Och det här med nationerna. Vad vore väl Lund utan dem. Och, för den delen, debatterandet kring dem.
Jag råkade snubbla in nationsengagemanget lite genom en slump förra våren, då vi skrev en metoduppsats i sociologikursen om en av nationerna. Samma nation som jag sen hamnade på förmannapost på (och där sitter jag fortfarande). Och det som slår mig om och om och om igen är att nationerna fungerar. De fungerar kanske inte alltid fullt lika bra som ett "normalt" företag eller en vinstdrivande organisation skulle göra, men de fungerar för sitt ändamål och mer därtill.
Nationerna har, vad jag förstått, alltid haft det studiesociala som kärnan i sin verksamhet. Och här lyckas man vecka för vecka, hela terminerna igenom, ställa till med inte bara nattklubbar, pubar, caféer och luncher utan även specialarrangemang som späxföreställningar, baler, tandemstafetter och ack så mycket mer. Allt detta med hjälp av några få arvoderade personer (som inte precis blir rika på det år de tar studieuppehåll) samt en hel drös frivilliga, ideellt arbetande människor. En del som tar ansvar för olika delar av verksamheten och så en hel massa folk som hjälper till genom att stå i baren, om så bara nån enstaka gång.
Det fascinerar mig. Något alldeles oerhört mycket.
Men så är där ett litet problem. På något sätt måste man ju få in pengarna för allt det studiesociala. Det som det helt klart tjänas mest på är sprit. Alkoholförsäljning, inträde på klubbarna. Var ska nationerna hitta sina inkomster, om inte på saker studenter lägger sina få slantar på?
Jag råkade snubbla in nationsengagemanget lite genom en slump förra våren, då vi skrev en metoduppsats i sociologikursen om en av nationerna. Samma nation som jag sen hamnade på förmannapost på (och där sitter jag fortfarande). Och det som slår mig om och om och om igen är att nationerna fungerar. De fungerar kanske inte alltid fullt lika bra som ett "normalt" företag eller en vinstdrivande organisation skulle göra, men de fungerar för sitt ändamål och mer därtill.
Nationerna har, vad jag förstått, alltid haft det studiesociala som kärnan i sin verksamhet. Och här lyckas man vecka för vecka, hela terminerna igenom, ställa till med inte bara nattklubbar, pubar, caféer och luncher utan även specialarrangemang som späxföreställningar, baler, tandemstafetter och ack så mycket mer. Allt detta med hjälp av några få arvoderade personer (som inte precis blir rika på det år de tar studieuppehåll) samt en hel drös frivilliga, ideellt arbetande människor. En del som tar ansvar för olika delar av verksamheten och så en hel massa folk som hjälper till genom att stå i baren, om så bara nån enstaka gång.
Det fascinerar mig. Något alldeles oerhört mycket.
Men så är där ett litet problem. På något sätt måste man ju få in pengarna för allt det studiesociala. Det som det helt klart tjänas mest på är sprit. Alkoholförsäljning, inträde på klubbarna. Var ska nationerna hitta sina inkomster, om inte på saker studenter lägger sina få slantar på?
Det hade varit underbart om nationerna hade sluppit finansiera sig genom sprit (för de få kronorna vi betalar till dem via terminsräkningen lär de inte klara sig på - för övrigt vet ju ingen hur det blir om nationsobligatoriet upphävs). Varför skulle till exempel inte universitetet (som borde få sanslöst mycket reklam genom nationerna, eftersom det här ändå finns ett utpräglat studentliv som slår de flesta andra studieorterna, och som nog lockar hit en del studenter) hjälpa till på ett eller annat sätt?
För vad vore väl Lund utan nationerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar