Sometimes in the morning,
I am petrified and can't move.
Awake, but cannot open my eyes.
And the weight is crushing down
on my lungs.
I know I can't breathe
and hope someone will catch
me
this time.
I am petrified and can't move.
Awake, but cannot open my eyes.
And the weight is crushing down
on my lungs.
I know I can't breathe
and hope someone will catch
me
this time.
För att jag känner mig alldeles för medelmåttig för att prestera något eget just nu. Detta adjektiv, medelmåttig, denna mardröm för oss åttiotalister.
Snacka om att nån borde gå och lägga sig.
--------
Låttext fr Rilo Kiley - A Better Son/Daughter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar