Och jag har den här förbannade rastlösheten i hela kroppen, den som uppkommer av att nånting är oavslutat och jag vet ju exakt vad det är. Den stör mig, den här uppkomsten av ohyfsat beteende, av unpoliteness, att tro att det är okej att bete sig hur fan som helst. Att dumpa någon över telefon, att visa sin ovilja att hälsa på någon vars liv man ändå nuddat rätt intensivt (om så bara ett litet, litet tag), att inte vilja förklara, att inte vilja få en förklaring. Alla dessa människor som helt plötsligt tycker att det är okej att ignorera löften, att medvetet såra, att att trampa på, göra illa varandra. Det demonstrativa inte-bry-sig-om-varandra.
Vad hände med att bara vara snälla mot varandra? Vad hände med att kramas, vara snäll mot varandra, civilkurage?
Vad hände med att inte vilja varandra illa?
Vad hände med att bara vara snälla mot varandra? Vad hände med att kramas, vara snäll mot varandra, civilkurage?
Vad hände med att inte vilja varandra illa?
7 kommentarer:
det försvann för längesen...
nelli: fast man hoppas ju ändå att det inte är så det är. eller?
word på dig, paulie. fram för snäll-ness säger jag.
Dumpa någon över telefon känns lite tonårs-vågar-inte-riktigt-vet-inte-riktigt. Men det kunde ha varit värre - bli dumpad via SMS.
Men alla mognar inte lika fort (vissa aldrig).... Och för vissa är det svårt att hantera break-ups, de vet helt enkelt inte hur man gör, för mkt känslor inblandade. Och då blir det enklare att bara ringa och lägga på.
noraa - eller hur! finns dock risk att det går åt det dum-snälla hållet.... balansgång, där.
anders - eller på en post-it :)
Eller som en polares syster som var gift. Mannen lämnade allt och flyttade till USA. Hon blev informerad av hans advokat.
Tänk dig själv om du varit gift och det kommit en advokat och sagt:
- Hej, Din man har flyttat till USA och vill skiljas.
Inget tfn-nr, ingen adress. Bara en advokat-kontakt.
i second nora's statement.
jag undrar också ibland, var det tar vägen.
make love - not war.. <3 :)
Skicka en kommentar