Jag har haft en pågående diskussion (i det riktiga livet, så att säga) om huruvida pengar ger lycka eller tvärtom. Och till viss del håller jag med om att pengar underlättar en hel del. Att det är enklare att vara lycklig och fokusera på livet om man slipper oroa sig för att leva på existensminimum.
Men. När jag cyklar hem från tidigt-på-morgonen-föreläsningen så är det inte den snuskigt dyra mp3an i jackfickan som gör det. Det är musiken som pulserar i öronen, känslan av nerförsbacke hela vägen hem, det faktum att det inte regnar och en obestämbar känsla av att livet nog är rätt gött även med bara 7364 kr i studiemedel per månad.
Men. När jag cyklar hem från tidigt-på-morgonen-föreläsningen så är det inte den snuskigt dyra mp3an i jackfickan som gör det. Det är musiken som pulserar i öronen, känslan av nerförsbacke hela vägen hem, det faktum att det inte regnar och en obestämbar känsla av att livet nog är rätt gött även med bara 7364 kr i studiemedel per månad.
1 kommentar:
Visst är det lättare att fokusera på livet om man inte behöver oroa sig för inkomsten. Men samtidigt så är definitivt inte ekonomiskt oberoende en garanti för lycka....
Det man brukar höra är att många av de som anser sig ha för små ekonomiska tillgångar spenderar för mycket tid med att "noja" över det och därmed missar mycket av det roliga i livet.
Sen är det förstås så att det i längden, i ett förhållande, kan vara påfrestande att leva på existensminimum då småinköp kan kan orsaka/leda till konflikter.
Men i övrigt så tror inte jag att pengar ger lycka generellt sett.
Det beror förstås på hur man definierar lycka.
För någon kan lycka vara att kunna köpa sig allt vad man vill ha och isf så ger pengar lycka.
För någon annan kan lycka vara att ha en familj och goda vänner att umgås med, något som du inte kan köpa för pengar.
Skicka en kommentar