Plans

Stora planer för kvällen. Hamburgartallrik från Aptiten + film + matkoma + somna.


Let's hope, at least.

Teaser.

Intensiva timmar/dagar/dygn. Återkommer med detaljer om vad som hände när jag har prioriterat. Firstly - minnen från igår. Ladies Night på temat Sex And The City, och köket/serveringen hade Baywatchtema, till vårt stora nöje. Håll till godo.

And it's fun again

Fram till alldeles nyss hade jag en period där jag ba' - musik, vad är det? Och inte orkade engagera mig i att hitta något nytt att lyssna på, mest fastnad i gamla hjulspår (säg, Postal Service, Oasis och Death Cab for Cutie) och väjde genom att konstant lyssna på radio istället. Problemet visade sig vara tämligen lättlöst - det enda som krävdes var nya högtalare. Det bidde Logitech Z4 så nu äger jag en baslåda för första gången i mitt liv och jäklar i min lilla låda! (bokstavligen)

Det har blivit kul igen.

Och nåt måste man ju unna sig efter att ha skrivit grammatiktenta, not? Grammatiktenta som jag för övrigt till och med lämnade in först av alla, som inte alls var så svår som jag trodde och som kan ha gått vägen. Nu är det bara en uppsats som ska kompletteras (kanske till och med idag), en översättningstenta på lördag och en tenta i litteraturhistoria som inte blir av förrän i augusti. Sen jäklar är det slut, det här med engelska på högskolenivå.

Sockerhög + pryltokig = nedanstående inlägg.

Har idag faktiskt ägnat mig åt tentaplugg (engelsk grammatik imorgon, check) och råkade efter det hamna på Nova. Slutade med inköp av ett halsband (bra, specialinhandlat till the ladies night på fredag), ett skärp (som jag spanade in på Jack & Jones för flera veckor sen, när jag var där med F och handlade skjortor) samt en tubtopp (som jag inte riktigt vet vad jag ska ha till än, men det ordnar sig säkert).

Sen gick jag runt på MediaMarkt i cirkus en timme. Möjligtvis en och en halv. Jag är galet sugen på flertalet nya prylar och gick runt och smekte lite försiktigt över förpackningar innehållandes det mesta från hörlurar och datorhögtalare via MacBook Air och andra bärbara datorer till mobiltelefoner och Nintendos Wii.

För övrigt har det antytts att det skulle vara lätt att förväxla min tv (som jag ägt sen min trettonde födelsedag och son alltså har hållit i snart 9 år) med en ipod. Kan ha med storleken på min tv att göra (i alla andra fall så är det ju faktiskt inte storleken som räknas, utan tjockleken, men här finns det lite lite storlek lite mycket tjocklek, faktiskt).

Vad ville jag ha sagt nu?

Just ja.

1. Prylsugen.
2. Fattig.
3. Ge mig prylar eller
4. pengar. (födelsedag om mindre än en månad, kontonummer fås genom mailförfrågan) ;)

how to shoot at someone who outdrew you

Och jag har den här förbannade rastlösheten i hela kroppen, den som uppkommer av att nånting är oavslutat och jag vet ju exakt vad det är. Den stör mig, den här uppkomsten av ohyfsat beteende, av unpoliteness, att tro att det är okej att bete sig hur fan som helst. Att dumpa någon över telefon, att visa sin ovilja att hälsa på någon vars liv man ändå nuddat rätt intensivt (om så bara ett litet, litet tag), att inte vilja förklara, att inte vilja få en förklaring. Alla dessa människor som helt plötsligt tycker att det är okej att ignorera löften, att medvetet såra, att att trampa på, göra illa varandra. Det demonstrativa inte-bry-sig-om-varandra.

Vad hände med att bara vara snälla mot varandra? Vad hände med att kramas, vara snäll mot varandra, civilkurage?


Vad hände med att inte vilja varandra illa?

Säg en bra Oasislåt?

Oasis - She Is Love

I och för sig en typiskt Oasis, men jäklar vad mitt humör blir bättre av den låten. Charmig video, osså. Inte så mycket Oasis över det hela, som sagt.

PING vs. PONG

Navid Modiri och Johan Miderberg har en blogg ihop. Den heter PING vs PONG och är en bloggdialog, ett pingisspel, ett meningsutbyte. En diskussion i bloggformat, totalt baserat på deras... inspiration av varandra? Trots att de nu har släppt kommentarerna fria vill jag inte riktigt gå in och störa för att säga att jag gillar konceptet starkt. Att jag gillar deras ord starkt. Att det hela tiden finns nånting där att spinna vidare på, att jag skulle vilja se fler blogga på det här sättet, att det är oerhört stimulerande.


Vi får väl se om ni klickar på länken, om de googlar sig själva.

Medömka?

Så, det är väl inget att mygla om. Nu är jag sjuk på riktigt. Feber har jag, förvisso bara 37,4 men ändå. Så fort min kropp febrar lägger den av på alla andra håll också. Ryggen bara "byebye, jag slutar funka nu" och jag kan knappt röra mig annat än som en gammal tant. Allting tar lite längre tid helt plötsligt. Finmotoriken tar farväl också, vilket gör det lite småsvårt att träffa rätt tangenter här. Och on top of it all värker det i hela kroppen. Rätt vad det är känns det som någon sticker in en trubbig nål någonstans i kroppen - företrädesvis leder men muskler går så bra så, också.


Inte för att klaga, alltså.

Yo babes.

Well then, inte nog med att jag är allmänt seg på grund av tentaångest, och inte nog med att jag börjar bli gammal - en grinig jävel är jag också. Gått runt och drygat mig mot mina fina vänner lite väl mycket, det får det bli bättring på.

So I guess.... Förlåt.


Karmaguden gör sig påmind, antar jag. Har nu ont i hela kroppen med tyngdpunkt på halsen och ryggen, samt känner mig lite småfebrig. Bra där.

...the minor fall...

Det är tentatider och då blir jag knepig, av att sitta i tysta miljöer och försöka trycka in så många grammatiska termer som möjligt [adjunct, disjunct, conjunct, finite clauses, present progressive, jadajadajada] och faktiskt förstå vad det är man håller på samtidigt som allting annat knackar på, samtidigt som vissa människor dyker upp i alla omöjliga sammanhang, samtidigt som vem-vet-vad händer, samtidigt som min kropp antagligen reagerar stenhårt på det där med dålig mat + socker + stillasittande + naturgodis + koffein i alla former + hormones (ty jag har skådat och i panik dragit ut mitt första gråa hårstrå), samtidigt som

inte vet jag

men jag antar att livet är det där som inte går att pausa medan man är upptagen med att göra andra viktiga saker.

Closing time

Alltid finns det nåt att nojja över. Nu när smutstvättsituationen är löst (4 maskiner bredvid varandra, nån slags rekord är det allt) och framtiden faktiskt verkar lite småstrukturerad så är det delvis det förflutna som hauntar. Utan att säga så himla mycket om det (lite mystik måste det ju få lov att finnas, eller hur?). Och så misslyckas jag med att plugga och sitter i total handlingsförlamning, lyssnar på musik av Coldplay, the Weepies och Death Cab och längtar efter att somna tillsammans med någon som jag faktiskt litar på. Sover tungt med, utan att vakna eller slåss (om täcket) med på natten.

Ni vet, den där kärleksgrejen som det hela tiden tjatas om.

That is the question

Dagens stora frågeställning är huruvida det är lönt att försökta sikta på att göra tentan i engelsk litteraturhistoria om cirkus två veckor (med en grammatiktenta om en vecka), eller bara ge upp på det med en gång, fokusera på grammatiken och ta litteraturhistorian i augusti. Det vill säga plugga hela juli månad.

Å ena sidan hade det varit jäkligt skönt att klara litteraturen med en gång. Å andra sidan har jag inte riktigt haft nån framförhållning på den fronten, och skulle behöva lägga ner typ tio timmar om dagen samtliga dagar efter grammatiken.

Så. Vad tror ni? Tenta eller inte tenta?

Wake me up, before you go-go.

Effektivt sätt att väcka en hel studentkorridor samtidigt: Möbelbyte. Vilket i kortast möjliga drag innebär att möblerna från 5-6 rum i korridoren släpas (inte bärs!) över klinkersgolvet i korridoren och slängs ut genom balkongen.

Aldrig någonsin har så många av oss varit vakna klockan 8.00 samtidigt.

Wanted - dead or (nearly) alive

Ett horribelt brott begicks på gårdagens korridorsfest. Nedan syns den senaste bilden som togs på vår GB-Glassgubbe Andy, som bott på korridoren längre än någon kan minnas. Den är tagen 22.10 på kvällen igår. Senare syntes Andy även på dansgolvet, dvs mitt i köket där soffbordet brukar stå, bland ett gäng människor ingen riktigt kände. Nu är Andy försvunnen. Vi vet naturligtvis att det finns många GB-Glassgubbar i denna stan, men Andy utmärker sig genom att ha en namnskylt med just texten "Andy" under sin ena haka. Alla tips som kan leda till att han återfinns mottas tacksamt.

Nightmare?

Sen i tisdag har jag varje natt drömt att tatueringen har flyttat sig, gnuggats bort, blivit skev, ändrat text, varit felstavad. Så första blicken på morgonen har varit av den panikslagna varianten, ner mot vristen.


Den är fortfarande kvar.
Kommer vara det hela livet.
Det är lite coolt.


(För övrigt är det inte själva tatuerandet som är smärtsamt/jobbigt/hemskt. Det är läkningen och när det kliar, kliar, kliar utan att man får riva i det. Men läker gör det, finfint till och med.)

8000

Det var min åttatusende dag i livet idag. Åttatusen dagar av soluppgångar, skymningar, sova, äta, skratta, gråta, springa, hoppa, leka, vara vuxen, vara barn, umgås med älskade människor, lösa konflikter på ett eller annat sätt, ta stora eller små beslut. Åttatusen dagar sedan mamma åkte buss över kullerstensgatorna i Greifswald i sommarvärmen, med värkar som kom allt tätare.


Åtta. Tusen.

Sug på den, ni.

Nytatuerad.

Idag är jag coolast i hela världen för idag hakade jag på Nora och Zabina till Malmö och House of Pain för att kolla hur dom har det där. Och medan de velade och bläddrade i pärmar och sånt bestämde jag mig. Nu har jag forty-two intatuerat på insidan av ena ankeln.

Fort gick det också. Jag hann knappt nynna på refrängen till Kärlekens Hus mer än tre gånger, fundera ut en tuff Fejsbookstatus och börja fundera över huruvida jag skulle säga till honom att det gjorde lite ont, det där med att dra en tatueringsnål över hälsenan.

Så var han klar.

Ny raggningsreplik: vill du med hem och kolla på min tatuering? Hähähä.

Tandem 2008

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska skriva om tandem. Det finns så himla mycket. Mest genomgående var känslan av det här är inte på riktigt. Som i att det var otroligt overkligt att tåga in på Götaplatsen i Göteborg och se några hundra Lundastudenter festa, tjoa, stimma, springa runt, dansa, hålla uppe stämningen. Liksom det var overkligt att stanna på IKEA Kållered och smälla upp ett disco på parkeringen där. Att springa på massa folk från alla olika sammanhang. Att byta tröja med en Var Gladspexare - bara för fotots skull. Att skrika sig hes trots megafon och visselpipa. Att stanna på en 90-väg mitt i natten för att hejja fram en cykel man knappt hinner se. Att nästan bli påkörds av en fet buss. Att festa bak i bussen hela natten. Att se par efter par bytas av på cykeln och fortsätta in i natten, söderut. Att kuta ut ur bussen om och om och om och om igen för att skrika på våra cyklister som viner förbi.

Overkligt.

Liksom det var overkligt att smälla fram högtalarna vid en kyrka, i soluppgången, 3 mil innan Halmstad och festa loss. Och att ciruklera runt i ett folktomt Halmstad någon timme senare, på jakt efter posten och nästa bytesplats. Att inte ha sovit på hela natten, borsta tänderna och fortsätta dricka en kall öl. Att se inspektor och inspektrix dra iväg mot Båstad på vår cykel. Att hejja på dom inifrån en rondell - med Helsingkronas buss cirkulerandes varv på varv på varv i rondellen. Att komma till Båstad och se hundratals lundastudenter käka frukost - och hitta våra egna frukostkillar, sleva i sig lite yoghurt och leta efter någonstans att kissa i lugn och ro. Vila i skuggan och sen se våra killar ta sig uppför Hallandsåsen och att hejja på dom tills rösten spricker.

Overkligt.

Precis som spänningen av nu-är-det-snart-vår-tur. Dra på sig cykelbyxor, bikiniöverdel, reflexväst, handskar, hjälm. Plugga in vägbeskrivningen, vänta på våra cyklister i Kävlinge. Hoppa på cykeln, inte komma över på fel sida vägen, inte cykla fel (trots att cykeln framför oss gör det), inte spy av ansträngning, stress, värme. Se fräsch ut så fort bussar kör om, tutar. När det står supportrar på vägen. Visselpipa och utbrista i "Krischan - tjalalalala!" trots trötthet och trots att rösten är helt slut.

Ganska overkligt, på ett väldigt påtagligt sätt.

Och sen det bästa med såna påhitt. Komma fram. Känna uppmanande ryggdunkningar, att få kliva på bussen igen, få lite vatten i sig, dra på sig tandemtröjan igen, bege sig vidare in mot stan.


Och inta fontänen i Lundagård. Först av alla.

Tandem - interludium

Sheet. Tandem var ungefär det mest galna upptåg jag varit med på på senare år. Efter att ha varit vaken i 35,5 timmar i sträck (jag försökte verkligen härda ut den sista halvtimmen, men det gick faktiskt inte) har jag sovit i lite drygt 14 timmar.

Återkommer med mer detaljer när jag smält intrycken från resan lite mer.



Tillägg: ingen röst har jag heller. Som i noll noll noll. Viska kan jag. Inget mer.

Tandemnervositet.

Status just nu - nervöst. Natten har mest bestått av att vakna till, kolla klockan och hoppas att det skulle vara morgon och därmed dags att gå upp. Jag hoppas verkligen att jag inte har hypat tandemgrejen för mycket nu, om det bara blir hälften så kul som jag tror att det kommer bli så blir det jäkligt roligt.

Jag har ägnat morgonen åt att fylla vin i pet-flaska, skära morötter (för det gjorde alltid mamma när det var dags för utflykt), köpa äpplen och en chokladbit, packa sminkväska och hoppas att allt faktiskt har kommit med i väskan.

Det är.... Nervöst.

Förberedelser.

Det packas i det Langeska hushållet, ty det är tandem i helgen. Imorgon åker ett tjugotal nationer, kårer och sektioner som har ett eller annat med Lund att göra till Göteborg. Bussledes. Från sjusnåret invaderar vi Götaplatsen där starten för årets tandemstafett går. (Typ sånt här) I korta drag går det ut på att vi tar oss tillbaka till Lund på tandemcykel - en sträcka åt gången. Som i en stafett. Logiskt, not?

Och just nu packar jag, som sagt. Försöker reda ut hur många par byxor, strumpor och trosor man kan behöver under en 24 timmar lång busstur - egentligen. Handsprit, toapapper och bikini är packat. Liksom handduk och cykelhandskar. Extraskor. Noga uträknade mängder alkohol i olika former. Sånt där man behöver, liksom.

Ni som inte riktigt trivs med studentikosa hittepå rekommenderas hålla er undan. Ni andra kan ju komma och kolla på spektaklet en stund i alla fall. Mig hittar ni bland ett rödklätt gäng glada krischaniter.

High Fi.

Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?

Djupa frågeställningar såhär en tisdagsförmiddag. Kommer sig helt enkelt av att vi 1 såg High Fidelity i torsdags kväll (eller snarare, försökte se, jag totalsomnade efter en halvtimme) och 2 av att jag faktiskt försökte göra en positiv variant av dagen idag, och lyssna på lite glad musik ute på gräsmattan. Hittade inte så mycket i podden bara.

Glad musik, alltså.

i had it and my breakfast habits spoiled it.

Just nu vill jag bara spy galla, det är måndag och jag har sovit så jag borde inte vara så sur och tvär, men det är jag,
det är jag,

trots att det snart kommer en skoj helg igen
(funkar det verkligen att leva för helgerna?)
för i helgen är det tandem gbg-lund,
dvs buss till gbg och buss/tandem tillbaka till lund,

men jag,
jag är bara sur och tvär
i alla fall idag.

istället kollar jag SATC och trånar efter Steve.

"Naw, Steeeeeve."

To do.

Skola
Till imorgon - ett inlämningsarbete (som iofs redan är klart till hälften).
Snarast: Läsa Dickens Great Expectations och Austens Pride and Prejudice.
Dessutom: Grammatiktenta 28 maj, översättningstenta 31 maj, litteraturhistoriatenta 4 juni.

Nemas problemas, egentligen.

Om det inte vore för tandem i helgen, solsken ute, upcoming korridorsfest, allmänt ickebefintlig skolmotivation, en gnagande känsla av inte-räcka-till och osäkerhet och det kunde-varit-så-himla-bra - ominte.

Some might say

Det slår mig helt plötsligt att jag inte har varit hemma-hemma sen i julas. Med hemma-hemma menas i det här fallet såklart Smålandsstenar, även om mina fyra väggar i Lund har blivit så himla mycket mer hemma-hemma än nåt annat. Hur eller hur så har helgen som gått tydligen varit en sån helg där man borde åkt hem, vilket alla andra har gjort. Det har lett till att jag har känt mig tämligen ensam hemma på korren, och utnyttjat tiden till att ägna mig åt städning av rummet och Sex And The City.


Har också lyckats hänga i solen rätt mycket. Beachvolley, mat och kubb på Krischan idag, filt i solen igår. Fett nice. Just det där med att jag har spelat kubb för första gången i mitt liv känns extremt bra. Håna mig bäst ni vill, jag skyller på min invandrarbakgrund.

Kunde gått illa.

För övrigt var jag skrämmande nära att fylle-online-shoppa en nintendo wii häromnatten. Med några extra handkontroller och spel och kanske en omgång Guitar Hero. Och, när jag ändå är igång, en tv som storleksmässigt funkar bättre till det hela än den 14"-tjocktv jag fick när jag fyllde tretton.


Tur att jag hade lite vett i skallen och gick och la mig istället.

Cherry - again.

Kvällsmat idag alltså. Jag har brottats med cravings efter grillkyckling i flera dagar nu, utan att riktigt få till det. Idag kom jag på att jag faktiskt hade en halv sådan i frysen, då den blev över efter påskmiddagen här. Så - grillkyckling med pastasallad. God skit.

Dessutom undersöker jag som bäst det här med körsbärssmakämnet. Idag på menyn: Coca Cola Cherry. Knäppt, konstigt och udda men på något skumt sätt inte helt fel och skrämmande tillfredsställande vad gäller körsbärssmaken. Vad det har att göra med Coke vet jag dock inte.

Fail.

Inspirerad av fyra-i-topp-bloggen - misslyckandelistan.

1. Fail.
2. Unscore.
3. Misslyckande.
4. Pojksnärtor.

Valborg Lund 2008 - aftermath.

Sista april i Lund är sista april i Lund. I år har händelsen med tjejen som blev utknuffad framför en buss på Stora Södergatan legat som lite av en mörk skugga över det hela. I övrigt blev dock dagen ungefär som jag tänkte mig och lite bättre. Först dundertrevlig frukost hemma och gemensam promenad till stadsparken med korren (och mobilen som bergsprängare på axeln). Väl där ditchade jag gänget lite, till förmån för nationshäng (som började med ansiktsmålning och dylikt). Dragkamp var det, som sagt, och duktiga var vi! Vinst på både herr- och damsidan, inte illa. Synd om Kalmar nation dock, som har legat i hårdträning för det här.

Efter allmänt häng i stadsparken började dock hungerskänslor pocka på. En hamburgare och cola senare gick vi upp mot nationen där allmän sommarkänsla rådde. Pool och sånt, inte dumt. Jag var hemma och vände en runda, och sedan var det dags för kvällens höjdpunkt - Refuge. Vi hade lyckats få tag på ett helt stabilt litet gäng jobbare, som skötte sig alldeles utmärkt (trots att en del hade satsat hårt på festligheterna under kvällen allaredan ^^) och kvällen gick helt klart sjukt bra med tanke på att det ändå var Valborg och därmed allmänt undantagstillstånd i hela stan.

Vi kvart över två var det så dags för mig (som varit duktigt nykter hela dagen) att så att säga join in on the party, vilket jag gjorde med råge. Ikapp och förbi alla andra (som mest jobbade på att nyktra till), med bubbel-på-balkongen och nästan-brännboll-på-stortorget och gittarspelande-och-sjungande och sen bastu. Sen somnade jag med Noras armar runt mig på en korridorssoffa.

Dagen efter var lite... seg, bara.