Den vackraste bilden av julen är ändå den som inte går att fotografera. Eller skriva ner i ord. Det bästa är lukten, doften av gran och rökelse (ja, i min familj i alla fall), värmen av den öppna spisen och spänningen och julestämningen som ligger i luften.
Igår var det Luccegasque. Fem representanter från Krischansta Nation i Lund var i Uppsala och åt järnet på julbordet, som serverades i 4 omgångar (fisk, kallskuret, varmrätt och dessert + ost). Fisken var underbar, bordsgrannen lite väl finsk och underhållningen stundtals mycket knepig (det finska julspelet), stundtals stämningsfullt på så många plan (avtackningen av gamla och nya aktivaposter, nationshjärtat klappar lite extra för gamla sånger och så vidare) och stundtals bara sjukt bra (typ när den krischanitiska julrenen stod på dj-båset och blinkade i takt med musiken).
Efter en tidig hemfärd (upp 8, avfärd 9, Uppsala Jönköping på under 4 timmar och sen baksätet till Lund) var det så dags för helgens andra julbord, Krischans julfest. Och även om vi inte hade 10 sorters sill (men väl 5!) eller 5 sorters lax så var det ett fabulöst julbord med en familjär stämning. Det är nåt fint med gemenskap, oavsett var den kommer ifrån. Och att ha en julgran, att inte sitta vid ett honnörsbord och vara nogran med att skåla i helt rätt ordning hela tiden, och att kunna smita lite tidigare för att sjunga singstar och dansa loss på Lunds dansgolv - det är jäkligt mycket värt det med.
En intressant helg har det varit i vilket fall. Trevligt, på det sättet att det är nice att komma ut och se världen (i detta fall Osby, E4an och Uppsala) lite grann. Intressant också att se Uppsalas nationer (en lite annan grej än Lunds) och att träffa lite nytt folk. Men bäst av allt - att komma hem, umgås med folk man faktiskt känner och tycker om, byta köttbullar och pepparkakshjärtan, sno knäck och bli kallad för Tysk med stort T. Det är jäkligt trevligt det med.
Igår var det Luccegasque. Fem representanter från Krischansta Nation i Lund var i Uppsala och åt järnet på julbordet, som serverades i 4 omgångar (fisk, kallskuret, varmrätt och dessert + ost). Fisken var underbar, bordsgrannen lite väl finsk och underhållningen stundtals mycket knepig (det finska julspelet), stundtals stämningsfullt på så många plan (avtackningen av gamla och nya aktivaposter, nationshjärtat klappar lite extra för gamla sånger och så vidare) och stundtals bara sjukt bra (typ när den krischanitiska julrenen stod på dj-båset och blinkade i takt med musiken).
Efter en tidig hemfärd (upp 8, avfärd 9, Uppsala Jönköping på under 4 timmar och sen baksätet till Lund) var det så dags för helgens andra julbord, Krischans julfest. Och även om vi inte hade 10 sorters sill (men väl 5!) eller 5 sorters lax så var det ett fabulöst julbord med en familjär stämning. Det är nåt fint med gemenskap, oavsett var den kommer ifrån. Och att ha en julgran, att inte sitta vid ett honnörsbord och vara nogran med att skåla i helt rätt ordning hela tiden, och att kunna smita lite tidigare för att sjunga singstar och dansa loss på Lunds dansgolv - det är jäkligt mycket värt det med.
En intressant helg har det varit i vilket fall. Trevligt, på det sättet att det är nice att komma ut och se världen (i detta fall Osby, E4an och Uppsala) lite grann. Intressant också att se Uppsalas nationer (en lite annan grej än Lunds) och att träffa lite nytt folk. Men bäst av allt - att komma hem, umgås med folk man faktiskt känner och tycker om, byta köttbullar och pepparkakshjärtan, sno knäck och bli kallad för Tysk med stort T. Det är jäkligt trevligt det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar