Lunds bästa dragkampare.

Skulle bara notera att Krischan vann dragkampen nationerna emellan. Både herr- och damlaget.

Målad i nationens färger. Tjo göingar!

Valborg Lund 2008 - advance.

Det har varit lite sista-skoldagen över idag, kanske för att det är så somrigt väder ute, kanske för att det hölls presentation på en av delkurserna, kanske för att det är allmän valborgsyra i luften. Siste-april-vibbarna får vårluften att liksom darra av förväntan, överallt ses ungdomar med systemetkasse som främsta accessoar och ett förväntansfullt glittrande i ögonen.

Eller inte.

Själv ska jag delta i traditionsenligt fördrinkskaffe och champagnefrukost på korridoren. Sedan får man väl vara lite vågad och bege sig till stadsparken (får hoppas man inte är alldeles ensam om den idén, haha) och försöka hitta lite folk att umgås med. Med lite tur får man ju faktiskt slänga en tårta i ansiktet på sin Qurator (eller ProQurator - ja, jag är en sån där nationsnörd). I extrem motsats till förra årets sista april ska jag faktiskt ägna dagen åt att vara spik nykter då det på kvällen är dags för Refuge att hålla till på Krischan igen. Gissa vem som förmannar? Precis.

Någonstans vid kvart över två, däremot, när alla gästerna har gått hem och spriten är inlåst. Då jäklar blir det till att korka upp sommarsäsongens första rosévin, shotta lite ouzo och bege sig ut i nattluften.


Snart är det sommar, mina vänner. Glad valborg! (eller vad man nu säger...)

Done, done, done & done.

Skattedeklarerat (dvs gjort helt lagliga avdrag) - check.
Skapat mitt livs första powerpointpresentation - check.
Gått på möte om tandem och fått värsta bra sträckan att cykla - check.
Blivit kallad charmigt anal - check.

Bra dag.

Filip

Och så har den första av mina jämnåriga vänner gått och skaffat en riktig liten familj. Grattis till M och D som blivit föräldrar till en ytte-pytte liten människa vid namn Filip, som av bild att döma är en av dom sötare små ungar som skådats på länge. Tre dar gammal.


Börjar vi bli gamla nu?

Tribute

Och det är när det skrålas Sheryl Crow som iaf jag inser vad det är jag har saknat den här terminen. Korridorstjejgänget med spontansång, spontanfest, skitsnack och allmänt häng i kök och på gräsmattor.

If it makes you happy
It can't be that bad....
If it makes you happy
than why the hell are you soo
saaad.

*ti-di-di-di-dimmmm...
ti-di-di-di-dimmmmmm...*

Tills iaf jag blir röd i ansiktet. Det är så hårt man SKA ta i.

Och det är därför som jag har if it makes you happy - it can't be that bad intatuerad på min ipod.

Djupa frågor mitt i natten:

Finns det a such thing som evig kärlek?



Om man säger upp sin facebookvänskap med någon på fyllan, äro det oåterkalleligt?





Finns det a such thing som evig kärlek?

...and I'm standing still...

Även solen har sina fläckar, och på samma sätt är jag inte alltid världens mest lovely människa. Dagen idag har ägnats åt att vara allmänt sur och tvär - för ingen orsak alls. Eller, kanske för att jag har sovit dåligt, för att AFB tyckte att det var lämpligt att klippa gräsmattan nedanför fönstret halv åtta imorse, för att alla var emot mig i drömmarna inatt och för att... Ja, inte vet jag.

Bara för att.


Inte vill jag göra nåt åt det, heller. Bara vara grumpy. Inte umgås med folk, inte vara snäll och trevlig, inte låtsas le för att inte dra ner andras humör, inte sprudla av vårglädje, inte tycka om nån.

Bara för att.



Istället - musik på högsta volym (jag bryr mig tamejfan inte om grannarna, NEJ).

Deppmusik.

Woke up and wished that I was dead
With an aching in my head
I lay motionless in bed

Inlägg nr 700 - fast jag borde sova.

För 15 år sedan (1993)
Torde jag ha gått i första klass, var bästis med Maria och var uttråkad för att det tog så lång tid för alla andra att lära sig alfabetet - men i mitt betyg stod det bara massa positiva saker.

För 10 år sedan (1998)
Hade jag flyttat till Sverige och var inne på min andra omgång av årskurs 5. Det var hoppa hopprep på rasterna, klassresa till Landeryd och det stora nöjet att kunna börja fnittra över killar.

För 5 år sedan (2003)
Började jag sakta men säkert våga mig ut på gymnasiefester, hade jag blivit av med oskulden och grät över mina fysikläxor. Typiskt tonårsliv, eller va?

För 3 år sedan (2005)
Var jag tokkär, och det var inte bara det som pirrade utan det var också en student som närmade sig och därmed hysteriskt osäker framtid med allt vad det innebar. Men också balplaner, en klarad uppkörning för körkort och den intressanta frågeställningen Hur torkar man ett plaskvått Isaberg?

För 1 år sedan (2007)
Var jag i Tyskland och lät Anders gästblogga. Det var den där underbara våren som tillbringades med en liten grupp nyfunna vänner, där jag pluggade arbetsrätt och sociologimetod, där jag höll på att komma över världens break-up och där den varma solen ändå hjälpte en hel massa.

För 3 månader sedan (23 februari)
Bloggade jag inte (hade ju vart lite småsnyggt, men jaja) ety det var korridorsfest på temat mellanstadiedisco. Det dracks blåbärsdricka och spelades sanning eller konsekvens och åktes till Smålands en snabb sväng.

Igår (22 april)
Skrev jag uppsats halva natten (men ändå inte så länge som jag fasat för), åts det äppelpaj och så fick jag reda på att the Hoff har tagit bort nåt.

Idag (23 april)
har varit en sjukt bra dag med grammatikföreläsning som det faktiskt gick att hänga med på, långlunch på Krischan, solbadande (ish), och så grillning och trevligt sällskap på 3norrs lutande balkong.

Imorgon (24 april)
ska vi ner till humanistlabbet (vilket jag fasar för eftersom jag har mina misstankar om projektet HumLabs framgångsutsikter), och så är det Uarda på kvällen.

Om 1 år (2009)
slipper jag förhoppningsvis bekymra mig om att ragga folk som är sugna på att jobba på självaste Valborg (sista april, that is), och så pluggar jag liiiite längre bort och har förhoppningsvis koll på vad jag ska bli när jag blir stor.

Den som vill får härma. Gärna typ Nora, för då har hon lite att komma ikapp med. *hint, hint*

Cherry

Det är en sån här kväll ikväll igen. Jag tröstar mig med körsbärsyoghurt, sån där extremt tillverkad från Netto, och påminns återigen om att körsbärssmakämnet nog är mitt favvo-smakämne alla kategorier.

music & lyrics

Okej, förlåt. Blogg med mer substans och mindre "hej dagboken"-känsla. För er som vill, nu istället musiktips. Let me present to you - Top Five Best Albums Ever Made (according to yours truly).

1. Postal Service - Give Up. En av de bästa skivor som någonsin gjorts och garanterad stämningshöjare. Lyssna på skivans upp och ner i känslor. Slutar när den (man) är på topp och lämnar med en känsla av att ingenting är omöjligt. Ish. Highlight: We will Become Silhouettes

2. Oasis - What's the Story, Morning Glory. För mig hårt hårt förknippat med bilkörning och en av de skivor som faktiskt går att lyssna på varje dag. Om man så vill. Highlight: She's Electric

3. Death Cab For Cutie - Plans. Som jag spontant har börjat uppskatta nåt fruktansvärt mycket och där varenda låt är helt galet bra. Highlight: What Sarah Said

4. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser. Håkan är Håkan och kommer alltid vara det. Det här är sånt som alltid går att gå tillbaka till, och fint är väl det. Highlight: Brännö Serenad

5. Rilo Kiley - Execution of all Things. Trots det fulaste omslaget man kan tänka sig, innehållet är magnifikt. Precis sådär lagom halvuppåt och småsmärtsamt för att det ska fungera när man behöver det som bäst.

Sen har vi några bubblare också. I äkta Voxpop-anda.

Bubblare 1. Tiger Lou - The Loyal. Har rätt snabbt blivit en favorit högt uppe på listan, mest för att det är lagom halvmörkt till de dagar jag behöver komma ner lite. Highlight: The Loyal

Bubblare 2. Billie the Vision & the Dancers - Where the Ocean Meets my Hand. Är lagom glatt och dansigt och samtidigt lagom sorgligt och eftertänksamt och kan få en ordentlig revival i vår, tycker jag. Highlight: Damaging this Appartment.

Bubblare 3. The Weepies - Say I am You. Av den enkla anledningen att det funkar att lyssna på om och om och om och om igen.

Nån som har nåt att tillägga?

Dagens kommentar:

"Tenta? Lördag? Say what?"

Och det var inte jag som sa det.

Den här gången.

Bygones.

Händelserika dagar har förflutit utan någon som helst bloggdokumentation. Illa av mig. Följande har hänt:

• Halsflussen a.k.a. mesflussen har gjort något mer väsen av sig. Jag friskförklarade mig själv för ett bra tag sen men har knaprat på penicillin iaf.
• Onsdagen spenderades i skolan och på pedagogiska institutionen där vi ägnade kvällen åt att packa och förbereda inför arbetsmarknadsdagen...
• ...som ägde rum på torsdagen, och som gick mycket bra. Nervös som jag var hade jag inte sovit mer än ett fåtal timmar och var duktigt seg i hela kroppen när dagen närmade sig sitt slut. Det hindrade mig inte från att gå på Krischans Spääx på kvällen, vilket var alldeles fabulöst roligt (spääxet alltså, inte att gå dit).
• Jag klippte till på en frisörtid (pun intended, sorry) och av åkte håret. Nu är det hyfsat kortkort och jag gillar det.
  
• Dessutom var det sittning igår och idag mår jag som jag förtjänar. Min röst, som tillsammans med mina 8 fellow PiLAre överröstade de ca 60 socionomer som satt parallellt som oss, mår dock över förväntan. Kroppen är dock något mörbultad fortfarande men sittningen var sjukt skoj.
  
• Sist men inte minst kan tilläggas att jag har världens bästa vänner som lånar ut sina sängar åt mig till höger och vänster och är allmänt snälla på tusen andra sätt också.
  

(untitled)

Jag saknar min studiemotivation. Jag hade en en gång i tiden - nu är den borta.

Istället tar allt annat extremt mycket tid. Att ha varit spontansjuk över helgen passade inte min planering för fem öre, jag som skulle skrivit uppsats igen ju... Veckan som kommer blir intensiv igen (wtf, halva veckan har ju snart gått... men ändå). Imorgon är det skola halva dagen och något som kommer bli en busy kväll. För på torsdag är det dags för arbetsmarknadsdagen PiLA 2008, som jag har varit med och haft en hel del ansvar för att arrangera. Jag började ju min akademiska karriär med att läsa PA (Personal och arbetsliv), och därmed kom ett ideellt engagemang i programmets föreningen. Programmet har jag hoppat av men föreningen hänger jag fortfarande kvar i. På torsdag är det alltså arbetsmarknadsdag, och det ska bli spännande. Fan vet att vi har jobbat hårt för att det ska bli en bra dag.

På torsdag är det även dags att gå på Krischanstaspääxet. Själva spääxet har jag teoretiskt sett redan sett en gång då jag var på det öppna genreppet (öppet för Krischaniter, iaf) förra terminen. Med tanke på att Krischan faktiskt har Lunds erkänt bästa nationsspääx känns det klart värt att gå igen.

Sen är det sittning på fredag. Hallands. Lugn sittning för min del, som fortfarande går på antibiotika.

Men hörni, nu svamlar jag. Dags att sova, med andra ord.

Everything's made to be broken

För att minska smittorisken till mina nära och kära barrikaderar jag mig på mitt rum och kommer bara ut för att hämta en enstaka macka eller ett glas vatten. Gräver ner mig i film, med City of Angels som senaste på listan.

Jag gråter sällan över filmer, men idag. Idag gjorde det ont att gråta, och floder rann nerför kinderna. Tänk er själva att offra evigheten för någon annan. I would rather have had one breath of her hair, one kiss from her mouth, one touch of her hand, than eternity without it. One.


Och det är för att jag inte vet om jag tror på det. Jag tror inte att jag tror på kärlek som aldrig tar slut, oavsett vilka hinder man stöter på. Kalla mig cynisk, men jag tror att mina morföräldrar, som varit tillsammans sen de träffades nån gång strax efter andra världskriget och fortfarande håller ihop, att de är undantaget. Att folks föräldrar som aldrig skilde sig är undantaget. Att skilsmässor och singelliv och bo-varannan-vecka och allt sånt är regeln som bekräftas av några få undantag.

Jag tror på kärlek, det gör jag. Men inte på den livslånga hollywoodvarianten som vi matas med varje dag.



Och hell, inte ens i Hollywood finns den. För vi får ju alltid bara se en början som slutar med "The End" och ett underförstått they lived happily ever after.

Goo Goo Dolls - Iris

Klättra på väggarna.

Jag ligger fortfarande hemma och sjukar, men börjar klättra lite smått på väggarna. Sådär som man blir när man teoretiskt sett fortfarande är sjuk, men mår lite för bra för att det ska kännas helt okej att göra något annat än att vara hemma och tycka synd om sig själv. Jag roar mig med att göra hemmaarbete och nu är våruppfräschning av bloggen klar i alla fall.

Det ska tilläggas att jag blir lite smått imponerad över hur många bilder på mig som verkar cirkulera på internet. Inte så konstigt, iofs - de flesta har jag själv lagt upp på diverse håll och kanter. För er som är intresserade av dom i headern så är det i tur och ordning:

1 - från korridorsfesten på temat mellanstadie vi hade här tidigare i våras. Med blåbärsläsk och tofsar i håret, som sig bör. Nr 2 kommer från någon gång i höstas, då jag skulle prova Fredriks vintermössa. Bild 3 är en sån där egobild jag tog i somras (då när jag hade min locka-håret-fas, hur hittade du den bilden, Fun?) och nr 4, den där som ser lite galen ut, är från höstens husfest på Krischan då jag agerade nån slags gycklare. Temat var medeltiden, obviously. Den sista bilden är tagen i köket på Lillsjödal studentgård, där vi var på förmannaresa i höstas.

En fin sammanfattning på det senaste året, med andra ord.

Inside out.

Jag har legat och pendlat mellan gud-jag-är-så-sjuk och jo-jag-mår-ändå-okej. Jag har världens mesigaste halsfluss, med andra ord. Svullen i halsen och ont av att svälja (har inte ätit spec mycket det senaste dygnet, inte ens nutellamackor vill sig riktigt), men febern är ovanligt låg för att vara jag (som, när jag väl blir sjuk, gör det ordentligt och ligger med 39 graders i några dagar. Because I can, liksom). Känner mig mest bara småhängig och trött, men antar att man borde ta det för vad det är och vila ordentligt.

Nu utsida har jag fått också! Eller, inte jag, men bloggen. Och vi har Fun att tacka för det. Värsta bra gjort! Nu ska jag bara klura ut hur jag får den där sista randen att försvinna.

Humm humm.

Jobb/ont.

Idag är en sån där seg jobbat-hela-natten dag.

Det vart Krischan igår, igen. För att bara jobba, för att förmanna är skoj, men det är skönt att stå i baren och inte ha allt ansvar för kvällen. Och det var en bra kväll, med sjukt nice musik hela kvällen och ett riktigt skönt jobbarlag. Att cykla hem i ösregn klockan 5 på morgonen efter att ha städat och ätit mat (mer eller mindre) samt snackat en jäkla massa skit var faktiskt riktigt skönt. Sällan har de tre kilometrarna mellan Krischan och Vildanden gått så fort (6 minuter, är det ens möjligt?), och det enda liv jag mötte på vägen var en avlägsen bil, en cyklist på Kung Oscars bro och ett antal tidiga morgonpippifåglar som kvittrade. Morgonpippifåglar som måste vart lika genomdränkta som jag när jag kom hem.

Och idag då. För att rädda nattsömnen de närmaste dagarna gick jag upp vid halv tolv, men jäklar. Min ondskefulla högra halsmandel vägrar bli bättre utan envisas istället med att vara extremt svullen, knallröd, öm och (om man tittar extremt noga) nästan lite vitprickig i kanten. Jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men skrämmer mig lite för jag läser på om halsböld på internet (tack för den, liksom) och det är inge trevligt.

Läkartid fick jag i alla fall. Sent ikväll.

Forever and ever and ever again.

Och egentligen. Finns det nåt bättre än en halvledig fredag, med vackert väder ute, att sova till 8 och ändå vakna innan väckarklockan ringer, att kunna ignorera halsont (för den där halsmandeln har varit röd och svullen så länge att jag inte tar den på allvar längre) och ägna nån timme på morgonen åt att nästan lyckas lösa hela fredagskrysset? Nutella på mackan (for once, det tillhör fakiskt inte så mycket till vanligheten som folk verkar tro om mig), té och iskallt kranvatten till frukost. Hänga framför datorn, slösurfa med öppet fönster och sjukt bra musik på hög volym. Faktiskt få lust att städa bort alla små att-göra/att-ta-tag-i-högar runt om i rummet. Skutta ut med soporna.

Jag mår bättre än jag borde, och det är sjukt nice.

Bilder vs tusen ord.

Inte så mkt bloggande senaste veckan. Vi uppväger med lite bilder.

En hel vecka sedan - drinkblandare, Familjen och Blekingska med Malin.

I lördags - Tjänstemannafest på Krischan. Temat: Kina. Nora, you are the Ying to my Yang. Eller hur var det?

Samma lördag (eller hade natten gått över till söndag, kanske?). Hur eller hur - kinainspirerade gåtor var det.

I söndags på Krischans Nisses - spela spel är bra mot bakisångest. Även om jag inte hade nån sån.

Jag älskar min korridor.

Thanks.

Och jag älskar mina vänner, som finns där och vill fika och prata och finnas och shoppa och prata och kolla på Top Model och luncha och kramas och prata så fort mitt så kallade kärleksliv skiter sig (time and time again, vad är det här för nåt?).

Finaste.

Vi visar dom att det är vi!

Familjen - Det snurrar i min skalle

Till världens bästa Malin. Värsta bästa dansen, bästa sällskapet och lätt bästa skånskan.

Stating the obvious.

Efter att ha uppsatsskrivit halva natten och städat badrummet halva förmiddagen (ja, uppsatsen blev klar. Vad annars skulle jag gjort?) inser jag följande. Återigen.

What's the Story, Morning Glory av Oasis kan lätt vara ett av de bästa album som någonsin gjorts.



En sån där trygg punkt som jag alltid återvänder till, no matter what.

Nope.

Jag kan härmed avslöja att uppsatser inte blir ett uns mer omfattande av att man pillar med formateringen på det man redan har skrivit, markerar all text som inte är referenslista och klickar på "räkna ord".


Dom blir liksom inte fler av det.

Snart så?

Nu sitter jag här och panikskriver igen. Engelsk språkhistoria är tydligen inte min favoritgrej. Jag trodde verkligen att jag tyckte att det var kul. Jag trodde att jag skulle sitta och skriva den här föredrömmade uppsatsen hela påsken. Jag trodde att jag hade lärt mig nånting av den förra grejen jag satt och skrev. Men icke sa nicke.

Eller ja.

Jag har ju kommit mer än halvvägs.

Bådar gott.




Ish.

Efterlysning.

Ibland leker jag med tanken att äga en dator till.

Eller kanske bara en bättre dator.

Gärna en mycket liten och nätt sak. Som man faktiskt kan bära runt på.


Någon som har lust att sponsra det projektet?

Eller så är det bara solen.

Nu är jag sådär trött igen. Sovit alldeles för många timmar av det här dygnet. Skärpning på den fronten. Dessutom har jag fått linsförbud av min optiker (alltså, kontaktlinsförbud) så egentligen vill jag ha nya glasögon NU. En vecka ska jag nog klara mig, i vilket fall. Lyckat besök på bibblo idag också, så nu jäklar har det lästs på om bibeln.

Nog ska jag lyckas klämma ur mig en uppsats till. Till på fredag.


Solen skiner i vilket fall, solbrillor har åkt fram, cykeln är färdiglagad imorgon, det är vackert väder ute och jag är sådär lagom smålycklig. Som man bara blir när man vågar tro på det faktum att pojkar kanske inte är så dumma som jag har trott hela vintern.


Eller så är det bara solen.