4/4

Oktober då. Vi var på bal två gånger, och så var där en Trucker Tom-fest som spårade ganska bra. Sen fick jag en efterträdare och började skriva mitt testamente. Husfesten blev ganska vild, liksom tjänstemannafesten även om jag då passade på att duscha av mig en massa grön kaktusfärg och hoppa i balklänning för att bli invald i ett semifånigt ordenssällskap.

November började (nästan) med en underbar helg i Helsingborg/-ör med J. Gåsafesten var en av de bättre balerna detta året, även om det kändes som kvällen var över på ett ögonblick. Jag började bli ordentligt trött på att året aldrig verkade vilja ta slut. En av de bästa kvällarna var den med Tegan & Sara och det faktum att jag vågade gå alldeles ensam. En av de sämsta kvällarna var den där jag grät i Js kudde i två timmar.

Along came december. Man skulle kunna säga att bitarna började falla på plats. Helt plötsligt var det dags för julfest och luccegasque och sen var det sista-dags. Sista pqs-råd (som sittande), sista lunchen, sista tornalunchen, sista klubben. Och vilken sista klubb sen! Med en inofficiell förmannasittning. Jul i Småland var mysigt som vanligt, jag sov 10 timmar per natt för att ta igen det jag missat, och sen var det rätt nice att komma tillbaka till Lund igen. För en alternativ husfest. Imorgon är det nyårsafton och siktet är inställt på en ganska lugn sådan.

Vi ses nästa år!

3/4

I juli fortsatte projekt fixa-rummet och den lila väggen blev mitt nya eyecandy. En onsdag jobbade jag puben vilket avslutades med det som numera kallas "blicken". En fredag på Hallands fann jag mig hålla en hand jag aldrig trodde skulle hålla. En lördag åktes det till Kristianstad, en måndag var jag på findejt på Grand. En torsdag åts det hotellfrukost, en hel del dagar tillbringades på filtar på gräsmattor och med att åka till Dalby för bad och hopp från (semi)höga klippor. Sen åkte jag hem till Smålandsstenar för att hjälpa mamma flytta.

Augusti betydde återkomst till jobbet (och för många återkomst till Lund). Och helt plötsligt kändes det ganska självklart att J och jag hörde ihop och jag slutade nojja. På jobbfronten la jag krut på schema och terminsförberedelser och vi lyckades fylla de flesta förmannaposterna innan det var dags för kick-off (go-kart och Assmåsa) och sen öppnade expen och Brooklyn drog igång igen.

September uppslukades mest av inskrivning, inskrivning, inskrivning. Tornanationerna höll en fabulös Novischfest på AF-borgen och dagen efter sjöng vi in sångboken. Det pratades mycket om svininfluensan så vi höll en tornafest i pandemitema. Och tro fasen att sjukdom drabbade även kuratelet när det väl var dags för förmannaresa. Månadens bästa dejt var helt klart Ponyo på kino.

2/4

April började med ett fantastiskt bra aprilskämt. Det fortsatte med en tysklandsresa (pengar är inget problem!), en pubpub och en laserdomeutflykt med ett helt gäng icke-Krischaniter, allt på samma vecka. Poolen restes, rosévin dracks och det var vår! Påsken var den första lediga helgen på året och vi hann klämma in en tornadag som inte var helt uppskattad (av de som inte var med, iaf) och sen drog spääxet igång sina föreställningar. Och så, bara dagar innan sista-april drog vi ihop till ett event på kårhuset som innebar ett 23-timmars arbetspass. Sällan har jag varit så övertrött som när vi lastade av kravallstaket på VG en ganska sen söndagsmorgon. Och ändå hittade vi energi till en sista april utan dess like.

Sex timmar in i maj månad befann vi oss i Lomma helt plötsligt, tillsammans med en hink sangria. Eller var det sangriafrukt, kanske. I enlighet med temat åkte vi på charter på Hallands och sedan vidare med buss till Göteborg för tandem, där Krischan tog med sig stora bucklan hem. Världen gungade nästan fortfarande när det var dags för valsexa, powerranger-glädjeflickasittning och teknologbal. Och så Uppsala vårbal. Med Rickard Olsson och fanastiskt väder och otaliga nationer, balklänningar och frackar och ganska få sömntimmar på ganska många standardglas.

I juni blev jag trött. Efter ett halvår av allt måste man få vara det. Så efter en halv måndagsfest och en hel (och fabulös) förmannasittning smet jag iväg till Gotland. Eller Göttland. Undvek fastlandet, testade Gutekällarens svajande dansgolv och drack vin ur plastflaskor. När vi kom hem blev sommarpuben vardag. Midsommarafton blev av den konstigare sorten och 23-årsdagen av min födelse firades med nära, kära, lugn ro och spaceballs (vill jag minnas).

1/4

Vana trogen sammanfattar jag, om inte annat så för att jag inte kan lämna det gångna året utan att ha en mental bild av hur det har varit. Here we go. 2009 - the wrap-up.

Januari var då det började med förtroendearbetandet. Jag la schema för terminen, lärde känna mina medkuratelare, la mina första beställningar, gick (och klarade) krögarutbildning, var på kick-off och tornafest och struntade i att göra en tenta och det var nog ganska high-life även om jag fortfarande hade mina obsessive moments. Månaden kulminerade i det inferno som blev Lunds första Maison House, och sällan har väl något liknande skådats. Höjdpunkten på månaden kan ha varit ögonblicket då allt höll på att gå åt helvete och folk ryckte in från de mest oväntade (fast ändå väntade) håll.

Februari började med feber. I övrigt är jag säker på att det jobbades hårt och dygnet-runt och förutom balförberedelser och en fabulös Snapphanebal (där fantastiska sånger sjöngs på ordenskapitlet och där mamma och Anders dansade natten lång och som slutade på ett av de mer otippade sätt) var där ett Knävlingagille där jag någonstans i mitten åkte hem en sväng för att titta till nationen och upptäckte ett snöoväder.

Mars började med en balfrokost som spårade ut och ledde till en missad måndagsfest (dock inte mig emot). Efter det ett snappsis med intressanta följder och en spa-dag i Ystad med utflykt till Malmö och så var det ju den där Las Vegasfesten också och några dagars sjukdom.

...what's been said between your heart and mine...

Ett mindre bump in the road just nu. Vi är inne på de sista tre veckorna och jag knarkar godis, sömn och J som aldrig förr. Förhoppningsvis känns det mesta i alla fall bättre imorgon.

Eller övermorgon.

....all you need is...

Ibland är det lite väl freaking jobbigt. Konflikter, konflikter, konflikter. Sjukdom, bråk och allmän skit. Som igår kväll. Natt. Jobbigt. Fyfan.

Det är då man värdesätter kärlek som mest. Och jävlar vad klyschigt det låter. Men att kunna bli omfamnad tills man inte är lika söndertrasad längre. Att spendera en kväll med att laga mat och dricka vin. Äta scones och snacka skit. Tokdansa och skratta tillsammans. Med de man värdesätter mest.

Det är kärlek.

(och igen. förlåt klyscheriet.)

downtown trash boy collection

Jag var på ensamdejt igår. And it was fabulous. Tegan and Sara spelade på Mejeriet och det gick förvånansvärt bra att ta en öl och spana ut över folkhavet, lyssna på Astronautalis som agerade förband för att sen beblanda sig med resten av av kidsen. Och sen var det en underbar konsert, så det känns sjukt värt att ha gått (även om just ensam-biten krävde lite mod). Tegan och Sara var helt underbara, trevliga och berättade små anekdoter från sina liv, fick publiken att skratta och jäklar, länge spelade de också. En t-shirt och ett underbart minne rikare cyklade jag så hem genom ett novembermörkt Lund.

Awesome.

Är det såhär när man är kär när man är liten....

Helgen blev sådär underbar som den kan bli när man umgås med nån man tycker fantastiskt mycket om någon. Bästa teamet J'n'P gjorde Helsingør och Helsingborg med en fabulös förmåga att pricka in närmaste buss/färja/tåg no matter where we were going. Efter en dag med øl, smørrebrød och lite pølse checkade vi in på hotellet och njöt av att ha bastu på rummet (eller snarare i anslutning till badrummet), en fantastiskt bred säng och (senare på kvällen) pizza och massa ost.

Och as wonderful as it is att umgås massa så är det lite skönt att vara ensam för secret single behaviour ibland. Typ skrapa av nagellacket, äta godis till kvällsmat, råka prutta och youtuba Bert utan att behöva skämmas.

Ruby

Mamma ringde och pratade om mormor. Som har legat på sjukhus för en arm som inte gör alls det den ska. Har man kollat på för mycket ER när man på "ja, dom gjorde en sån undersökning med undersökning i ett rör.. av hjärnan" tänker cat scan? och på "sen ska dom ta ett prov av ryggradsväskan" reagerar med "spinal tap?"? Antagligen. Men mormor är hemma igen och armen någorlunda utredd.

Just nu ser jag mest fram emot morgondagen då min underbara efterträdare ska gå bredvid sin första heldag. Och så helgen, med löööveweekend med J. Dessutom har jag äntligen börjat återskapa mitt musikbibliotek. Och så burgare med öl och ett tremånadersjubileum på det.

It's an awesome life.

smells like teen spirit

Det är såna här kvällar jag vill minnas från min studietid. Höstkvällar, på väg hem från VG's med känslan av att ha hela jorden för sina fötter, livsglädje, tanken på att ingenting är omöjligt. Känslan att vara älskad, uppskattad, hyfsat nöjd med tillvaron. Med några öl i kroppen, invincible, lycklig.

Liksom den där vackra våren, som jag heller aldrig vill glömma. Glömmer man nånsin sin första vår i Lund? Sin första sista-april, att lyssna på studentsångarna, se magnoliorna blomma, dricka kaffe i gräset utanför studentboendet, kyssa främmande pojkar och vara allmänt nöjd med livet?

Och att konstruktiv är det enda jag längtar efter just nu känns ändå rätt avlägset.

Leuchtturm

Efter att man har jobbat i sju dagar i sträck så kommer det alltid en måndag som innebär att man ska jobba i sju dagar till. I helgen har det varit förmannaresa, vilket började med att q ringde in akut sjukdom och en ganska stressig lördag inleddes. Efter bowling och packning av buss och Betty och en bilfärd mot Höör sjönk dock stressnivån, speciellt efter en sneakbastu med E.

En fin resa var det dock, trots stress och trots en köksslagorkester mitt i natten och trots ett 1800-tals partytåg.

Mot en ny måndag, helt enkelt.

it's funny cause it's true...

Bastu kan ibland vara det bästa som finns. Att basta med en öl och goda vänner kan vara ännu bättre.

I övrigt har helgen bestått av en lördag med chips och bara-vara och smygjobba och agera fylletaxi och en söndag med sovmorgon (yey!) och musikal och lite mer jobb. Booh!, AF's musikal, var sjukt bra. Jag blir alltid lika imponerad av att se människor (i min ålder) som på sin fritid passar på att sätta ihop något som turns out to be sjukt proffsigt. Respect, boomshakalack med andra ord.

Imorgon blir det förmannamöte, det kommer också bli sjukt awesome.

Jag har världens bästa jobb.

on a cliff by the sea

Terminen har börjat igen, med en himla massa jobb för min del (och naturligtvis för de andra på expen). Och trots att det var fredag igår så tog jag mig friheten till en ledig kväll, ty J föreslog att gå på fffs förhandsvisning av Ponyo på Kino. Och det var underbart. Jag blev lite kär i den där söta lilla fiskflickan och den söta lilla Sosuke och kanske även lite mer i fina J som drog vissa paralleller mellan Ponyos förmåga att somna överallt hela tiden och min rätt liknande egenskap. För bara minuter efter att vi kommit hem och klättrat upp i tv-soffan började jag försiktigt "vila ögonen". En liten stund. Tills en av mina vackra undersåtar ringde och behövde hjälp med en strulande kassaapparat och jag skuttade nerför trapporna som om ingenting hade hänt.

Och sen somnade till ett avsnitt av cityakuten så fort jag var hemma igen.

I övrigt kan sägas att jag är överlycklig över att bo på husets norrsida och därmed inte rakt ovanför en nattklubb. Dessutom är det fantastiskt att höstterminen är igång igen, att det regnar ute ibland och att jag tidvis känner mig jävligt bra på mitt jobb. Och att det finns nån som J.

:/

Men darn, ett dygn i Smålandsstenar och jag saknar redan Lund och lundaborna. Tanken är ju att jag ska vara här en hel vecka...

demolition (wo)man

Ni vet sista Vänner-avsnittet när Monica slår sönder fussballbordet för att få ut den nya kycklingen? Och Chandler säger något om hur imponerande det var att hon inte ens använde verktygen? Och hur hon sedan svarar "yeah, they were only slowing me down" och knycker lite med huvudet?

Det var jag idag. Med två byråer och tre bokhyllor. Mor och mors fästman har köpt hus i Skeppshult, imorgon kommer ett gäng flyttgubbar för att flytta bort allt från Smstenar och det som inte gick att sälja demonterade jag idag.

Med våld, vilja och vassa nypor.

yesterday

Hotellfrukost via L, morgonpromenadande, filt i solen, kubb, spontanbad i Dalby, äta mackor och kittlas och vara ungefär 9 år gammal, världens godaste spagghetti och köttfärssås och två rafflande omgångar av tågspelet.

Bra dag.
Igen.

this charming man

Jag har nog lyckats få ner de där extra tjockis-grammen man automatiskt lägger på sig efter ett halvår av intensiv stress, upprepat festande och ganska dålig mat. Enda anledningen att jag märkte det var att jag för första gången på ett halvår fick på mig min svarta cocktailklänning som jag köpte i Köpenhamn en gång för länge sen.

Hur som haver. Anledningen till finklädsel en måndagkväll var en kväll på Grand Hotel. J och jag klädde upp oss (ingen speciell dag till ära annat än att det vore jäkligt trevligt) i smoking/cocktailklänning och satt i baren på Grans i två och en halv timmar och drack daiquiries. Och sånt. Facit: en kille i smoking blir helt klart mer uttittad när han cyklar på stan än jag (och då hade jag ändå piffat rätt kraftigt). Kvällen slutade med att vi hämtade en burgare på donkan och satt på en parkbänk utanför kyrkogården och käkade/samtalade.

Efter en kul kväll bakom baren (i onsdags) och urmysig spelkväll (i torsdags) samt en fabulöst rolig pubkväll/utgång på SommarKrischan/balkongen på 2N/Hallands (i fredags) och en heldag i Kristianstad för att se spääxet (i lördags) samt allmänt softande och kvällsdopp i Dalby stenbrott (igår) undrar man ju nästan vad mer den här veckan har att bjuda på.

Good shit.

Och kommer regn, kommer solsken. Idag har varit en sjukt bra dag med lite jobb, lite flytta-flyttlådor (inte mina egna dock) och lite SommarKrischan-pub. Och min lila vägg som jag knappt kan se mig mätt på.

Bra skit.

mad world

Jag hade en svacka ikväll. En sån tänk-om-svacka (tänk om du inte, jag inte, vi inte, det inte osv osv). Inte blir det lättare av überromantiska filmer heller eller av att veta hur många som just i detta nu slipper känna den gnagande ensamheten, känslan av att inte vilja gå och lägga sig för att sängen är alldeles för stor, den där i hemlighet överskuggande tomheten.

Men nu är i alla fall målarprojektet färdigställt.
Bättre än inget.


(och det finns så mycket mer jag vill säga men jag vet fortfarande inte så mycket mer än då.)

bobby

Jag kom på idag, att det roligaste att tatuera in nästa gång hade varit "how many roads must a man walk down?". Tillsammans med mitt forty-two på vänsterfoten hade det faktiskt varit lite försiktigt men hysteriskt jätteroligt.

wounded hero

När vi var på Gotland hittade vi en fantastisk fyrpack med glittergnuggisar. Ni vet, låtsastatueringar. Uppenbarligen kunde vi inte motstå detta köp, och jag var mycket stolt över skelettet jag fick intatuerat sista dagen på Gotland. Idag skulle jag ta bort den igen. Eftersom jag ska på midsommarfirande med helt främmande människor ikväll. Och kanske inte vill framstå som ett småbarn som har gnuggisar på armen.

Efter lite skrubbande med en peelinghandske ser det nu ut som ett skrapsår.

På armen.

Med glitter på.



Glad midsommar!

all i really wanna do...

Jag har en sån där Fritzl-dag. Inte av den typen där man låser in sina barn i en källare (gud förbjude, då skulle man ju behöva skaffa barn först) utan snarare av den här sorten. Imorgon är det midsommar och då ska jag faktiskt ta tag i mitt (sociala) liv och träffa lite nya människor. Sen är det bara uphill efter det, ty på lördag (midsommardagen a.k.a. Svea Rikes bakisdag nr 1) fyller jag 23. Och eftersom förra årets kombinerade födelsedag + midsommarfirande var fruktansvärt lyckat på alla sätt och vis vågar jag inte riktigt ta tag i årets firande. Det får bli lite low key, helt enkelt.

I övrigt var det här ett totalt meningslös inlägg på alla sätt. Återstår bara att låta datorn fortsätta med sitt installerande av uppdateringar och gå och lägga sig.

Pronto.

my back pages

Just nu skulle jag vilja ha en sån där lyxig kamera som man kan ta fantastiskt bra bilder med. Just put everyone in awe, liksom. Eller kanske en ny dator. Dagens framsteg var att jag faktiskt tog mod till mig att låna ett tangentbord och få datorn att fungera igen. Att hälla Ramlösa Kaktus över sin bärbara dator visade sig vara ett icke-snilledrag av sällan skådade mått. Lyckligtvis var den enda funktion som gav upp själva tangentbordet, vilket jag är rätt nöjd med att ha lyckats lösa.

En annan sak som jag är rätt nöjd med är att jag har tillbringat dagen med att äta Nesquiks och hänga framför internätet. Missat tvättiden har jag gjort också.

Bra dag.

Paper planes

Imorgon bär det av till Gotland.

Fabulous.

Datorn stannar hemma. Jag tänker våga vägra kolla mailen. Kanske till och med gallra telefonsamtal, vem vet.

Men vafan, senast jag var ledig på riktigt mer än tjugofyra timmar i sträck (sjukdom räknas inte) (inte heller helgen i Uppsala, det var faktiskt representation) var i påskas. Oh, ljuva påsk.

Oh, ljuva sommarlov.

bababa

Och idag städade jag upp mitt rum. "Ursäkta röran, jag sitter i kuratel" har varit min standardursäkt på sistone, men det är så fantastiskt mycket trevligare att vara hemma och inte känna sig helt överväldigad (på ett negativt sätt) och lite äcklad över sin omgivning. En bonus är att ipoden på ett magiskt sätt dök upp igen och musik gör mig gott. Och att skriva gör mig gott.

Är det någon som är kvar här, förresten? Tittar in varannan vecka i hopp om uppdatering? Hör av dig med musiktips i så fall.

Eller säg bara hej :)

all these things that i've done

Den här terminen är snart slut. Våren 09. En vår fylld av att inte sova, av att laga mat hemma ungefär 3 gånger, av att ägna ett antal timmar på att städa ur kylskåp fulla med mat som håller på att bli för gammal, av att inte riktigt förstå sig på andra människor. Men det är inte det jag kommer vilja minnas. Det är alla ord av positiv uppmuntran, beundran från människor som tycker att man gör ett bra jobb. Framgångar. Att se människor komma till vår organisation och blomma upp, upptäcka sina egna möjligheter, se människor brinna för det jag också brinner för. Det är fantastiskt. Dom som säger att studentnationer bara handlar om att supa eller vara studentikos och sjunga sexistiska sånger har fel. Ack så fel.

Det har varit en intensiv och krävande och jobbig termin. Men jäklar vad jag ser fram emot hösten!

sometimes when you're on..

Den första riktiga vårveckan. Fylld av en resa till Tyskland, ett nationsmöte med val av ny kurator och PR-chef, med dekadent sitta-i-solen-med-rosévin. Med historiens kanske första pub-pub, med soliga dagar och kvällar fyllda av vin och trevligt sällskap. Med att ta sig tid och titta på hunkarna (eller, ja) som spelar beachvolley utanför fönstret. Med en trip till Malmö för laserdome och med att mer eller mindre tvingas till terminens första poolbad (tvångspool är också pool). Och med tacos och världshistoriens längsta film och ännu mer trevligt sällskap.

Att livet är rätt så bra jävla underbart ibland gör att det blir så mycket lättare att orka med när allting är lite mer skit.

...you are really fucking on...

För första gången sen jag flyttade till Lund damp det nyligen ner ett mail i inkorgen. "Dags att uppdatera intresseanmälan - Studentstaden i Uppsala". Att jag någon gång tänkte "aldrig nånsin att jag flyttar till Lund" känns just nu ganska avlägset.

I övrigt är det rätt segt. Mamma fick gallblåsan bortopererad i onsdags så jag var i Småland i inte ens 24 timmar för hämtning på sjukhus, ompysslande och allmänt häng. Det var inte helt fel att ta det lugnt därhemma ett litet tag. Väl hemma igen passade jag på att hälla vatten på datorn vilket omedelbart föranledda tangentbordet till att sluta fungera. Medan jag kommer på vad man gör åt det är det antagligen bara till att vänta och hoppas att det självläker.

I lördags var det tjänstemannafest - och vilken fest sen! I ordentlig tjm-festanda (temat var Las Vegas) missade de flesta efterrätten (Glass Vegas) och strax efter att borden var undanplockade och folk började skaka rumpa elvis-style började jag känna mig lite halvkass och gick hem för att tvätta av guldfärgen från kroppen. För att sedan börja må ännu sämre. Sju timmars lidande senare var klockan 6 på morgonen och damen på sjukvårdsupplysningens hotline upplyste mig om att det nog var vinterkräksjuka jag led av. Skoj.

Så nu ägnar jag mig åt att få tillbaks styrka och energi och åt att inte smitta resten av stället. Det är fördelen med att jobba i kök stora delar av dagarna - magsjuka leder direkt till arbetsförbud.

vad vore ordförrrådet utan nationen?

jobbargodis.
samvetskrita.
qurator med q.
reststäd.
ordenskapitel.
sexa. (nej, inte den sortens)
tvångel.

och så vidare.

...are you insane...

Efter att ha drömt om den läskigaste pojkvännen man någonsin skulle kunna ha, och efter att ha vaknat sur och tvär och efter att ha råkat lyssna på låten som gör att jag bara får tillbakalängtan till Vildanden och den där fabulösa våren så insåg jag att det ändå finns saker som gör en lycklig igen. Glad, uppåt. Som att det faktiskt är onsdag vilket betyder att det är ledig-torsdag imorgon (spautflykt till Ystad med resterande kuratel). Som att det är onsdag idag och det betyder pub ikväll. Som att det faktiskt finns bra saker här i världen. Och framför allt - bra musik.

Sådetså.

Jag börjar veckan med att vara sjuk. Att ha jobbat med Maison House från 10 på lördagsmorgonen till 5 på söndagsmorgonen och bara sova 3 timmar innan det var dags för jobb igen verkar inte ha varit världens allra smartaste grej, för trots att jag var totalt övertrött lyckades jag inte sova speciellt mycket ändå. När jag lyckades gräva fram termometern igår morse peakade den på 38,5 - inte helt okej.

Och efter bara en månad så känns det förvånansvärt konstigt att vara borta från jobbet i två dagar i sträck. Imorgon tänker jag vara frisk igen.

Jerk It Out

Det är en fantastisk helg vi har framför oss. Imorgon är det hälsningsgille och så kommer det leveranser från Spendrups och matgrossisten - samtidigt som vi har exp-tid och det ska förberedas inför lördag. För på lördag smäller det, med en ny klubbsatsning. Maison House, och jäklar vad fett det kommer bli.

Men det är många timmar kvar tills dess, mycket att förbereda och sen - just det ja - vi har ju ordinarie verksamhet också. Nånstans där ska sömnen klämmas in och vanliga beställningar för nationen läggas och förmän handledas och mat lagas och klubben rulla på och.......

Ja. Det är mycket nu :)

Hindu times

Långa arbetsdagar efter långa arbesdagar efter långa arbetsdagar. Hade jag inte haft det bästa jobbet i världen hade jag varit nära bristningsgränsen snart, skulle jag tro. Lyckligtvis händer det roliga grejer lite mest hela tiden (eller då och då i alla fall) som igår när det spontant blev ostens-dag-firande, eller i måndags då det var fest för och med kuratelen längs med tornavägen.

Iklätt badrock.

(Bad rockers. Luftgitarr och lufttrummor och luftsång, luftkeyboard och lufttvärflöjt)

Saccarine smile

Jag skulle kunna börja varenda inlägg med "det är intensivt". Och "det är mycket". Förra veckan gick i alla fall åt till att klara C-Certifikatet i Alkoholhantering, åt att byta ut öl- och läskmaskineriet och åt att frenetiskt förbereda inför första sittningen/klubben/nisses. Jag inser om och om igen hur mycket jag har kvar att lära, men det kommer bli ordning på torpet där också. I veckan blir det till att fokusera på checklistor och liknande.

Det kommer bli bättre.

Jag kommer bli bättre.

Och jäklar vad kul det kommer bli.

It seems like so much fun...

Helgen har varit bra. I egenskap av kuratelsmedlem fick jag lov att följa med på KK-Kick off och det är lika bra att ni lär er att förkortningen i det här fallet inte har något med en ovanlig kompisrelation att göra, utan står för Kuratorskollegiet. Vilket i sin tur är ett sammarbetsorgan för Lunds studentnationer.

Så. Kick-off, var det i helgen. Vilket innebar tillfälle för intressanta och givande diskussioner, men även en möjlighet att lära känna (eller i alla fall kasta en del snabba blickar på) de andra kuratorerna, pqarna, källarmästare och notarier. Festa lite. Vara bakis tillsammans. Och sånt.

Grymmast var dock lördagens eftermiddagsaktivitet. Där vi sprang runt i en närliggande skogsdunge i kamouflagekläder med varsitt laservapen i handen och försökte avhålla motståndarlaget från att få tag på "bomben" som låg mitt emellan våra två bascamps. Att se Lunds kuratel krypa runt och prickskjuta varandra, att försöka avancera mot ett jakttorn med en vit plåtlåda och att ta skydd bakom diverse träd för att sedan försöka sig på snabba rusher mot "fienden". Det var skoj.

Lights will guide you...

Saker händer, saker blir gjorda. Jag jobbar på i full fräs och är helt slut när klockan närmar sig 5 (på kvällen). Hur jag det kommande året ska lyckas orka med det här och festa (representation, I believe it's called) ska bli spännande att se. Positivt är i alla fall att mycket av det som stod på min att-göra-lista inför vårterminsstarten faktiskt har blivit gjorda. Och lite till. Lite jobbigare är att det är en hel del som inte är gjort, varav en del moment som ligger utanför min kontroll.

Nåväl.

Än så länge har i alla fall inget gått riktigt åt helskotta, vilket är gött. Imorgon ska riktiga, skarpa beställningar läggas för första gången (i alla fall av mig), vilket kanske skrämmer mig något. Eller vafan, kom igen. Det skrämmer skiten ur mig. Just eftersom det är genomtänkta, medvetna handlingar som medför ett visst ansvar, som det handlar om. Det är ju lite svårare att hantera än att bestämma huruvida nån får ta en portion överbliven lunch eller inte.

Men nu! Nu ska jag sluta jiddra (för det som jag egentligen vill skriva om och som upptar tankar och sånt, och som får mig att vilja krypa ihop till en liten hård boll, det tänker jag ju faktiskt inte nämna). Och försöka skapa lite plus på sömnkontot.

Another Sunny Day

Jag har börjat jobba på riktigt nu, och det går upp i ena minuten, ner i andra. Jag har redan börjat lida av såna där ligga-vaken-och-tänka-på-vad-man-borde-göra-problem istället för att sova, och igår ville jag bara krypa ner i soffan (vilket jag gjorde) och glömma att någon annan människa existerar (vilket jag inte gjorde). Läskigt nog höll känslan i sig natten igenom, men jag har lyckats bekämpa den med min sjukligt bra playlist jag gjorde till Susannes bil en gång för länge sen. Inte illa.

Idag är första dagen på länge som inte är klämdag eller röd dag eller dagen-innan-röd-dag eller bara allmänt en sådan dag som folk inte vill jobba. Så idag ska det ringas telefonsamtal och tvingas folk att göra saker. Hurra!

So this is the new year...

Det nya året börjar bra, sömnmässigt - jag har sovit 12 timar två nätter i rad, och därmed snart ägnat större delen av helgen åt att bunkra sömn inför nästa termin. Vilket - förutom de oerhört skumma drömmarna, då - var jäkligt skönt.

I övrigt har jag bestämt mig för att faktiskt motgå min inga-nyårslöften-filosofi och säga "se till att hinna umgås med dom jag tycker om" trots att det kommer bli ett år utan fri-, egen- eller sömntid.

Bra, va?

Proud to be a part of these days

Och nu är det ett nytt år. Vilket är fantastiskt skönt, för 2008 var lite sådär halvkasst. Även om det fanns höjdpunkter.

Nyårsfirande var lyckat, med sittning på en av korridorerna och eftersläpp på 3N, tolvslag och fyrverkerier i Lundagård, med bubbel och efterföljande mellanfest i poolen. Ja, varmvattenpool and it was lovely. I stort kan kvällen sammanfattas med att 2008-delen faktiskt inte var lika bra som 2009, som innehöll mycket mer fart och fläkt och mycket mindre fulla människor-jag-inte-känner. Kort sagt ger det mig hopp om det nya året.

Och så är jag ju pqs, också.