Refuge

Några väl valda ord om lördagens Refuge. Det blev en väldigt intensiv dag med massor att göra hela hela tiden. När våra jobbare dök upp (oerhört punktligt, ska tilläggas!) vid 20-tiden hade jag redan en åttatimmarsdag på Krischan bakom mig - och mer skulle det bli.

Det blev en lyckad kväll på många sätt. Lite mer gäster kunde det ha varit men vi får skylla på att det var nollelördag på LTH och att det blir bättring till nästa gång. Kvällen gick snabbt-som-fan och helt plötsligt var Refugepremiären slut och den enda som envist hängde kvar var Boten-Anna-killen. Hamburgare och en och annan öl och efter att jobbarna hade droppat av en efter en satt vi mest kvar och försökte skjuta upp det sista av städningen i det längsta.

När jag kom hem vid sjutiden beslöt jag mig dock för att sova lite. Typ två timmar. Att jag inte var världens piggaste nån gång under hela dagen igår kändes försvarbart. Jag somnade mer eller mindre överallt hela tiden. Först i min egen säng (med dörren öppen), sen i min säng med C bredvid mig, sen nästan sittandes på pizzerian i väntan på min pizza, i obekväma fåtöljen framför en film, och senare samma kväll igen - samma fåtölj, en annan film.

Att faktiskt lägga sig i sängen var inte helt dumt efter det.