Ni vet de där tankarna som man helst inte tänker för att de gör ganska ont? Sådana saker som är lite för jobbiga för att det ska kännas bra att gå runt och tänka på dem - som misstag man har gjort i sina dar, människor man har sårat, människor som sårat en själv.
Det är en av mina såna som jag ägnat lite tid åt konfronterar mig själv med. Verkligen stoppa in hela fingret i såret. Peta runt lite. Strö lite salt.
Det var lite småjobbigt.
Så nu tänkte jag ta tag i mitt yttre kaos istället. Städa lite, gå ut med sopor, rensa pappershögarna, skriva lite testamenten och sånt. Rensa mailboxen.
Ish.
Det är en av mina såna som jag ägnat lite tid åt konfronterar mig själv med. Verkligen stoppa in hela fingret i såret. Peta runt lite. Strö lite salt.
Det var lite småjobbigt.
Så nu tänkte jag ta tag i mitt yttre kaos istället. Städa lite, gå ut med sopor, rensa pappershögarna, skriva lite testamenten och sånt. Rensa mailboxen.
Ish.
2 kommentarer:
usch hur orkar du? de tankarna förtränger jag så fort de kommer, de klarar jag inte. Blir nästan lite imponerad av dig.
zabina: tack :) nä, men ibland måste man väl. det höll inte i sig så länge, kan jag säga ;)
Skicka en kommentar