nästan vad mer den här veckan har att bjuda på.

Good shit.

Och kommer regn, kommer solsken. Idag har varit en sjukt bra dag med lite jobb, lite flytta-flyttlådor (inte mina egna dock) och lite SommarKrischan-pub. Och min lila vägg som jag knappt kan se mig mätt på.

Bra skit.