För första gången på länge, länge ringde min pappa för att prata lite och det känns konstigt, främmande, som att det är hela planeter emellan. Och ändå, fast vi knappt träffades förrän jag var 17, 18, så märks det så tydligt att vi är far och dotter så fort vi är tillsammans. Samma humor, samma ögonbryn, samma musiksmak (så långt det är möjligt när den ena är 25 år äldre).
Jag tycker så mycket om honom.
(Trots att han inte kommer ihåg födelsedagar, trots att han saknades som mest när jag behövde honom.)
Och så min lillasyster. Som snart fyller 9, som precis börjat fjärde klass, som tycker att det är skitenkelt och har tråkigt på lektionerna och som låter så lillgammal. Som jag för första gången haft riktigt samtal med. Hon håller på att bli en liten egen människa, med egna värderingar och en egen syn på livet (fast vår pappas ögonbryn, dom har hon också).
Jag tycker så mycket om henne.
Det är dags att åka och hälsa på igen. Innan jag missat allt och hon har vuxit upp och blivit tvär och tonårig och inte vill kramas längre.
Jag tycker så mycket om honom.
(Trots att han inte kommer ihåg födelsedagar, trots att han saknades som mest när jag behövde honom.)
Och så min lillasyster. Som snart fyller 9, som precis börjat fjärde klass, som tycker att det är skitenkelt och har tråkigt på lektionerna och som låter så lillgammal. Som jag för första gången haft riktigt samtal med. Hon håller på att bli en liten egen människa, med egna värderingar och en egen syn på livet (fast vår pappas ögonbryn, dom har hon också).
Jag tycker så mycket om henne.
Det är dags att åka och hälsa på igen. Innan jag missat allt och hon har vuxit upp och blivit tvär och tonårig och inte vill kramas längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar