I helgen var det Lundakarneval. Vilket iofs var ganska kul, men jäklar i min lilla låda vad slitigt det var. I korthet hann jag med att: se ett stornöje (spexet, fenomenalt kul), ett smånöje (underbara Sketchistens), dricka 2 karnevöl, äta 1 sockervadd och besöka alla mat- och öltält (för att serva eller tömma kassor alternativt lämna kvittorullar).
Vi började fredag morgon 9:00 och höll på till ett. På natten. Hem och sova några timmar för att sedan vara där igen och redovisa fredagen, ploppa i radiohörlur i örat och börja göra växelkassor till mat- och öltälten, dansen och bierstube. Hem noll sex noll noll nästa morgon och tillbaka vid nio för sista dagen av springa-i-trappor och slå sig fram mellan fulla människor och lämna femtiolappar till entréerna. Vore det inte för att jag fick ett par timmars eftermiddagssömn hade det varit omöjligt att avsluta kvällen.
Vi började fredag morgon 9:00 och höll på till ett. På natten. Hem och sova några timmar för att sedan vara där igen och redovisa fredagen, ploppa i radiohörlur i örat och börja göra växelkassor till mat- och öltälten, dansen och bierstube. Hem noll sex noll noll nästa morgon och tillbaka vid nio för sista dagen av springa-i-trappor och slå sig fram mellan fulla människor och lämna femtiolappar till entréerna. Vore det inte för att jag fick ett par timmars eftermiddagssömn hade det varit omöjligt att avsluta kvällen.
Och vilken kväll det var sen då! En flaska bubbel och bästa sällskapet och Munckska rummet gjorde att det blev inte bara uthärdligt utan faktiskt oerhört mysigt att vänta på att Dansen skulle stänga så att vi kunde göra en räd och plocka undan det som skulle plockas undan för att kunna fortsätta med vårt bubbel. Ibland är det de små sakerna som gör det värt - i söndags natt var det en flaska bubbel och en god vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar