Det har börjat motioneras här igen. Två hela veckor har det pågått. Idag var vi tre tjejer från korridoren som cyklade iväg mot Gerdahallen för ett step-pass (det ser helt enkelt bättre ut med ett bindestreck, sorry).
Jag har lite svårt att beskriva hur ofantligt bra det känns att ha kommit igång med träningen igen. Inte så att kilona rasar och jag helt plötsligt blir en helt ny människa (det är ju inga mirakel som sker) men att märka att man inte är lika död efter varje pass. Det känns himla bra.
Jag har också upptäckt att jag älskar att stretcha. När man är sådär alldeles slut och varm i hela kroppen, och man äntligen får en chans att vila ordentligt och liksom förlänga hela kroppen genom att dra i ett ben här eller en arm där... Det kan lätt vara det bästa med att träna. För efteråt är man alldeles mjuk och lealös i hela kroppen.
Samtidigt som man helt plötsligt får en riktig jävla energikick. Lovely.
Jag har lite svårt att beskriva hur ofantligt bra det känns att ha kommit igång med träningen igen. Inte så att kilona rasar och jag helt plötsligt blir en helt ny människa (det är ju inga mirakel som sker) men att märka att man inte är lika död efter varje pass. Det känns himla bra.
Jag har också upptäckt att jag älskar att stretcha. När man är sådär alldeles slut och varm i hela kroppen, och man äntligen får en chans att vila ordentligt och liksom förlänga hela kroppen genom att dra i ett ben här eller en arm där... Det kan lätt vara det bästa med att träna. För efteråt är man alldeles mjuk och lealös i hela kroppen.
Samtidigt som man helt plötsligt får en riktig jävla energikick. Lovely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar