Och alla har nåt att bekänna
Och alla vill att jag ska lyssna
Och inget här
Är heligt mer
Inte som när
Jag försökte få dig att le.
Jag har kanske varit lite väl hård mot Smålandsstenar den senaste tiden. Vissa saker är faktiskt ganska bra här också. Jag har till exempel gjort mig hemmastad i mitt rum i källaren, och har bestämt mig för att inte flytta tillbaka upp till övervåningen. Här är svalt och lite mer avlägset från resten av huset, vilket jag enbart kan se som positivt.
Dessutom har jag fått lite andra saker gjorda, som jag inte har kommit till skott med tidigare. På den korta tid som jag har varit hemma (inte ens en vecka än, fast det känns som mycket längre!) har jag redan hunnit läsa ut en hel bok. Födelsedagspresent från Sus – ”Beautiful Business”, som jag gärna rekommenderar vidare. En sån där inspirationskälla, full av tjejer som på ett eller annat sätt har kommit på smarta affärsidéer eller andra sätt att göra sig själva (och andra, för den delen) lyckliga och bli framgångsrika på kuppen. Nu önskar jag bara att jag hade nåt upplägg för att tjäna mina första miljoner. Nån som har lust att hjälpa mig?
Annars – småsaker. Biblioteket för att låna de där klassikerna som jag alltid inbillar mig att jag ska hinna läsa på sommarloven. Cykeln är inlämnad för reparation (sadel- och kedjebyte och lite annat smått och gott). Och så har jag klippt av mig mitt långa, ostyriga hår.
Det ni!
Well. Jag är i Smålandsstenar. Granskogens och myggens förlovade land. Istället för att bo i mitt eget rum har jag blivit nerflyttad till det nya gästrummet. I källaren. Jag har redan sett en fet spindel. Det är nackdelen med att bo i källaren. Det finns fördelar dock. Jag har till exempel egen utgång. Skulle jag, mot förmodan, vilja smyga mig ut mitt i natten för att hitta på otyg så skulle detta vara fullt möjligt. Nu vet jag inte vad för typ av otyg man faktiskt kan tänkas hitta på i Smålandsstenar. Men ändå. Jag har också nära till tvättkällaren. Det känns som en oerhörd lyx att slippa behöva boka tvättstuga en halv vecka i förväg. Mycket bra.
(Men trots allt saknar jag Lund. Allaredan. Vet inte om det är lite tragiskt att sakna
En fin födelsedag har jag också haft. Mamma kom ner för att plocka upp mig och mina pinaler, och jag passade på att visa henne Lund. We did it all – sushi på Izikizuri (aah, stavning på det??), domkyrkan, AF-borgen, Kulturen, samtliga skoaffärer. The shit, as those americans call it. Och sen begav vi oss sakta men säkert mot Småland-hållet.
Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Paulines födelsedag! ;) Har hårdstartat dagen med långfrukost, öppna mina presenter (tänk att jag gav mig själv den perfekta presenten - Douglas Adams biografi. Åh vad jag känner mig själv bra!
Any minute now kommer mamma hit. Sen blir det en sväng på stan, fancy dinner (mer eller mindre, jag siktar på sushi, mmm....!) och så hem till Smålandsstenar. Vi hörs när vi hörs ;)
Blogger släpper ny funktion - nu är det möjligt att lägga upp videor utan att behöva gå via en tredje part. För testets skull - en totalt ospännande 6-sekunders film från Tysklandssemestern i april. Håll till godo ;)
(Bild väldigt ofint stulen på internet. Förlåt.)Jag ägnar dagarna åt att inte göra ett dyft, åt att latligga i solen, åt att inte ens orka lyfta boken jag håller på med ovanför huvudet, åt att slösurfa, slölyssna på musik, slöblogga, slöa. Och jag slötänker.
Det har gått ett helt läsår här nu. Jag minns så väl dagen jag flyttade till Lund. Första kvällen, när mamma hade lämnat mig ensam i en lägenhet jag skulle dela med någon jag inte kände. Första morgonen, när jag inte visste huruvida jag skulle våga mig ut ur rummet. Mina fyra väggar. Inte mina första egna fyra väggar, men närapå. Första dagarna jag cyklade omkring och upptäckte Lund. Och känslan av att faktiskt ha hamnat på precis rätt plats i livet. Känslan av att vara hemma någonstans med en gång, utan att ens känna någon eller något och utan att veta vad som väntade.
Den känslan, av att ha hittat rätt ställe, har varit så genomgående. Har genomsyrat det här första året. Även om mitt första boende här inte var optimalt (men vem har väl det den första tiden?), även om jag tvivlade några gånger när saker hemma drog mig tillbaka till skogarna i Småland (om så bara i tanken), även om det har varit ensamt vissa dagar och tungt andra. Det har ändå känts rätt.
Första året i Lund. Det har bestått av så mycket nya intryck att jag inte skulle veta var jag skulle börja sortera dem. Skolan skulle vara ett helt kapitel. Att för första gången på länge vara sugen på skola och att lära sig. Föreläsningarna (och att hitta till föreläsningarna, herrejisses!), lärarna, engagemang runtomkring, att ta ansvar för studier och så vidare och så vidare. Människorna skulle vara ett annat, stort kapitel. Kursarna man träffat, vissa mer guld än andra, men ack så många av dem ack så underbara. Nya vänner, nya korridorare, nya vänner till korridorare. Folk man träffar randomly på nationstoaletter och diskuterar viktigheter med, folk man träffar på nationsdansgolv och inte så mycket diskuterar med men som uppskattas för andra, hrm, kvaliteter.
Osökt nog, nästa kapitel, alla påhitt. Fest, fest, fest. Nationerna, främst. Med kursare, med korridorare, med ingen alls (och jag trodde inte att det skulle hända, men jo). Den här underbara våren där vi hittade på det mesta, från besök på museum till Malmöoperan. En dag på stranden, en dag i stadsparken, valborg, helgen innan och helgerna efter. På Blekingska och VG:s och Lunds och Malmös och Smålands.
Såhär i efterhand känns det här året så jäkla rosenrött och gulligull och underbart så man börjar undra. Det fanns ju ändå motgångar också. All ångest jag har haft. Förhållandet som tog slut. Att inte veta vad man faktiskt vill göra med sitt liv. Frågan om huruvida man faktiskt har några mål och meningar. Över huvud taget.
Men vafan. Det har varit ett jävligt bra år.
Tänk om jag hade valt att vara anonym från början.
Så mycket mer ni hade fått reda på då.
Nu nöjer jag mig med att vara lycklig över att det blev en skön dag vid havet igår, och att vi fick ett fett VG på Krischansta-arbetet. Alltid nåt, liksom.
Det är för varmt för att sitta vid datorn.
Det är för varmt för att städa. (Plus att jag har hört att lack of dammsugarpåsar gör det hela så mycket svårare)
Det är egentligen också för varmt för att åka till läkaren och berätta om sina laktosrelaterade magbesvär. Och ta blodprov på det.
Nu har jag glömt vad poängen med att blogga var.
Det är lite för varmt för att tänka också.
Ja just det - härligt väder är det. Badväder. Mot stranden...!
Tänk om man kunde få börja varje dag vid tretiden.
Efter några timmar i solen och en kall dusch.
Sjukt pigg.
Ännu en sån där dag där jag redan fått förvånansvärt mycket gjort. Äntligen masat mig iväg till tandläkaren för att teckna tandvårsförsäkring, till exempel. Åkt till biblioteket för att ha nåt att läsa de närmaste dagarna. Varit på ICA och köpt laktosfri glass, gräddfil och så vidare. En sväng till Systemet hanns med.
Nu blir det solen. Filt, bok och ipod. Ahhh, sommar.
Inte nog med att seminariet är över och jag nu officiellt har sommarlov.
Inte nog med att vi firar Carolines födelsedag med att gå på Malmöoperan.
Inte nog med att det är sjukt fint väder ute idag.
Nej, dessutom har skattepengarna kommit.
Life rules!
Seminarium om en timme och en kvart. Jag är i alla fall nyduschad, har ätit frukost två gånger och har läst de andra uppsatserna. Det ska bli spännande att se vad de andra grupperna har att klaga på vår uppsats.... Håll lite tummar för att det går bra!
Och ikväll blir det det här. Tjoho!
Jag skulle vilja säga något om gårdagens fotbollsmatch. För, let's face it, det var väl en ganska stor happening som vi råkade bevittna där i slutminuterna av en redan händelserik match. Vi (oh well, jag, Carro och Nathalie) hade bänkat upp oss i köket för att se matchen (och spana efter Johan på danska läktaren) och tyckte att det blev lite väl mycket dramatik när det helt plötsligt döms ut en straff till Sverige. När sedan en lönnfet dansk supporter hoppar ner på plan och på domaren var vi rätt chockade. Eloge i alla fall till (den tyska ^^) domaren - även om det är synd att inte få spela klart matchen och lägga den där straffen så gjorde han nog det enda rätta.
Läs förresten den här krönikan om eventet - speglar ungefär det jag försöker säga ;)
Jag har skickat in projektrapporten nu.
Projektrapporten som ockuperat massa tid och tankeverksamhet de senaste 10 veckorna.
Fest ikväll, kanske?
;)
