Och är det inte den största lögnen i teve, det som förstört allas vår syn på livet och kärlek och samspel mellan människor - att när man som mest behöver det, när man är som mest ensam och som mest bitter eller besviken över någon eller något, det är då som precis rätt person letar upp en. Oavsett vilket bortgömt, bortglömt mörkt litet gömställe det är man har valt som sin här-sitter-jag-och-tänker-plats.
Men i det riktiga, vanliga livet. Händer det då att någon (eller ja, till och med Någon) kommer och knackar på ens dörr när man är som mest bitter? Utan att man ska behöva ringa och säga "nu vill jag prata med dig, skitstövel" - eller för den delen bara "jag behöver prata, snälla var här och förstå precis allt"?
Wouldn't think so. Istället ligger man hoprullad under täcket och funderar på vad det egentligen är man är - bitter eller bara allmänt förvirrad och något handlingsförlamad.
Men i det riktiga, vanliga livet. Händer det då att någon (eller ja, till och med Någon) kommer och knackar på ens dörr när man är som mest bitter? Utan att man ska behöva ringa och säga "nu vill jag prata med dig, skitstövel" - eller för den delen bara "jag behöver prata, snälla var här och förstå precis allt"?
Wouldn't think so. Istället ligger man hoprullad under täcket och funderar på vad det egentligen är man är - bitter eller bara allmänt förvirrad och något handlingsförlamad.
3 kommentarer:
Hey mate.
Det är såna här långa jävla lov. Man får alldeles för mycket tid att tänka och sån skit. Inte bra.
Hang in there. (:
noraa: thanx mate. I'm hanging för fullt :)
Åh. Jag kunde inte ha sagt det bättre, själv. Seriöst, jag har försökt formulera precis det där rätt ett tag, men inte kunnat.
Det ordnar sig. Det tar lite tid bara, och man får kanske ta första steget själv. :)
Skicka en kommentar