Viss handlingsförlamning har uppstått hos undertecknad. Saker som skolarbete och bloggande har hamnat lite för lågt i prio, till fördel för fest, glassätande och tycka-synd-om-sig-självande. Men hey, alla har vi våra lowpoints, och alla har vi haft bekymmer nån gång. Jag jobbar på att klättra upp ur mina gropar, och ägnar tiden åt att tycka att pojkar är skit och åt att vara allmänt bitter.
Ja, och åt att läsa Lessing. Typ.
Ja, och åt att läsa Lessing. Typ.
7 kommentarer:
Hallå där!! Dra nu inte alla över en kam. Eller iofs, du kan få dra alla pojkar över en kam, om du även har en andra kategori som kallas män... :)
Och du vet väl att "mister du en så står dig tusen åter". Det gäller både bussar och pojk-/flickvänner.
Passa på och gör något som du inte brukar och sitt inte bara och tyck synd om dig själv och var bitter!!
Det passar inte dig... :)
Well min storasyster brukar säga att killar har en gen i sin y-kromosom som gör dem lätt cp. Och de som inte är det (de få som är snälla eller nått) är undantagen som bekräftar regeln.
Allt blir lättare om man tycker så.
Eller så är det bara att inse att många killar/män kanske "mognar" lite senare än tjejer/kvinnor när det gäller relationer och dylikt.
Jag är inte skit, jag bara råkar ha ovanligt dålig bajshumor ;p
daniel: ibland har man akut behov av att vara bitter. jag har planer på att sluta vara det, dock ;)
fredrika: det är ju inte helt fel att vara lite pessimistiskt inställd - tänk så positivit överraskad man kan bli ;)
daniel igen: hur mkt senare? dvs hur mkt äldre behöver den eventuella grabben i fråga vara?
kent: haha, det har jag också! :P
Ja, du. Det beror väl på personen och situationen i fråga.
Nu kommer det säkert finnas en hel hög med folk (killar) som kommer säga emot mig men here goes:
Om jag generaliserar så kan jag väl säga så här: Det finns en viss anledning varför många tjejer har pojkvänner som är 2-5 år äldre än vad de själv är. Om det är 2 eller närmare 5 år beror på uppväxt och situation. Många som varit extremt blyga o lugna under sin tidiga uppväxt tar igen det på kort tid och blir precis tvärtom och vice versa.
Sen spelar förstås situationen in.
Tar mig själv som exempel:
Innan jag började på högskola så var jag en sådan som Fredrika benämner som undantagen. Under min (högskole-)studietid så _kanske_ jag närmade mig den andra kategorin _något_. Efter studietiden återgick jag raskt till "rätt" kategori. Kan väl ha något att göra med diverse vanor som man la till sig med under studietiden samt "tillgången" på det andra könet.
Sen är det så att vissa behöver leka av sig lite. Och det är bättre att de för göra det när de är unga och (hyfsat) obundna än när de är 35 och har fru och barn, inte sant.
Självklart gäller ovanstående inte för alla. Som Fredrika sa, det finns undantag.
Och sist men inte minst: Ovanstående gäller förstås även kvinnor. Dock är det, in my experience, färre antal kvinnor än män som har detta "problemet" eller går igenom den fasen.. (your mileage may vary)
Jag är tillräckligt gammal för att halv-"dizza" mig själv i en kommentar i någons blog... Haha... Humor. :)
Skicka en kommentar