Såhär en torsdagkväll.

Det är lite segt just idag. Känner mig mest halvseg och bloaha. Färglös, tunn och småblaskig. Ungefär som en kopp té som man bara doppat tépåsen i och sedan slängt den. Låtit koppen stå och kallna i nåt hörn. Så känns det.

Vilket är skitdumt! Jag vill vill vill inte bli sjuk. Jag vill vara frisk som en nötkärna och kunna skutta runt bland höstlöven/snöflingorna med rosiga kinder och känna mig allmänt klämkäck. Inte som en vattnig kopp kallt té. Hur kul är det, på en skala?

Ikväll är det i alla fall ett mindre korridorsmys på G (det har pratats chokladfondue och film, vilket jag tycker låter alldeles underbart bra), och imorgon ska jag jobba på Krischans klubb Brooklyn. Jag tänker inte vara ansvarig för nånting över huvud taget! Det känns bra. Men ännu en solklar anledning till att inte bli sjuk nu.

I övrigt kan tilläggas att jag käkade otroligt vuxen lunch med F på italia idag, vilket inte var helt fel. För att uppväga det var vi lite smått barnsliga inne på akademibokhandeln efteråt. Jag har nu köpt en ambitiös penna och hoppas att dettta kan hjälpa mig att ånyo ta tag i mina studier.

Nu - diktanalys.