...tout ça m'est bien égal...

Jag kommer hem från en löprunda i alldeles för varmt solsken (för ändamålet) och doppar huvudet under kallvattenkranen och inser att jag har ett akut behov av att lyssna på Edith Piaf. På högsta volym och duschar iskallt och får, precis som förra sommaren, en intensiv längtan efter att lära mig franska. 

[...]

Och det är så jävla sorgligt. Att någon kan vara så iskall, ondskefull. Mördare. Fyfan. 

Jag upptäcker att jag gråter, om och om igen. För de som dog och de som fick sina liv kullkastade, krossade, förstörda. 

...echo chamber...

Just nu funderar jag mest på om jag är tillräckligt hungrig för att vänta tills jag kommer till flygplatsen, eller om jag ska försöka hitta nånting att äta. Med tanke på att min mage kurrat sen ungefär klockan 1 inatt så ser det rätt mörkt ut. Det gör det å andra sidan i mitt kylskåp också...

Nu är det i alla fall Umeå som gäller, en hel veckas ledighet hägrar!