Vänskap.

Jag har börjat fundera på vänner under min vistelse här. För det krävs viss ansträngning för att hålla kontakt med dom man saknar och tycker om. En del personer går självklart lättare än andra - mamma, pojken. Telefon, mail, msn, sms... Inget problem, oftast.

Att skriva långa mail till bästaste vännen i Danmark är heller inte svårt. Och till S, som jag aldrig har "pratat" så mycket med som nu... Men dom andra, som man umgicks med så mycket under gymnasietiden. Korta mail nån gång ibland, ett sms på födelsedagen, korta konversationer på msn men inte så mycket mer. Dom saknar jag ju också...?

Och så minns jag vad Jens sa den gången, när vi körde hem honom efter balen. "Antingen kan man ha många, ytliga vänskaper - eller några få djupa. Jag tror inte det finns utrymme för mer."

Det känns som om han har rätt. Men jag vill ju inte att det ska vara så.... Det är inte helt lätt.