Idag är en sån där seg jobbat-hela-natten dag.
Det vart Krischan igår, igen. För att bara jobba, för att förmanna är skoj, men det är skönt att stå i baren och inte ha allt ansvar för kvällen. Och det var en bra kväll, med sjukt nice musik hela kvällen och ett riktigt skönt jobbarlag. Att cykla hem i ösregn klockan 5 på morgonen efter att ha städat och ätit mat (mer eller mindre) samt snackat en jäkla massa skit var faktiskt riktigt skönt. Sällan har de tre kilometrarna mellan Krischan och Vildanden gått så fort (6 minuter, är det ens möjligt?), och det enda liv jag mötte på vägen var en avlägsen bil, en cyklist på Kung Oscars bro och ett antal tidiga morgonpippifåglar som kvittrade. Morgonpippifåglar som måste vart lika genomdränkta som jag när jag kom hem.
Och idag då. För att rädda nattsömnen de närmaste dagarna gick jag upp vid halv tolv, men jäklar. Min ondskefulla högra halsmandel vägrar bli bättre utan envisas istället med att vara extremt svullen, knallröd, öm och (om man tittar extremt noga) nästan lite vitprickig i kanten. Jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men skrämmer mig lite för jag läser på om halsböld på internet (tack för den, liksom) och det är inge trevligt.
Läkartid fick jag i alla fall. Sent ikväll.
Det vart Krischan igår, igen. För att bara jobba, för att förmanna är skoj, men det är skönt att stå i baren och inte ha allt ansvar för kvällen. Och det var en bra kväll, med sjukt nice musik hela kvällen och ett riktigt skönt jobbarlag. Att cykla hem i ösregn klockan 5 på morgonen efter att ha städat och ätit mat (mer eller mindre) samt snackat en jäkla massa skit var faktiskt riktigt skönt. Sällan har de tre kilometrarna mellan Krischan och Vildanden gått så fort (6 minuter, är det ens möjligt?), och det enda liv jag mötte på vägen var en avlägsen bil, en cyklist på Kung Oscars bro och ett antal tidiga morgonpippifåglar som kvittrade. Morgonpippifåglar som måste vart lika genomdränkta som jag när jag kom hem.
Och idag då. För att rädda nattsömnen de närmaste dagarna gick jag upp vid halv tolv, men jäklar. Min ondskefulla högra halsmandel vägrar bli bättre utan envisas istället med att vara extremt svullen, knallröd, öm och (om man tittar extremt noga) nästan lite vitprickig i kanten. Jag vet inte om jag inbillar mig eller inte, men skrämmer mig lite för jag läser på om halsböld på internet (tack för den, liksom) och det är inge trevligt.
Läkartid fick jag i alla fall. Sent ikväll.
3 kommentarer:
Hahaha..... Börjar du räkna dig till den skaran som läser om "värsta tänkbara" på Internet och sedan börjar tro att du har det.... :p Inte alls bra... Skärpning!
anders: till mitt försvar ska sägas att det började med att jag hörde talas om en bekant som haft skiten, glömde bort det, fick ont i halsmandeln, blev påmind om bekanten med halsböldgrejen och SEN googlade.
plus att sjukvårdsrådgivningen.se egentligen tycker att jag borde kontaktat vårdcentralen för typ en vecka sen. så jag känner mig ändå nöjd med det.
Du lyckades! :P
Skicka en kommentar