Jag undrar om det är något med Smålandsstenar som gör mig sådär dark and twitchy som jag inte vill vara, eller om det är nån slags självuppfyllande profetia. Hur som haver så lyckades jag ta mig hit utan några större incidenter (och inga mindre heller, jag sov större delen av vägen). Julkänslan tänker jag från och med nu sluta leta efter - det blir nog inte bättre än såhär. Att komma hit är i alla fall lite skönt på sitt sätt - det är enkelt. Man behöver inte tänka på att gå och handla mat, laga mat eller diska. Det åååårdnar sig, så att säga.
Men jag vet i alla fall var hemma är nu, och det är inte riktigt här. Längre. Jag har hemlängtan på ett konstigt och väldigt, väldigt barnsligt sätt. Borde med andra ord se till att fylla dagarna med socialt umgänge, så blir det nog bra sen.
Min mat-och-sov-klocka är helt ur fas, den med. Nu är jag hungrig igen. Kanske lite julgott, kanske?
(Rubriken: det är grådaskigt och fuktigt här. Låtom oss skylla på växthuseffekten.)
Men jag vet i alla fall var hemma är nu, och det är inte riktigt här. Längre. Jag har hemlängtan på ett konstigt och väldigt, väldigt barnsligt sätt. Borde med andra ord se till att fylla dagarna med socialt umgänge, så blir det nog bra sen.
Min mat-och-sov-klocka är helt ur fas, den med. Nu är jag hungrig igen. Kanske lite julgott, kanske?
(Rubriken: det är grådaskigt och fuktigt här. Låtom oss skylla på växthuseffekten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar