Vingla fram genom stan

Jag vill skriva, det vill jag, men det jag mest av allt vill skriva om vågar jag ju fortfarande inte yttra egentligen. Så jag försöker lyssna på svår musik och skriva om det (för det ska ju inte bli nån "hej-dagboken-blogg", det här), och hör intervju med Lasse Lindh och tänker "det här ska jag blogga om", men det går ju inte att lyssna på förra skivan för den låter som göra-slut hela vägen. Lite för sorgligt just nu. Går inte att ta in, och oj vad jag älskar det. Så jag försöker med nya skivan istället, vi får väl se.

I övrigt hoppas jag att ni har haft en glad, äggfylld och på alla sätt lycklig och lugn påsk. I know I have. Lagom mycket umgås med underbara människor, lagom mycket häcka ensam hemma, lite för lite plugg (men i alla fall lite), väldigt mycket sömn (snittar tio timmar per natt och det är nice) och en hel massa sms och telefonsamtal. Det har till och med färgats påskägg med riktig äggfärg. Vackra, pastelliga påskägg. Det har ätits påskkyckling och det har varits ute och dansats och det har sovits lite till.

Så nu förbannar jag bara biblioteken som inte har öppet över påsk (behöver låna böcker till uppsatsen i engelsk språkhistoria) och min hals som helt plötsligt börjat ömma när jag sväljer. Jag löser det hela genom att 1 plugga grammatik istället, och 2 inte svälja. (pun not intendet, inga din-mamma-skämt nu)